Foto: Fredrik Kylberg, Albin Wiman
När Kalles mamma Zanele besöker Folåsa sex veckor efter Kalles död konfronterar hon personalen. Hon vet att personalen på Folåsa lämnade fel uppgifter från början om hur länge Kalle var ensam när han begick suicid. Det var inte tio minuter. Det var 75 minuter.
Så länge får inte barn lämnas ensamma. Det riskerar att bli en skadlig isolering, enligt JO som kritiserat Sis efter flera inspektioner de senaste åren. Därför har JO tagit fram en vägledning: Allt över en timme är för lång tid. Vår granskning kommer senare visa att Kalle inte är den enda som har lämnats ensam längre än så.
Kalle hade dessutom lämnats ensam lika länge förut, får Zanele veta. Personalen berättar på en inspelning som Corren tagit del av att de inte tycker att det var något konstigt. De kände till att Kalle bara tre månader tidigare hade gjort ett suicidförsök. De hade även känt till Kalles hallucinationer. Ändå lämnades han ensam på den låsta avdelningen.
I videon här ovanför kan du höra vad personalen sa under mötet.
Under mötet med Zanele ger personalen flera motstridiga uppgifter. Zanele spelar i hemlighet in samtalet på sin mobil.
Zanele har även bett om att få besluten. Hon vill veta hur personalen har formulerat skälen till att Kalle skulle ha vård i enskildhet. Men några beslut eller journaler får inte hon inte under sitt besök på Sis-hemmet Folåsa. Det kommer dröja flera veckor innan dokumenten skickas. Och då måste hon lösa ut sitt barns journaler för drygt 700 kronor.
– Jag fick vänta till den 27:e för att ha råd att hämta dem så därför fick jag vänta lite extra länge, säger Zanele.
Kalle begravdes den 1 september. På bilden syns Kalles bror som tar farväl.
Hon är sjukskriven och kämpar med en dålig rygg. Känslorna åker berg- och dalbana. Vissa dagar är hon arg, andra orkar hon knappt leva.
– Det känns ibland som jag bara vill dö. Bara försvinna och inte vara kvar här längre.
Men Kalle har en bror och hon behöver finnas där för honom. Kalles död har tagit hårt på dem båda.
Zanele visste inte att Kalle hade bott separerad från de andra ungdomarna. Enligt Sis riktlinjer ska vårdnadshavare ta del av alla beslut som rör barn under 15 år och delgivningen ska ske utan dröjsmål. Skälet är att det ska vara en rättssäker hantering eftersom alla beslut som fattas kring en ungdom ska kunna överklagas till domstol.
Men för Zanele och Kalle blev det aldrig någon möjlighet.
Några av dokumenten hon fått av Sis har hon fått digitalt. När Zanele börjar läsa handlingarna får hon en chock. Där ges en helt annan bild av hennes barn än den som personalen gav vid mötet.
– Det här sade de inte till mig, säger hon.
Vissa uppgifter bekräftar det hon befarat – och som hon läst i Kalles dagbok: Han hade mått dåligt, haft ångest, varit nedstämd och haft sömnsvårigheter. Och så hallucinationerna. Nu ser hon Kalles beskrivning av dem. De hade tilltagit när han flyttades till den enskilda avdelningen. Han hade hört röster och sett figurer, ibland ropade de hans namn. Ibland vände de bort blicken ifrån honom.
I Kalles journal står det att han inte var rädd, men kände ett obehag.
Kalle har även sagt att han hade jättesvårt för när andra människor tog i honom.
Kalle säger att han inte förstår eller inte fått förklarat varför han vårdas i enskildhet.
Psykologen, Kalles journal 2023-08-01
Det står också att Kalle hade känt sig utstött av de flesta i tjejgruppen.
Det är ett stort glapp i journalen. Under den större delen av juli när Kalle hade vård i enskildhet finns ingen notering om hur Kalle upplever tiden på Folåsa. Det var mitt i personalens semesterperiod.
– Hur mådde han under de där veckorna när han var i enskildheten? undrar Zanele.
Kalle skriver i sin dagbok: "Gråter oftare, mycket känslor och vet inte hur jag ska hantera dem, men jag försöker mitt bästa. Gick från att ha 10 h 20 min avdelningstid till 1 h p g a att 2 pers inte kan bete sig. Min stora fråga är varför drabbas jag men inte de." (Bläddra för nästa bild)
Kalle skrev att han kände sig ensam och maktlös.
Hon har bara personalens ord att gå på. Och Kalles anteckningar. Kalle har skrivit att han kände sig ensam, missförstådd och maktlös. Och att han bara släpptes in på den vanliga avdelningen en timme per dag. Han hade alltid varit ensam tolv timmar nattetid.
– Jag litar inte på vad de säger, säger Zanele.
– Han var enskild nästan 24 timmar ibland.
Vad var det personalen på Folåsa hade sagt till henne egentligen? Det ska visa sig att det som personalen uppger strider mot Sis regelverk, JO:s vägledning och det kommer även leda till hård kritik av två experter som jobbat inom Sis.
På Zaneles inspelning hör vi hur hon träffar en chef tillsammans med en behandlingspedagog som jobbat med Kalle.
– Enskildheten var ju utifrån en incident som hade varit tidigare i sommar, där Kalle använt fysiskt våld mot en annan ungdom, berättar chefen.
Zanele har sett i Kalles mobil att han har skrivit till en vän att han blev nedlagd och inkastad i avskiljningen vid händelsen. Men på mötet får Zanele en betydligt mindre dramatisk förklaring av personalen. De berättar att konflikten hade löst sig snabbt med personalens hjälp.
– Vi särade på dem. Och tog iväg Kalle åt till ett håll och den andra flickan åt ett håll och pratade med dem, så här, vad var det som hände och varför blev det så här, säger chefen.
I själva verket hade personalen gjort en nedläggning på Kalle i fem minuter innan han togs till avskiljningen. Det står i ett av de beslut som Zanele får hem efter mötet. Nedläggningar är inget som personal får använda som en särskild befogenhet, vilket Folåsa tidigare fått påpekanden om från Ivo efter att myndigheten hört att flera flickor använt ordet som ett vardagligt begrepp.
I beslutet om avskiljning uppger personalen att Kalle agerat våldsamt och att avskiljningen bedömts ”vara för barnets bästa, för att hindra att hen utövar mer våld mot personal eller skadar sig själv”.
Zanele undrar om det var svårt att sära på ungdomarna.
– Nej, det skulle jag inte säga utifrån vad jag har läst i dokumentationen, säger chefen.
Att det blev en avskiljning nämns aldrig på mötet trots att Zanele bett om att få ta del av alla beslut.
Vi såg ju att det gick att vara på avdelningen väldigt mycket
Behandlingspedagog, Folåsa
Zanele får uppgifter som talar emot de skriftliga argumenten för att behålla Kalle i enskildheten. I besluten beskrivs Kalle som en person som ofta hamnar i konflikt. Men när Zanele vill veta mer om bråket och om det blev någon mer konflikt med Kalle så svarar chefen att det inte var något som hållit i sig.
– Så det var bara en gång? frågar Zanele
– Ja, precis. Det var en gång det hände och sen så har det inte varit liksom en konflikt som har hållit i sig under sommaren, utan det var något som hände just den dagen, där och då, säger chefen.
Behandlingspedagogen håller med och berättar att sommaren hade varit lugn, rolig och att alla ungdomarna hade kunnat umgås.
– Vi såg ju att det gick att vara på avdelningen väldigt mycket, säger behandlingspedagogen.
Men trots det kommer enskildheten fortsätta för Kalle. Vecka för vecka kommer personalen att upprepa i dokumenten att Kalle är våldsam och skapar konflikter och att han har en destruktiv påverkan på de andra ungdomarna. Beslutsformuleringarna är till stor del kopierade rakt av och i samtliga beslut upprepas en händelse som inträffade i början på sommaren. I det sista beslutet är händelsen en hel månad gammal.
"Kalle har varit involverad i flera konflikter på avdelningen". "...hen utövade våld mot en annan ungdom". "... har inte varit möjligt att bryta Kalles destruktiva påverkan på de andra ungdomarna." Så står det i besluten.
Men till Zanele säger personalen flera gånger att Kalle hade fungerat bra på avdelningen. Det är också en uppgift de lämnat till socialtjänsten som ansvarade för Kalles vård.
– Kalle hade mycket avdelningstid, säger chefen på inspelningen.
Zanele får det inte att gå ihop. Varför hade han fortfarande beslut om "vård i enskildhet" om det fungerade så bra på avdelningen?
Zanele berättar att hon läst i Kalles dagbok att han fick spendera bara hade en timme på avdelningen med andra ungdomar.
– Det kan vara att man backat en dag om det har hänt något specifikt den dagen, förklarar chefen.
Det visar sig att Kalle bara får vara med de andra ungdomarna så länge personalen tycker att han sköter sig. Den här typen av utslussning är något som JO varit tveksam till efter att ha sett det på några ungdomshem. Enligt lag ska åtgärden "vård i enskildhet" vara kortsiktig och avslutas så snart det fungerar att vårdas gemensamt med de andra ungdomarna. JO anser att det därför kan finnas anledning att granska om det har stöd i lagen att slussa ut ungdomar "på prov".
Justitieombudsmannen Tomas Norling har riktat kritik mot Sis efter att JO gjort flera inspektioner på ungdomshemmen där man upptäckte allvarliga brister.
JO Thomas Norling har påpekat för Sis i sina inspektioner att vård i enskildhet inte får användas av praktiska skäl, till exempel för att undvika konflikter. Det ska finnas ett vårdbehov hos ungdomen. Vie kan också användas om man anser att ungdomen kan utgöra en fara för de andra ungdomarna.
Under flera inspektioner har JO sett exempel där barn haft vård i enskildhet (vie) i långa perioder, ibland nästan hela sin placeringstid och att de lämnas för länge utan personal. De som tror att vie kan vara en permanent lösning har en felaktig uppfattning, enligt JO som noga poängterat att vie ska vara en tillfällig insats som ska avslutas så snart som möjligt.
Men när Zanele vill veta hur länge barnen kan vara i vie svarar chefen på Folåsa ändå:
– I teorin, om det finns skäl för det, så kan det vara under hela din placering. Sedan är det vårt mål att man ska komma ut i gruppen och inte behöva vård i enskildhet, säger chefen.
Enligt JO finns ett samband mellan bristerna på ungdomshemmen och personalens kompetens. JO har även sett exempel på när personal blandar ihop avskiljning och vård i enskildhet.
Ett beslut om vård i enskildhet ska enligt lag omprövas var sjunde dag. Därför borde det finnas sex beslut, ett för varje vecka som Kalle har vie. Men personalen berättar för Zanele att de jobbar mer ”dynamiskt”.
– Även om du har beslut om vård i enskildhet så betyder inte det nödvändigtvis att du alltid är enskild från de andra ungdomarna. Utan för oss är det ett beslut som ligger i grunden, förklarar chefen.
Det dynamiska beslutet visar sig också vara en praktisk lösning för personal – som egentligen inte har rätt att fatta beslut – att bestämma att Kalle skulle vara enskild, beroende på hur han betedde sig på avdelningen. Behandlingspedagogen berättar att hon som personal inte kan ta beslutet egentligen men med ett "dynamiskt beslut" kan hon bestämma om Kalle ska låsas in eller få vara med de andra ungdomarna.
–Om beslutet inte finns så måste man ringa till chefen och ta ett beslut, säger behandlingspedagogen på inspelningen.
Det här uttalandet kommer att få hård kritik av två experter i vår granskning.
På inspelningen berättar personalen även att vård i enskildhet underlättar på kvällarna när ungdomarna ska samlas ihop inför kvällen.
Zanele får inte informationen hon fått av personalen att gå ihop med det hon läser i besluten.
Zanele undrar om personalen har journalfört hur länge Kalle varit ensam. Enligt Sis riktlinjer ska alla beslut och åtgärder som fattas kring unga journalföras så att åtgärderna kan följas och granskas i efterhand. Sedan 1 juni 2023 ska ungdomshemmen även föra loggbok på hur länge ungdomar lämnas ensamma. Hon får veta att planen var att avsluta vie för Kalle, men någon skriftlig vårdplan eller annat som visar hur länge Kalle fick vara med de andra ungdomarna finns inte.
– De här tidsintervallerna är ingenting som står någonstans i journalen liksom. Det är mer ett arbetsmaterial som vi går efter utifrån hur det fungerar egentligen, säger chefen på Folåsa.
Därför kommer Zanele inte kunna få skriftlig information från Folåsa som visar hur mycket Kalle var ensam.
Under mötet får Zanele veta att det finns ytterligare ett skäl till att Kalle hölls i enskildhet i 41 dagarr:
”Det har kommit till personalens kännedom att Kalle varit fysisk med en annan ungdom genom kyssar och beröring”, skriver personalen i det första vie-beslutet.
Personalen hade uppfattat att det fanns en ömsesidig attraktion mellan ungdomarna, berättar chefen.
– Så också utifrån att vi bad dem sluta med det här beteendet och det inte efterlevdes så var vi tvungna att separera på de två. Man är inte här för att träffa en partner, säger chefen.
Bo Hejlskov Elvén är kritisk mot Folåsas beslut om vård i enskildhet för Kalle.
Men det är inget lagligt skäl att sätta någon i vie, enligt psykologen Bo Hejlskov Elvén som handlett Sis-personal i flera år.
– De får så klart inte använda vie till att skilja på ungdomar som blir attraherade av varandra. De får inte ha åsikter om ömsesidiga relationer eller sex med medgivande från båda parter.
Han har erfarenhet av att jobba med barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer och är en förespråkare för lågaffektivt bemötande.
Vi visar Kalles beslut om vård i enskildhet och avskiljning och spelar även upp det som personalen säger. Att Kalle hade vård i enskildhet, men ändå inte. Och att det grundar sig på en specifik händelse – som enligt personalen hade löst sig direkt.
– Här tycker jag att man använder vie som en avskiljning. Det är ju ingen vård när han är ensam. Man får avskilja när han är våldsam. Men när han inte längre är våldsam ska man sluta avskilja. Här får det konsekvensen att de i under lång tid kan låsa in honom när de vill för att det har hänt en sak. Det här är en märklig mix av avskiljning och vård i enskildhet. Och det är inte det som de här lagarna är till för, säger han.
Bo Hejlskov Elvén anser att Sis-hemmet sätter rättsystemet ur spel, bland annat för att personal som egentligen inte får fatta beslut i praktiken kan bestämma om vie utan nytt beslut från chefen.
– Dynamiskt, vad är det? Det ska ju finnas beslut att överklaga, men här finns inget beslut. Jag tycker att man har uppfunnit en egen befogenhet där beslutet läggs på närmsta medarbetare. Det är bra för avdelningen och personalen, för att det ska vara lätt att jobba. Vie används inte för Kalles skull.
När Kalles mamma får handlingarna flera veckor senare har ett "beslut i grunden" blivit fem beslut om vård i enskildhet. Besluten har i stora delar samma formuleringar. Det är i stora delar ren "copy paste", vilket är något som JO Thomas Norling tidigare anmärkt på vid sina inspektioner på ungdomshemmen. I samtliga beslut hänvisar man till den händelse som inträffade i början av sommaren, då Kalle blev avskild. Det gör att vissa uppgifter som personalen hänvisar till inte stämmer. I det sista beslutet har händelsen blivit en hel månad gammal.
Så här reagerar psykologen Bo Hejlskov Elvén när han får se besluten:
– I dessa beslut verkar fokus vara på andra ungdomars säkerhet. Det går att tolka det som praktiska skäl: Personalen vill inte göra det nödvändiga jobbet. Enbart det faktum att besluten består av så mycket copy-paste borde göra att de inte kan anses handla om verkliga skäl enligt lagen. Det görs ju inte individuella bedömningar om alla beslut är lika.
– Jag reagerar på att vie upprätthålls så pass lång tid efter den incident som triggar det. Det är även anmärkningsvärt att det är Kalles motstånd mot att vara fasthållen som används som argument för vie. Det motståndet är triggat av personalen.
Bo Hejlskov Elvén är inte särskilt förvånad över att konflikter anges som skäl för att sätta ett barn i vie.
– Det är det här jag har sett på Sis-hemmen. Att man använder vård i enskildhet för att det blir konflikter i en grupp. Det är den enda orsaken jag har sett användas. Men inom Sis har jag svårt att se att det skulle vara nödvändigt, för de flesta avdelningar är ganska små, med sex till åtta ungdomar. Om det är besvärligt på avdelningen så får man se till att det funkar där och se över personalens kompetens, säger han.
I den situationen kan man få riktig existentiell ångest.
Bo Hejlskov Elvén
Psykolog
En annan uppgift som Bo Hejlskov Elvén är kritisk till är att personalen berättar att Kalle går in och ur vie beroende på vad som händer. Ur ett psykologiskt perspektiv kan det få allvarliga konsekvenser.
– Det innebär att vi ger personalen maktmedel att utifrån deras eget humör ta bort Kalles självbestämmande. Att vara på avdelning på dagen men i vie på natten, det är inte så lagen är utformad, så det verkar vara ett missbruk, säger han och tillägger:
– Här har vi en ungdom som hamnar i en maktbaserad institution som blir inlåst så fort personalen tycker att han inte gör som han ska. Det kommer att upplevas som fullkomligt oförutsägbara straff att inte få vara med i gemenskapen. För oss som flockvarelser är det här det värsta straffet man kan ge. Och för Kalle innebär det att han får komma tillbaka till gemenskapen, men sedan blir utslängd igen.
Bo Hejlskov Elvén jämför det med villkorad kärlek, där social interaktion och kärlek villkoras beroende på hur du uppför dig.
– Det är det svåraste man kan utsätta människor för. I världen utanför ett låst boende kan en människa välja att byta flock och sammanhang, men för Kalle och andra ungdomar som är inlåsta finns inte den möjligheten. I den situationen kan man få existentiell ångest.
Vi visar Kalles beslut även för Sabina Björk, en i Sis-sammanhang välkänd visselblåsare som tidigare jobbat med verksamhetsutveckling inom Statens institutionsstyrelse. Hon ansvarade för att rapportera avvikelser och felaktigheter till ledningen och hade ett särskilt ansvar för ungdomshemmet Björkbacken som senare fick stänga.
Hon reagerar på att flera delar av besluten är identiskt formulerade.
– JO har tidigare haft synpunkter när beslut kopieras. Omprövningskravet finns där för att se om det finns ett fortsatt behov av och lagstöd för vie. Annars finns en risk att man gör omprövning på papper men inte i verkligheten.
Sis-hemmet Folåsas hantering av Kalles enskilda vård saknar lagstöd, enligt Sabina Björk. Hon beskrivs som visselblåsare efter att ha jobbat som verksamhetsutvecklare inom Statens institutionsstyrelse.
Hon berättar att beslutsfattaren ska göra en proportionalitetsbedömning vid vie-beslut.
– Det innebär att man måste bedöma om den här ingripande tvångsåtgärden står i rimlig proportion till det man önskar uppnå med vie, säger hon och tillägger:
– Om det går att lösa situationen på ett annat sätt så ska det göras istället för att använda vie.
Sabina Björk reagerar på att Kalle haft vie-beslut även om han inte haft vie hela tiden – det som personalen kallar ett ”dynamiskt” beslut.
– Det finns inget som heter det. Det tyder på brister i rättssäkerheten när personal använder den typen av begrepp. Jag kan förstå ändamålsenligheten när man testar om ungdomar klarar att vara på avdelningen ibland, men att ha partiell vie finns inget lagstöd för.
Kristina Granlund, är institutionschef på Sis-hemmet Folåsa. Hon vill inte kommentera det enskilda fallet trots att Kalles mamma har gett oss en fullmakt. Men hon säger att hon inte kan se att de har begått ett lagbrott. Däremot visar Kalles dödsfall brister som ska åtgärdas, säger hon.
Vi frågar hur hon ser på kritiken mot deras arbetssätt. Att ungdomar fortsätter ha beslut om vård i enskildhet trots att det fungerar bra på avdelningen.
Personalen kallar det dynamiskt, men finns det inte en risk för att det blir ett godtyckligt system?
– Jag skulle säga att det är en skillnad på godtycklighet och dynamiskt. Och min uppfattning är att vi hanterar det på ett professionellt sätt här. Och att det är ordentliga bedömningar som avgör det här och inte ett godtycke. Sedan är det svårt. Det är en komplex verksamhet. Och vi behöver göra individuella bedömningar. Och de behöver vi göra ganska ofta.
Kristina Granlund anser att de följer regelverket att ta beslut om vård i enskildhet var sjunde dag.
– En behandlingssekreterare gör ett beslutsunderlag där man samlar ihop uppgifter om hur veckan har sett ut. I det underlaget tar man med förbättringar och saker som man fortfarande behöver jobba med. Och det som var grunden till beslutet. Så läser jag igenom det och fattar ett beslut om att vie ska fortsätta eller upphöra.
Zanele har fortfarande många frågor. Hon kommer snart få kontakt med en person som ger en helt annan bild än personalen av hur Kalle hade det på Folåsa.
Det här är del 2 av tre reportage om Kalles sista tid. Klicka på bilderna här nedanför för att läsa vidare.
Du kan läsa en längre intervju med Kristina Granlund HÄR. Du kan läsa om hur vi gjorde granskningen HÄR. Hör den dolda inspelningen inifrån Sis-hemmet Folåsa HÄR. corren.se/detlastaflickhemmet
Hit kan du vända dig
Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 90101. Alla dagar, dygnet runt.
Bris – Barnens rätt i samhället för dig under 18 år på telefonnummer 116 111 eller chatt. Alla dagar, dygnet runt.
Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80. Alla dagar klockan 21.00-06.00.
Ring telefonnummer 1177 om du behöver hjälp med var du kan söka vård.
Barn- och ungdomslinjen på Inspektionen för vård och omsorg, telefon: 020-120 06 06, mejla till: beratta@ivo.se
