5 mars 2009 18:27
<p>Skellefteå. Det är långt härifrån. Jag har aldrig varit där, ändå är kommunen välkänd. För mig är den gul och svart och alla spelar hockey. I alla fall trodde jag så när jag var liten. Skellefteå AIK var, precis som nu, ett av Sveriges bästa lag och där spelade landslagsspelare som Acka Andersson, Eilert Määttä, och Karl-Sören Hedlund - Mygg-kedjan. Det var ungefär vad man visste om Norrland på den tiden. Mygg, och ishockey i Skellefteå. </p><p>Jag hade flera spelare på samlarbilder: Hans Svedberg, bröderna Granberg, Haldor Jonsson, Yngve Casslind. Den senare var en kortväxt målvakt som värvats från IF Göta i Stockholm och jag minns en bild som fascinerade mig så. Hur han lätt böjd backat in, så stor (liten) han var, i målet. Senare kom Klimpen Häggroth, Hardy Åström, Krobbe Lundberg, Martin Karlsson, Hardy Nilsson. Klubben vann SM-guld 1978. Det måste ha varit från någon intervju i teve man lärde sig säga schellefte. På det där norrländska, starka sättet. Man ville nästan vara som dem. Prata så där korthugget. Och säga jo i en inandning och vissling:djo. </p><p>Om någon inte uppmärksammat det så möter Skellefteå Linköpings stolthet LHC i SM-kvartsfinal i hockey. Oavsett hur det gick i första matchen av sju (det här skrevs en timme innan den startade) så tror jag att LHC vinner och går till semifinal. Schellefte får vänta på sitt andra SM-guld. Och LHC får vänta på sitt första. </p><p>Djo.</p> Mygg och ishockeyvar vad man visste