Kungen av slutspel är tillbaka. Ivan Majesky spolar återigen Hockey-Sveriges isar med sin svett och en sak är säker: det talar för LHC. Det var inte välspelat i Skellefteå på måndagskvällen, men det är i såna matcher jag gillar honom som mest, den slovakiske kämpen med det gigantiska håret.
Det är då han med sin blotta närvaro, sitt riv och slit, sina hakningar, sina fasthållningar och sitt tunga, tunga spel gör enorm nytta. Med sin obarmhärtiga vilja att vinna lyfter han övriga laget till en moralisk höjd som är nödvändig för att gå hela vägen i ett slutspel.
Vi har sett det tidigare, när han burit fram sitt lag till finaler mot Modo och HV71, och det kändes som vi på måndagen såg början på något riktigt bra igen. Inte minst eftersom en annan slutspelskung, Andreas Jämtin, dessutom visade suverän fart, vilja och disciplin. Majesky i egen zon och Jämtin i anfallszon - tillsammans kör de fullständigt slut på sina motståndare. Inte minst mentalt.
Nämnda duo var en stor anledning till att det stundtals hettade till i Skellefteå kraft arena. Nästan lite slutspelsfeber. I början av andra perioden var LHC-arna riktigt yra och hemmaspelarna snurrade som de ville. 3-2 hade redan kommit och fyran kunde kommit när Mathias Månsson strax därefter frispelade Erik Forssell. Daniel Henriksson gjorde då en av säsongens viktigaste räddningar, troligen den viktigaste. Hittills.
Det var då det hände. Slavomir Lener tog en klockren timeout. För första gången den här säsongen såg jag Lener förändra en matchbild. En stor applåd för det. Bra coachat. Ganska omgående efter timeouten var rollerna ombytta, LHC parkerade i Skellefteås zon och Jaroslav Hlinka petade in en retur till 3-3. Mikael Håkanson och Fredrik Emvall fick assistpoängen men även Lener borde fått en poäng.
Ja, ja, jag vet, det är möjligt jag överdriver. Kanske hade även min morsa tagit timeout i det läget, LHC var verkligen kasst då. Men så lite som Lener har visat tidigare i år var det här imponerande. Kanske är det inte bara Majesky och Jämtin som trivs bäst i slutspel. Kanske jättemustaschen från Prag också gör det.
När sedan Kent McDonell drog på sig en korkad utvisning för en högerkrok på Jämtin, vem annars, avgjorde Teemu Aalto med 4-3 i power play.
Nu hoppas jag slutspelsfebern ökar ytterligare till onsdagens möte. Då vill jag se ett fullsatt Cloetta center med en hemmapublik i högform.
Det är Ivan Majesky och Andreas Jämtin värda.
***
På tal om hög moral: Niklas Persson och Jocke Eriksson är på väg att bli en klassisk LHC-duo. Vilken inställning, vilken klubbkänsla. Jag klagade tidigare under säsongen på att de inte producerade som de har kapacitet för, men nu, i den viktigaste delen av säsongen, är de som vanligast bland de nyttigaste. Eriksson vann 79 procent av sina tekningar i går. 27 av 34. Makalöst.
***
På tal om slutspelsfeber: Stackars lilla Martin Sandgren, Skellefteås 18-årige backreserv, drabbades av feberfrossa och åkte på Daniel Fernholm innan tredje periodens nedsläpp. Det blev tio minuters nedkylning i utvisningsbåset. Dock inte en enda spelsekund i matchen.
***
På tal om att gå hela vägen: Tredje raka segern för Färjestad och andra bortanollan för Jonas Gustavsson. Karlstadgängets form är hysterisk.