Det var inte självklart att Tekniska verken skulle förbli en del av Linköpings kommun. Runt millennieskiftet diskuterades en försäljning.
Men Linköping kom att behålla sitt energibolag, samtidigt som många andra kommuner sålde. Nu är i stort sett alla glada över det beslutet.
Dels verkar det kommunala ägandet hålla nere priserna för konsumenter. Den totala avgiften i Linköping för elnät, avfallshämtning, vatten, avlopp och uppvärmning har noterats som en av de lägre i landet.
Dels inbringar Tekniska verken en herrans massa pengar till Linköpings kommun. Förra året delades 300 miljoner kronor ut till ägaren. Och de 20 åren dessförinnan har bolaget inbringat 3,2 miljarder kronor till kommunkassan.
Tekniska verken har också växt till en stor koncern. Det finns bredbandsbolag och elhandelsbolag. I portföljen finns kraftvärme i Katrineholm, vattenkraft i Motala och vindkraft i Härjedalen.
Mycket samhällsservice i och utanför Linköping sköts av det gigantiska bolaget. Så man kan skämtsamt fråga sig om Tekniska verken är en del av Linköpings kommun, eller om det är tvärtom?
Skrattet fastnar dock i halsen efter de senaste turerna kring Tekniska verkens elhandelsbolag Bixia – som det har stormat kring de senaste veckorna.
Men låt oss ta allt från början. Den 8 januari avslöjade Corren att ekonomiskt pressade Bixia plockat ut miljontals kronor ur en av sina elpooler. Det ledde till att elkunderna fick betala ett högre pris, något som Bixia höll tyst om.
Sedan dess har allt fler uppgifter kommit fram. Som att kommunledningen känt till bristerna i nästan ett år. Att anställda redan för ett år sedan slagit larm. Och att en utredning från en advokatfirma slagits fast att Bixias agerande varit fel.
Vad har då Linköpings politiska ledning gjort med den här informationen? Har de sett till att alla kort lagts på bordet? Att ansvariga ställts mot väggen?
Det verkar inte så. Snarare framstår det som att det först efter Correns avslöjanden har börjat röra på sig. Och vad gör Linköpings kommun när den väl ska ta sitt ansvar som ägare till Bixia, genom Tekniska verken? Jo, då får Tekniska verkens tf vd uppgiften att se över rutinerna. Tilläggas bör att den tf vd:n också är styrelseledamot i Bixias styrelse och en av dem som godkände det kritiserade agerandet. Toppchefen ska granska sig själv.
Signalen det här skickar är att Tekniska verken har utvecklats till ett eget rike, där man får sköta sitt så länge utdelningarna är höga och avgifterna är låga. Det är i alla fall som upplagt för en sådan utveckling. Systemet är riggat för det.
För vilka förutsättningar har ett fåtal ledande kommunpolitiker i Linköping att utöva en ägarstyrning värd namnet av Tekniska verken och dess dotterbolag? Kommuner är som det är komplexa organisationer, med en enorm bredd i verksamheten och en uppsjö av lagar att förhålla sig till. Lägg på det att sätta sig in i elhandel och elsystem. Det är en övermänsklig uppgift att ha koll på allt. Och än mer att ändra riktningen på en koloss som Tekniska verken och uppleva sig ha mandatet för det, när det snart är val igen.
Linköpings kommuns problem som ägare till Tekniska verken är att i brist på en närvarande ägare av kött och blod får tjänstemännen alltmer makt. Att detta per automatik inte behöver vara dåligt visar dock Tekniska verken, och dess utvecklingen de senaste årtiondena. Baksidan blir dock tydlig i kölvattnet efter turerna kring Bixia.
Linköpings kommun äger Tekniska verken. Men var makten över bolaget ligger framstår inte som självklart när Bixias agerande ska redas ut.