Orimligt starkt skydd av anställda i kommun och region

Det är en obehaglig historia, som Corren nyligen har avslöjat. En 13-årig flicka sökte en natt i somras hjälp hos barn- och ungdomspsykiatriska kliniken på US. Hon berättar över telefon för en vårdanställd om sin problematik och svårighet att få vänner. En sen kväll några dagar senare fick hon ett sms från en man som ville bli hennes kompis. Efterforskningar visade att det vara den skötare som hon talat med när hon sökte hjälp. I meddelandet till flickan ljög mannen om sin ålder och sitt namn.

I bästa fall är det inträffade ett exempel på en vårdanställd som gått över gränsen i sina försök att hjälpa en patient. I värsta fall var syftet långt mörkare och motiven sexuella.

Glasklart är däremot att den vårdanställde har gjort betydande övertramp. Personens anställning på Region Östergötland har upphört. Här kan man också tänka sig att historien tar slut. Men det gör den inte.

Som skildrats i uppföljande reportage arbetar mannen med unga vuxna med funktionsnedsättningar i Mjölby kommun. Så verkar det även förbli. Trots att cheferna känner till situationen får mannen vara kvar.

Enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR, kan inte heller en arbetsgivare göra mycket i en sådan här typ av situation: ”Det går inte att avsluta en anställning för att någon misskött sig hos någon annan, man måste ju visa att det funnits misskötsamhet i den anställning som man själv är part i,” förklarade arbetsrättschefen Tomas Björck på SKR för ett par dagar sedan.

Här blir också det aktuella fallet uttryck för ett långt större problem. Det framstår som att många arbetsgivare är sårbara för anställda som missbrukar förtroende och ställning. Och regler som har tillkommit för att skydda arbetstagare riskerar att bli hinder för att i värsta fall stoppa en ren brottslighet.

Våldsvåg och gängkrig har under senare tid kastat ljus över hur gängen har infiltrerat en rad verksamheter för att begå ekonomiska brott. Omfattningen förskräcker. Polismyndigheten, Skatteverket och en rad andra myndigheter har pekats ut. Likaså vården och kommuner.
Det verkar inte heller vara någon hejd på kreativitet för att plundra offentliga arbetsgivare. För en tid sedan uppmärksammades ett fall där en lärare satt i system att ta anställning i olika kommuner och sedan försöka bli utköpt efter att ha spridit påhittade sexrykten.

Samtidigt hindras en del försök att komma tillrätta med sårbarheten. Och återigen är det regler som instiftats med goda motiv som sätter stopp.

För ett par veckor sedan gav Justitieombudsmannen Södertälje kommun allvarlig kritik för arbetet mot grov organiserad brottslighet. Orsaken var att kommunen löpande hade kontrollerat om de anställda gjort sig skyldiga till sexualbrott, narkotikabrott, våldsbrott eller ekonomisk brottslighet genom sökningar i handlingar från domstolar och myndigheter. Detta ansågs vara ett betydande ingrepp i den personliga integriteten.

Visserligen är avvägningen svår. Vad som är viktigast – skyddet av privatlivet eller brottsbekämpningen – är hårfin. Om allt för mycket av det fria samhällets kännetecken monteras ned förlorar vi en del av det vi vill försvara. Men i takt med att våldet grasserar och den organiserade brottsligheten blir systemhotande verkar allt fler beredda att ändra jämviktsförhållandet. Ett uttryck för det är att regeringen nyligen har tillsatt en utredning för att riva sekretessen mellan olika myndigheter för att stoppa de kriminella gängen.

Kanske är nästa område där nya regler krävs det arbetsrättsliga. För även där har tiderna ändrats. Dagens regler är utformade för att skydda svaga arbetstagare från starka arbetsgivare. Men en del av dessa regler slår nu på ett besvärande sätt, vilket märks i fallet med den vårdanställde som kontaktat en ung patient och ändå kan jobba med unga vuxna i en annan kommun. Och det märks när Södertälje kommun får hård kritik för att hålla koll på om anställda dömts i svensk domstol.

Om inget görs hotas förtroendet för de samhällsbärande institutionerna, som har svårt att värja sig från anställda som missbrukar ställningen. Fack och arbetsgivare har här ett betydande ansvar för att vända på de stenar som krävs.

Hur snabbt förtroendet annars kan raseras fångas av mamman till den flicka som kontaktats av den vårdanställde. I det stora reportaget berättade hon: ”Efteråt ville min dotter trots allt som hänt ringa dit igen för hjälp – men då sa jag att hon inte fick det. Jag klarade inte av det. Förtroendet försvinner ju totalt, för allting.”

Edvard Hollertz är tillträdande politisk redaktör i Corren.