- Äsch, det är inga konstigheter. Vi får spela en match till, men vi kommer att vända det här, sa 23-åringen som spelade allsvensk hockey för bara någon månad sedan.
Persson hade förberett sig för en kväll som avbytare, men när både Ivan Majesky och Pekka Saravo insjuknade under natten till torsdagen fick Persson kliva in i hetluften från start.
- Det är aldrig roligt när någon blir sjuk, men självklart blev jag glad över beskedet att jag skulle få spela. Och nervös ... men det har jag i och för sig varit inför alla matcher som jag spelat med LHC hittills, sa Persson och pressade fram ett litet leende i nederlagets stund.
Han klarade sig helt okej i sin slutspelsdebut och fick dryga 13 minuter på isen.
- Jag var förberedd på en stenhård fajt och så blev det väl också. Synd bara att vi inte var med från början.
Varför var ni inte det då?
- Bra fråga, det kan jag tyvärr inte svara på. Men det får vi försöka ändra på till nästa match, absolut.
Persson hämtades från Oskarshamn till LHC som back-up inför slutspelet. En roll och en chans som kom som en glad överraskning.
- Det här är ju en jäkla möjlighet för mig och ett bevis för att man gjort något bra.
Beskriv skillnaden i att spela ett SM-slutspel och allsvensk hockey?
- Tja, farten är nästan densamma, men alla i elitserien är individuellt skickligare och framför allt är det svårare att ta pucken från motståndarna. Det är väl den största skillnaden som jag märkt.