Föräldrarna vill att händelsen ska komma ut. Själv orkar inte Saga prata om det som hänt, hon är orolig och rädd för att stöta på mannen, då det visat sig att mannen bor bara något kvarter bort från hennes bostad.
När ångesten kommer krypande på nätterna har vården uppmanat Saga att ringa till barn- och ungdomspsykiatrin (Bup) i Linköping. Efter en tid med dåligt psykiskt mående söker hon ofta någon att prata med.
En natt i juli ringer Saga akutnumret hon fått till sig och en manlig personal i andra änden lyssnar på de tankar hon brottas med. Han får veta att hon är 13 år och att hon bor på en mindre ort i Östergötland. Det råkar vara på samma ort som han själv bor. Hon berättar om sin problematik och att hon har få vänner.
Sent på kvällen några dagar senare får Saga, som egentligen heter något annat, ett sms. "Hej!"
Saga svarar dagen efter och frågar vem det är som kontaktat henne. "Vill vara kompis med dig", skriver personen. När Saga frågar om de känner varandra skriver avsändaren att han heter Sam, bor i Linköping och är 28 år gammal.
Hon tvekar vid åldern. "Oj! Du är lite för gammal för mig". Han frågar vad hon heter och hur gammal hon är. "Minderårig, vill inte säga" messar hon tillbaka.
Efter en kortare konversation visar hon sms:en för sina föräldrar. De tycker det känns obehagligt att en vuxen man kontaktat deras dotter och polisanmäler händelsen som ett ofredande. Polisutredningen läggs ner.
Det visar sig att numret som meddelandena kommit ifrån går till en skötare på Bup i Linköping som Saga nyligen har haft kontakt med genom psykiatrin.
– Innan vi visste vem som låg bakom kontaktförsöket tyckte jag att det var olämpligt, men när jag förstod att mannen fått tag i uppgifterna om henne via sitt jobb – när hon ringt efter hjälp – så är det här helt galet ju, säger Saga pappa.
– Den här killen har ju genom sitt jobb kontakt med många utsatta barn varje dag.
Polisen upprättar på föräldrarnas önskan en ny anmälan om ofredande med de nya uppgifterna om mannens identitet och att han har skrivit till en patient med ett påhittat namn och ålder.
När även den anmälan läggs ner väljer Sagas pappa att själv konfrontera mannen på sms. Mannen svarar och skriver att allt är ett missförstånd och ber om ursäkt. "Blandade ihop med nån jag kände. Ber om ursäkt från djupt i hjärtat".
– Men det stämmer ju inte eftersom han frågade i sms:en vad hon hette, säger Sagas pappa.
Föräldrarna vill att händelsen ska komma ut. Själv orkar inte Saga prata om det som hänt, hon är orolig och rädd för att stöta på mannen, då det visat sig att mannen bor bara något kvarter bort från hennes bostad, nära hennes skola.
Men det mest anmärkningsvärda, tycker Sagas mamma, är att en skötare använt uppgifter denne fått via sitt arbete av ett barn i en utsatt situation.
– Det var rena skräcken att höra det, det gör det ännu värre. Det är så konstigt alltihop... Och jag som har suttit bredvid när hon ringt och han har låtsats att han ska hjälpa henne. Just där är ju barnen väldigt sårbara, inklusive min dotter.
Det är svårt att slå fast vilken avsikt eller vilket syfte mannen har haft med kontakten. En som är specialiserad på sexuella övergrepp och arbetar som psykoterapeut är Maja Koppfeldt.
– Det här låter ju som det kan vara en start på en groomingprocess, men det går inte att säga om det kunde ha blivit mer då det inte finns innehåll av sexuell karaktär – det stoppades i sin linda, säger hon.
Trots att fallet är svårbedömt är Maja Koppfeldt tydlig med att beteendet är gränsöverskridande och mycket olämpligt för en person i mannens position.
Sagas föräldrar kontaktar vårdenhetschefen för avdelning S102 på Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, My Bergcrona. Enligt Sagas pappa tas uppgifterna emot på stort allvar, men med förvåning. Senare meddelas föräldrarna att det ska sättas in en vikarie för skötaren när han kommer tillbaka efter sin semester.
I augusti får de sen beskedet att skötarens anställning har upphört.
Vårdenhetschefen meddelar också att Region Östergötland inte kommer att göra någon polisanmälan eller anmälan till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg. Beskedet upprör Sagas föräldrar.
– Det var självklart bra att han slutade, nåt annat hade varit jättemärkligt, men vi är besvikna över att de inte polisanmäler, säger Sagas mamma.
Fick ni veta varför?
– De sa att polisen ändå inte skulle gå vidare med det, att det inte skulle ge nåt. Det hade vi förväntat oss eftersom våra egna anmälningar lades ner, men vi upplever att regionen vill tysta ner allting. De verkar rädda för att det här ska komma ut.
De hoppas innerligt att det inte finns fler barn som varit med om något liknande.
– Jag tror ju inte det är en majoritet i vården som kontaktar flickor på det här sättet men...
Sagas mamma väger orden.
– Efteråt ville min dotter trots allt som hänt ringa dit igen för hjälp – men då sa jag att hon inte fick det. Jag klarade inte av det. Förtroendet försvinner ju totalt, för allting.
Några veckor senare får föräldrarna veta att skötaren har fortsatt att arbeta inom socialpsykiatri i en annan kommun.
Vi ringer upp det nummer som sms:en till Saga är skickade ifrån och får kontakt. Numret är kopplat till 30-åringen och han svarar med sitt förnamn. När vi förklarar att vi ska skriva om situationen på BUP blir det tyst. Sekunderna kryper fram efter frågan om han har arbetat inom barnpsykiatrin i Linköping.
– Hallå? säger han plötsligt.
Frågan upprepas en tredje gång:
– Visst är det du som jobbat på BUP i Linköping?
– Näää... Det vet jag inte...jag tror inte det.
Och så lägger han på.
En vecka senare får vi kontakt igen. Då avböjer han att kommentera situationen och publiceringarna.
Mer om fallet och hur det är möjligt för skötaren att arbeta i liknande verksamhet med unga vuxna efter det som hänt, kommer i kommande publiceringar.