När Vårdförbundet nyligen hotade med strejk på Universitetssjukhuset kontrade Region Östergötland med att försöka stoppa den. Som skäl anför regionen att en strejk på US är samhällsfarlig. Nästa vecka ska parterna träffas och diskutera strejkvarslet.
Det finns dock inga skäl att misstro regionledningen. Om 130 anställda på US går ut i strejk den 4 juni lär det finnas en risk för människors liv och hälsa.
Det framstår också som vårdslöst av Vårdförbundet att välja ut akutmottagningen som en av tio arbetsplatser som kan beröras av strejken. Om ambulanser på väg till Linköping tvingas vända blir alla förlorare, inklusive fackförbundet som framstår brista i omtanken om patienter.
Samtidigt är det lätt att förstå om Vårdförbundet och dess medlemmar är frustrerade. För östgötsk sjukvård verkar stå och falla med att vårdanställda gör mer än vad som egentligen kan begäras. Som att anställda systematiskt jobbar övertid och tummar på tiden för återhämtning.
Det verkar dock finnas en gräns för vilka uppoffringar vårdanställda är villiga att göra för att den dagliga vården ska fungera. Nu verkar den vara nådd.
Vårdförbundet och Sveriges kommuner och regioner ligger sedan över en månad i en nationell konflikt. Tvisten handlar i huvudsak om arbetsvillkor som schemaläggning och förkortad arbetstid.
Vårdkonflikten bör ses som kulmen på många års missnöje bland vårdanställda.
Vad är då grundproblemet? Det framstår vara att sjukvården är bemannad och organiserad för lugna dagar då alla är på jobbet.
Men så fort det inte är förutsägbar vardag kör det ihop sig. Det märkte vi under coronapanemin. Det ser vi varenda sommar, då semestern leder till personalbrist och larm om kris i vården. Och det märker vi nu.
Bara en vecka efter att fackets blockad mot övertid infördes i april hade ändå personal dagligen beordrats att jobba över. Emma Klingvall, ordförande för Vårdförbundet i Östergötland, sa till Corren:
"Vården fungerar inte utan övertid och det visste vi. Hela den här situationen synliggör det."
Något annat som har synliggjort östgötsk sjukvårds beroende av övertidsarbete är att operationer har ställts in efter att blockaden infördes. Det tyder på att schemaläggningen utgår ifrån att anställda, frivilligt eller ej, kan jobba över.
När Region Östergötland stämplar strejkplanerna som samhällsfarliga tillstås det också att organisationen inte klarar av ens en mindre störning, vilket Vårdförbundet har varit inne på. Det finns inget luft i systemet.
US – med 6 700 medarbetare – bör klara av att 130 anställda inte kommer till jobbet, om det så är på grund av strejk eller magsjuka. Ska vi ha ett totalförsvar värt namnet måste sjukhusen vara robusta och klara störningar.
Region Östergötland har dock fler problem än strejkhot. Ekonomin är i kris. All hyrpersonal ska fasas ut. 900 anställda har varslats. Och häromdagen tvingades regionen skjuta fram beskedet om uppsägningar, vilket innebär att betydande besparingar skjuts framåt i tiden.
I någon grad hör alla problem ihop. Är ekonomin dålig blir ofta personalpolitiken lidande. Hur regionernas ekonomiska kalkyl ska gå ihop långsiktigt är dessutom svårbegripligt, även om den allmänna kostnadsökningen bromsar in. Den tekniska och medicinska utvecklingen gör att allt fler lever längre och kräver mer och dyrare sjukvård.
Att få tag på pengar för att finansiera framtidens vård är dock kanske inte det största problemet, trots att det är otroligt svårt. Än krångligare kan vara att säkra återväxten av sjukvårdspersonal. Människor är svårare att få tag på än pengar.
Men vem vill jobba på sjukhus i framtiden om inte arbetsvillkoren framstår som drägliga? I värsta fall står sjukvårdsyrkena inför samma negativa statusresa som poliser och lärare gjorde under 1900-talet.
Att sjukvårdspersonal, skolade i omvårdnad, är beredda att dra in akuten på US i en strejk visar också hur trötta många vårdanställda verkar vara med sin arbetssituation. Det manar till handling, även om det sammanfaller med besparingar.
Sjukvården behöver organiseras för annat än vardagen. Region Östergötland måste bli en bättre arbetsgivare.