Här bodde ett barn i fem månader på Sis-hemmet Folåsa: Vissa barn som har vård i enskildhet har en ökad tillsyn genom kameraövervakning - då låser personalen dörren till sovrummet eftersom det saknas kameror där. I stället får de sova på golvet på madrasser i rummet där kameror finns.
I Correns granskning har tvångsåtgärden vård i enskildhet (vie) kommit i fokus efter 14-åringa Kalles dödsfall. Vi har avslöjat flera brister på Sis-hemmet Folåsa, bland annat att barn lämnas ensamma längre än tillåtet.
Institutionschefen Kristina Granlund säger i en tidigare intervju att hon inte känner igen bilden att barn lämnas ensamma för länge.
Men nu vittnar flera tjejer om allvarliga brister i samband med vie på Folåsa. De vill att människor på utsidan får veta hur barn, ibland så unga som elva år, har det på Sis-hemmet.
– Jag vill att hela världen ska veta att det sitter barn ensamma inlåsta helt själva och bara ber om att få må bra eller dö, säger en tjej vi kallar Agnes som nyligen bott på Folåsa.
Det är klart att det inte underlättar att ha vie i en boendekorridor, men jag tycker att vi löser det
Kristina Granlund
institutionschef
Hon är en av ett 20-tal tjejer som jag har fått kontakt med under de månader jag granskat Sis-hemmet. Flera har nyligen flyttat, andra bor fortfarande kvar. Av dem jag har kontakt med har hälften haft vie-beslut. Fyra har haft vie nästan hela sin placeringstid.
"De berättade aldrig varför jag hamnade i vie. Jag fick inte gå till skolan eller ha någon promenad eller avdelningstid."
Några ringer, några messar och de som fortfarande är inlåsta skriver via sociala medier när de har ipadtid på kvällarna. Efter några veckor skriver en tjej vi kan kalla Siri som bor på Folåsa att hon inte kan skriva mer. "Personalen ser allt, sorry".
Efter Correns granskning om Sis-hemmet Folåsa och 14-åriga Kalles dödsfall vill flera ungdomar berätta hur det är att ha "vie" som innebär att man är inlåst på en egen avdelning och inte får träffa andra ungdomar.
För en del barn kan det vara gynnsamt att vara ensam
Kristina Granlund
institutionschef
Snart hör fler av sig om samma sak. Jag får veta att de varnats för att prata med mig. De har fått höra att media ljuger och överdriver. En tjej säger att hon inte ens fick prata med Ivos inspektörer när de var på besök.
Men de flesta fortsätter skriva:
"Vi kommer säkert få konsekvenser om vi skriver med dig. Men de e lugnt, de är som en trygghet", skriver en tjej.
Efter ett tag hör Siri av sig igen:
"Jag klarar inte av att personaler och chefer ska tysta mig. Jag vill må bra."
Många skriver om vården i enskildhet, vie som de kallar det. Tidigare har 14-åriga Gloria, som var vän med Kalle, berättat hur tiden i vie var. Hon hade vie under i stort sett hela sin placering, från juni till oktober förra året.
– Personalen kom bara ibland. Man bara satt i det där lilla rummet. Alltså väggarna kom närmare till slut. Det var först i slutet jag fick komma ut lite på utresor. Ibland hade de inte tid sade de, berättar hon.
Gloria, 14, blev nära vän med Kalle på Folåsa och har tidigare berättat att de lämnades ensamma i timmar ibland på den låsta avdelningen när de hade vård i enskildhet (vie).
Ibland har personal inte varit på kontoret och därför inte hört signalen. Då har barnet fått banka på väggen för att påkalla personalens uppmärksamhet.
Inspektionen för vård och omsorg
Gång på gång tar jag del av vittnesmål om brister som även JO sett i sina inspektioner, exempelvis att barn har vie under hela sin placering på Sis-hem.
Agnes berättar att hon hade vie i över ett halvår. Det resulterade i att hon började med sitt tidigare självskadebeteende.
– När jag kom till Folåsa gick jag på mediciner som fungerade bra så jag hade slutat med självskador. Men läkaren rensade bland medicinerna, jag började må jättedåligt och blev deprimerad. Jag försökte ta hjälp men de lyssnade inte. Jag började skära mig med allt möjligt. Men de sket i det. De kunde kasta in ett plåster och säga att jag var uppmärksamhetskåt. Sedan hade jag tillsyn en gång i halvtimmen men ingen mer hjälp än det.
Tiden i vie kommer hon aldrig att glömma. I dagböcker har hon skrivit hur hon mådde under vie-tiden. Det är hon glad för i dag även om det är svårt att läsa. Hon visar mig flera sidor.
"Om folk visste. Jag orkar ej bära denna värld, jag vill inte klaga för jag vill ej vara till besvär, men om folk bara visste att jag ej orkar med denna tunga värld."
Då och då skriver hon meningar som ger en hint till vuxenvärlden att det finns en önskan att någon ska bry sig:
"Det är fler som bett mig ta livet av mig än som bett mig stanna, men dom som ber mig stanna väger mer än dom andra i mitt huvud."
I dag mår hon bättre och börjar få ordning på sitt liv. Hon har läst upp sina betyg. Under tiden på Folåsa fick hon periodvis inte gå i skolan med de andra ungdomarna utan var på den låsta avdelningen med personal.
Vi kommer säkert få konsekvenser om vi skriver med dig. Men de e lugnt, de är som en trygghet
Placerad tjej på Folåsa
En av de yngre tjejerna jag pratar med placerades på Folåsa på grund av sin suicidrisk. Hon bodde fem månader i vie, berättar hon:
– Jag hade vie nästan hela tiden. Jag var isolerad från resten av ungdomarna. Jag sov, läste, kollade på tv, ritade och skrev dagbok. Ibland fick jag gå ut på promenad eller på utresa. Jag mådde så dåligt. Jag hade velat vara med andra ungdomar.
Sis-hemmen motiverar ofta vie med att det ger en högre möjlighet av tillsyn, omsorg och trygghet och är för barnets bästa.
Enligt Agnes bestod den "ökade tillsynen" av att hon under en period skulle synas på övervakningskameror. Det finns inga kameror i sovrummen på Sis-hemmet så därför låstes dörren till hennes rum. Hon fick både äta och sova i ett rum utanför.
– Man ska egentligen inte sova där, det är typ ett vardagsrum och det finns en kamera där. De pallar inte att sitta och stirra i rummet så de tar ut möblerna och lägger madrassen på golvet, låser alla dörrar och kollar i kameran, säger hon.
På bilden syns ett vanligt boenderum på Sis-hemmet Folåsa. Men där får ungdomarna inte alltid sova när de har "vård i enskildhet". Då måste de ibland sova i korridoren eller i ett vardagsrum där det finns kameraövervakning.
Toaletten är i anslutning till det låsta sovrummet så hon behövde ringa på personal varje gång hon behövde göra sina behov.
– Jag fick göra allt framför kameran, äta och sådant. Jag sov på en madrass på golvet en längre tid. En period hade jag ständig tillsyn och hade en person som satt och stirrade på mig hela dagarna. De kollade när jag duschade, kissade, bajsade. Det är ingen vård. Vem mår bättre av det? Det är väldigt integritetskränkande.
Syftet med vård i enskildhet, som infördes 2003, är att Sis-hemmen i vissa fall ska kunna isolera ungdomar. Men det krävs att skälen har lagstöd: Det måste finnas ett vårdbehov eller att det behövs för säkerheten på en avdelningen. Men flera av tjejerna jag pratar med berättar att de tycker att vie ges som en bestraffning.
– Man får vie för ingenting. Jag fick det för att jag skulle börja prata om mitt mående. Det är någon psyko-sak de gör. De låser in dig för att du inte pratar, du blir psykopat och börjar prata, säger en tjej.
En tjej skriver: "Jag fick vie för att jag inte tog min adhd-medicin. Jag fick ingen avdelningstid förrän jag tog den."
På Sis-hemmet Folåsa finns särskilda lokaler för vård i enskildhet men när flera tjejer har vård i enskildhet samtidigt räcker inte utrymmet till. Det blir också bemanningskrävande visar Ivo:s tillsyn och vissa barn som behöver kameratillsyn får sova på golvet i utrymmen där kameror sitter, ibland i korridorerna utanför sovrummen.
På Sis-hemmet Folåsa finns särskilda lokaler som är anpassade för vie. Men när flera ungdomar har vie samtidigt måste de bo i utrymmen som inte är avsedda för vie.
– Man sitter som i en gång, det är en korridor som är som en sluss. Det var det värsta jag varit med om, säger en tjej.
Det var i sådan sluss Kalle bodde när han tog sitt liv.
"Då har du ett sovrum och den där korridoren. Man bara sitter där och personalen är inte där", skriver en tjej.
En annan tjej berättar att hon hade vie i en korridor i en månad:
– En del har lite tid på avdelningen med de andra ungdomarna, andra har ingen alls. Man avskärmas helt i slussen. De täcker för fönstren så man inte ska kunna se in på den vanliga avdelningen. Ingen mår bra av att vara i vie. Du har inget att göra, du mår skit. Jag ville ta livet av mig.
Folåsa ungdomshem har låsta rastburar som ungdomar i "enskildheten" kan gå ut i.
Det finns en inplastad tv som stängs av efter ett tag. Annars ligger man bara i sin ensamhet
Tjej som bor på Folåsa
Några av dem vi pratar med har bott både i korridor och i de lokaler som är avsedda för vie. Det riktiga vie:t beskriver de som en lägenhet med vardagsrum med tv, sovrum och toalett.
"Ibland kan du få gå ut i rastgården som finns utanför. Personalen är nästan aldrig där. Det finns en inplastad tv som stängs av efter ett tag. Annars ligger man bara i sin ensamhet", skriver en tjej.
En annan tjej berättar att hon i väntan på att få flytta in i lägenheten hade vie i över ett halvår i en boendekorridor.
– För att jag skulle sova under kamera fick jag sova på en madrass på golvet utanför sovrummet i korridoren. Men där tänds ljuset så fort du rör dig. När jag fick komma till vanliga vie blev det lite bättre. Jag kunde inte sova i sovrummet då heller, utan fick sova i tv-rummet på en madrass på golvet. Men där tänds i alla fall inte lamporna när man rör sig.
Kalle, 14, hade vård i enskildhet i 41 av de 61 dagar som han var placerad på Folåsa. Den 6 augusti hittades han livlös i sitt rum på den låsta avdelningen där han lämnats ensam - Kalle avled en stund senare. Kalle var född flicka men identifierade sig som kille och kom till Folåsa flickhem den 7 juni 2023.
Trots att huvudregeln är att barn som har vie alltid ska vistas med personal så berättar en majoritet av dem vi pratar med att de ofta lämnades ensamma. Ibland för att de själva får bestämma om de vill vara själva.
Det var därför Kalle hade lämnats ensam, enligt två anställda som hörs på en dold inspelning. Och det var under ett av dessa tillfällen som han tog sitt liv.
En tjej berättar:
– Du får ett schema så du kan se vilken personal som jobbar och har ansvar för dig i vie. Då kan vi avböja om vi inte vill ha viss personal där.
På den dolda inspelningen berättar de anställda på Folåsa att de vill att barnen på så vis ska få vara delaktiga i sin planering, att de till exempel kan välja att gå en promenad eller spela spel med personal de gillar.
Men flera av tjejerna berättar för oss att de knappt får lämna avdelningen emellanåt, särskilt om det är ont om personal.
Ivo granskar vie-lokalerna
Sis-hemmen ska respektera och vara lyhörda när barn ber om att få vara ensamma ibland. Det styrs av barnens rätt till integritet och privatliv. Men det kan vara skadligt att vara ensam för länge. Därför står det i riktlinjerna att de inte får vara ensamma mer än en timme. Trots det ser myndigheter som granskar Sis-hem att barn lämnas för länge på låsta avdelningar utan tillgång till personal.
När barnen bor i slussar finns det ett aktivitetsrum i samma korridor som görs om till vardagsrum
Kristina Granlund
institutionschef
Det får även Inspektionen för vård och omsorg höra av flera flickor när myndighetens inspektörer besöker Folåsa i oktober 2023, några veckor efter Kalles dödsfall. Ivo gör då en särskild tillsyn av vie-lokalerna och hur Sis-hemmet följer regelverket.
Corren har tagit del av samtliga protokoll som inspektörerna skrivit efteråt. Av de tio barn Ivo pratat med hade hälften vie just då. Ett barn hade haft vie tidigare.
Flera av barnen berättade att de känt sig ensamma och önskade att personalen var hos dem oftare när de hade vie.
I bildspelet nedan ser du utdrag ur Ivo:sprotokoll från tillsynen i på Sis-hemmet gällande vård i enskildhet (vie).
Ivo gör en tillsyn på Sis-hemmet Folåsa för att se hur regelverket för vård i enskildhet (vie) används och hur lokalerna ser ut.
Ivo gör en tillsyn på Sis-hemmet Folåsa för att se hur regelverket för vård i enskildhet (vie) används och hur lokalerna ser ut.
Ivo gör en tillsyn på Sis-hemmet Folåsa för att se hur regelverket för vård i enskildhet (vie) används och hur lokalerna ser ut.
Ivo gör en tillsyn på Sis-hemmet Folåsa för att se hur regelverket för vård i enskildhet (vie) används och hur lokalerna ser ut.
Ivo gör en tillsyn på Sis-hemmet Folåsa för att se hur regelverket för vård i enskildhet (vie) används och hur lokalerna ser ut.
Ivo gör en tillsyn på Sis-hemmet Folåsa för att se hur regelverket för vård i enskildhet (vie) används och hur lokalerna ser ut.
Ivo gör en tillsyn på Sis-hemmet Folåsa för att se hur regelverket för vård i enskildhet (vie) används och hur lokalerna ser ut.
I Sis nya riktlinjer står att personalen hela tiden ska finnas inom hörhåll – och så nära att ungdomen inte behöver knacka på en dörr eller använda tekniska hjälpmedel för att komma i kontakt med personal. Tekniska hjälpmedel ska främst finnas som en säkerhet om barn lämnas ensamma korta stunder.
I Sis skärpta instruktioner anges att huvudregeln är att personal ska vistas med ungdomarna i vie för att förhindra skadlig isolering.
Trots det berättar flera tjejer för mig att de ofta får ringa på personalen och att det ibland dröjer innan de kommer.
– Jag klarade inte av att vara ensam så jag typ terroriserade personalen på den där väggtelefonen man kunde ringa på. Men de brydde sig inte och ibland hade de inte tid, säger en tjej som tidigare bott på Sis-hemmet.
På polisens bilder av korridoren där Kalle bodde syns en svart dosa på väggen utanför rummet. Det är en sådan hon syftar på.
"Ibland har personal inte varit på kontoret och därför inte hört signalen. Då har barnet fått banka på väggen för att påkalla personalens uppmärksamhet", skriver Ivo.
Samma sak berättar ett annat barn för Ivo. Hon uppger att en del personal inte vill vara med barnen i vie. Ibland när hon har velat gå promenad har personalen inte haft tid.
Ett barn säger att hon har avböjt personal själv och att personal tittade till henne vid måltider och pratade med henne via en kommunikationskanal.
Ibland ska Sis-hemmets personal frångå barnets önskemål att vara ensam för att undvika skadlig isolering. Om personalen lämnar barnen ensamma långa perioder så är det inte adekvat vård, enligt JO. Då blir det mer som en avskiljning när man under en kort tid låser in en ungdom akut, till exempel vid våldsamma situationer.
Vid tillsynen berättar Kristina Granlund, institutionschef på Folåsa, att det blir en ansträngd situation på institutionen när många flickor har vie. Det blir "bemanningskrävande".
Ibland är det väldigt olika hur man upplever en tid.
Kristina Granlund
Institutionschef, Folåsa ungdomshem
Kristina Granlund, institutionschef på Sis Folåsa i Vikingstad, förklarar att barn som säger att de har varit ensamma för länge kan ha svårigheter med tidsuppfattningen.
För Corren berättar Kristina Granlund att hon inte känner igen bilden att de lämnar barn ensamma längre stunder än vad som är tillåtet – trots att Sis egna utredare skrivit det i sin lex Sarah-utredning.
–Men det är inte så att jag säger att det inte var en brist i det tragiska enskilda fallet, för det var det.
När vi berättar om alla vittnesmål vi tagit del av, både genom egna kontakter och Ivo:s tillsyn, säger Kristina Granlund att barnen ofta har svårt med tidsuppfattningen.
– Ibland är det väldigt olika hur man upplever en tid. När vi har kunnat titta och följa upp det barnen berättat kan det ha handlat om 15 minuter men upplevelsen har varit fyra timmar.
Men vad tänker du kring att både vi och Ivo får liknande vittnesmål?
– Sådana uppgifter behöver vi såklart utreda och titta på. När vi har fått kännedom om sådana uppgifter och har fått möjlighet att bemöta så är min uppfattning att det inte har varit någon längre tid på det sätt som det har upplevts.
Flera av de flickor Corren pratar med berättar att de inte får ha någon klocka på rummet – av säkerhetsskäl, bland annat för att de inte ska äta batterierna. I stället ska flickorna med olika hjälpmedel, exempelvis en så kallad timstock, få en uppfattning om tiden.
Enligt Kristina Granlund görs individuella bedömningar om vilka föremål som anses vara en säkerhetsrisk.
Kristina Granlund säger att hon önskar att de hade haft fler vanliga vie-utrymmen som är byggda som en lägenhet.
– Men jag tycker under rådande omständigheter att vi på Folåsa har hittat lösningar som ändå är tillräckligt bra. När barnen bor i slussar finns det ett aktivitetsrum i samma korridor som görs om till vardagsrum.
Där är tanken att barnen ska kunna vistas med personal.
Aktivitetsrummen är avsedda för alla barn som bor på respektive avdelning. När dessa istället används till vie så fungerar ibland personalutrymmen som aktivitetsrum, exempelvis konferensrum.
Fördelen med ett vanligt vie-utrymme är att allt är ihopbyggt, förklarar Kristina Granlund vilket gör det mer praktiskt för personal att vara på plats.
– Det är klart att det inte underlättar att ha vie i en boendekorridor, men jag tycker att vi löser det. Är det möjligt för barnet att vara själv med öppen dörr i sitt rum så kan ju personalen vara i korridoren utanför, precis som i en vie-lokal.
Hela granskningen kan du läsa på www.corren.se/detlastaflickhemmet
När det gäller barn som får sin sömn störd av belysning uppger Kristina Granlund för Ivo att de ändå anser att det är mindre ingripande för ett barn att sova på en madrass i en korridor under kamera än om två personal skulle sitta och titta på barnet.
Enligt Kristina Granlund har de efter Kalles dödsfall sett över hur de kan göra säkra bedömningar för när barn kan lämnas själva.
– För en del barn kan det vara gynnsamt att vara ensam. Ibland behöver barn tillsyn hela tiden och då har vi det, det hade vi tidigare också. Vie är ingen bestraffning, utan en lösning för att stärka tryggheten för både den enskilda och andra placerade. Hade vi inte kunnat bedriva vård i enskildhet hade vi med stor sannolikhet sett en större otrygghet på våra avdelningar generellt.
Hon berättar att de numera använder en logg för att se hur länge barn lämnas ensamma. I Ivos utredning framgår dock att medarbetarna inte alltid anger hur barnen mår. Kristina Granlund säger att de regelbundet följer upp hur de nya riktlinjerna används:
– För vi tar det på största allvar och vi vill också vara närvarande hos de här barnen som vi har ett ansvar för.
Den här artikeln ingår i en pågående granskning av Sis-hemmet Folåsa. Läs alla delar på corren.se/detlastaflickhemmet. Följ granskningen i sociala medier på #detlåstaflickhemmet. Du kan se hur vi gjorde granskningen HÄR.
Artikeln publicerades första gången den 29 mars 2024.
Granskningen
Corren har granskat Sis-hemmets behandling av 14-åriga Kalle som avled efter att ha försökt ta sitt liv på Sis-hemmet Folåsa den 6 augusti förra året. När han avled hade han bott två månader på Sis-hemmet. Den största delen av tiden bodde Kalle isolerad på en låst avdelning efter att ha fått beslut om ”vård i enskildhet” (vie). Skälen till Kalles vie har fått hård kritik av två experter som anser att Sis-hemmet brutit mot lagen.
Correns granskning visar flera brister, bland annat att Kalle lämnades längre stunder i ensamhet än vad som är tillåtet enligt LVU och Sis regelverk.
