Sema och Ahmed Mehdi köpte ett litet bageri, Ingeborgs i Linköping, i juli 2014. Bageriet hade en enda anstÀlld och hon var medlem i facket. Livsmedelsarbetarförbundet ville teckna kollektivavtal med arbetsgivaren, det vill de göra med alla företag inom verksamhetsomrÄdet. Det ville inte arbetsgivaren, de ansÄg sig inte ha rÄd. Facket beslöt att visa att detta Àr allvar och försatte bolaget i blockad. Kriget började. Folk som aldrig har trÀffat Sema eller Ahmed valde sida. Politiker, proffstyckare, företagare, privatpersoner, fackligt engagerade och bagerikunder har engagerat sig, inte bara i Linköpingstrakten utan ocksÄ i resten av landet. 
Ett tag lÀt det som om kriget var nÀra slutet. En medlare frÄn Medlingsinstitutet inkallades, och företaget skrev pÄ kollektivavtalet. Ett kollektivavtal reglerar inte bara lönen, utan ocksÄ pensioner, försÀkringar, arbetstider och arbetsmiljö. Bland de minsta företagen i Sverige har 40 procent kollektivavtal. Resten avstÄr av olika skÀl, bland annat för att de tycker att kollektivavtal Àr för otympliga för smÄföretag. DÀrefter hÀvdade bageriet att det inte hade rÄd att ha kvar den anstÀllda, och kallade till MBL-förhandling för att sÀga upp henne pÄ grund av arbetsbrist. Kriget intensifierades igen. Livsmedelsarbetareförbundet reagerade med att stÀmma företaget. Livs hÀvdade att orsaken till uppsÀgningen Àr den anstÀlldas fackliga tillhörighet och den grundlagsskyddade rÀtten att organisera sig fackligt. DÀrför stÀmde förbundet nu bageriet till Arbetsdomstolen och krÀvde 650 000 kronor i skadestÄnd: 400 000 till medlemmen och 250 000 kronor till fackförbundet.
Vad Àr det med ett litet Linköpingsbageri med en enda anstÀlld som rör upp sÄ starka kÀnslor?
Upprördheten överraskade facket. Varför debatten fick sÄdana proportioner Àr verkligen en frÄga man stÀller sig, sÀger Gerald Lindberg, andre ordförande i Livs, som dock inte har kommit pÄ nÄgot bra svar. Livs har varslat om konflikt mÄnga gÄnger förut, nÀr arbetsgivare inte har skrivit pÄ avtal, och det har aldrig lett till nÄgot som liknar det hÀr. Det förklarar dock inte varför historien frÄn början vÀckte sÄ stort intresse. Kanske handlar det hÀr i sjÀlva verket egentligen inte om Ingeborgs. Kanske stÄr det som hÀnder bageriet som nÄgon slags tecken i tiden för helt andra saker. Det handlar inte bara om bullar och kakor, vem som bakar för vilken lön eller vilka avtal som gÀller, utan det handlar ocksÄ om roller som förÀndras, nya behov, nya ideal, en ny politisk verklighet, globalisering, storskalighet och nÀrproducerat.
Den intensiva debatten överraskade ocksĂ„ Sema och Ahmed. De tyckte att de hade ett gott förhĂ„llande till den anstĂ€llda som ingick âi köpetâ nĂ€r de tog över bageriet. Innan dess hade hon haft sĂ€mre arbetsvillkor, hon jobbade ofta ensam och fick ett stort ansvar för lĂ„g lön. Det var dĂ„ hon tog kontakt med facket för att fĂ„ hjĂ€lp. Vid Ă€garbytet ville Sema och Ahmed att arbetsvillkoren skulle bli bĂ€ttre. Det var ocksĂ„ i det lĂ€get som det blev möjligt för facket att krĂ€va kollektivavtal och ta till strid nĂ€r bageriĂ€garna ville avvakta tills det blev klart om det var ekonomiskt möjligt att ha en anstĂ€lld pĂ„ de villkoren. Kriget fördes pĂ„ flera fronter. Vissa sĂ„g hĂ€r en möjlighet att fördöma facklig verksamhet som de hĂ€vdar inkrĂ€ktar pĂ„ mĂ€nniskors frihet. Andra menar att facken Ă€r nödvĂ€ndiga eftersom företagare omedelbart skulle suga ut sĂ„ mycket arbete för sĂ„ lite pengar som möjligt ur sina anstĂ€llda.
I sociala medier exploderade stödet för bageriet. En hatkampanj inleddes mot Livsmedelsarbetarförbundet, men ocksĂ„ mot föreningsrörelsen i största allmĂ€nhet. En maktfullkomlig koloss, sade kritikerna. Det begĂ€rda skadestĂ„ndsbeloppets storlek vĂ€ckte förvĂ„ning och ilska, ocksĂ„ hos mĂ„nga av dem som egentligen Ă€r positiva till fackliga krav. Men Gerhard Lindberg i Livsmedelsarbetarförbundets ledning tror inte att beloppet nĂ„gonsin kommer att dömas ut. âSkadestĂ„ndssumman blev en frĂ„ga för vĂ„ra jurister men det finns inte en chans att vi landar pĂ„ den summanâ, sĂ€ger han. âFör fackets del Ă€r det inte summan som Ă€r viktig, det handlar om principen. Det kan lika gĂ€rna bli ett skadestĂ„nd pĂ„ en krona.â
NÄgra debattörer kallade fackets agerande för maffiametoder. Andra menade att avtalen mÄste hÄllas, annars hamnar vi i en situation dÀr allt lÀgre löner accepteras.
Media engagerar sig i hela landet. Corren skildrar hÀndelseutvecklingen och lÀsarna engagerar sig. PÄ corren.se gÄr debattens vÄgor höga, det Àr mÄnga som vill göra sin röst hörd och tonlÀget blir skarpt. Kritiken gÀller bÄde de inblandade i konflikten, de som rapporterar om den och de som debatterar den. OcksÄ de som deltar i debatten kritiserar den. Det har blivit oproportionerligt, menar de.
Olika medier har berÀttat historien om Ingeborgs med olika infallsvinklar, och pÄ nÀtet har kommentarsfÀlten fyllts av reaktioner. Det Àr aldrig bra nÀr tvÄ parters diskussion förs genom medierna, menar Gerald Lindberg i Livsmedelsarbetareförbundet, och kanske har det höjt tonlÀget. Men vad Àr det dÄ som vÀcker all denna debattlystnad, denna frustration och denna ilska? Sveriges arbetsmarknad har vÀl ÀndÄ, i stort sett, prÀglats av fred?
Nu hördes högljudda röster som fördömde facket, eller butiksÀgarna, eller arbetsgivarna, eller debattörerna, eller media. En del sÀger att kollektivavtal Àr den nödvÀndiga grunden för en fungerande svensk arbetsmarknad och att fackets krav och ÄtgÀrder var sjÀlvklara. Andra menar att facklig verksamhet Àr ett hinder för marknadsekonomin och att krav pÄ kollektivavtal Àr sÄvÀl otidsenliga som frihetskrÀnkande. Och det finns alla möjliga Äsikter dÀremellan. Rena 30-talet. För dÄ var arbetskonflikter mycket vanliga i Sverige, kanske mer Àn i nÄgot annat vÀstligt industriland, och det kostade massor med pengar. Att fÄ en fredligare arbetsmarknad blev en jÀttefrÄga att bita i för dÄtidens politiker och arbetsmarknadsparter. (Och redan dessförinnan hade faktiskt bagerierna stÄtt i centrum för den fackliga kampen. Bageriarbetarfacket i Sundsvall hade en ledare som hette Molander, och han ledde 1924-1925 den enda totala generalstrejken nÄgonsin i Sverige dÀr alla stadens arbetare deltog, professionella strejkbrytare kallades in, kravaller utbröt och en person blev dödad.)
Men 1931 sköt militĂ€ren pĂ„ strejkande arbetare i Ă dalen och sedan blev inget sig riktigt likt. BĂ„de företagare och fackföreningar ville ha lugn och fred. Tillbaka till nutiden. Antalet tvister för att fĂ„ kollektivavtal ökar igen. Under Ă„rets fyra första mĂ„nader lade LO-förbunden tolv konfliktvarsel, fler Ă€n under hela 2013. Klimatet Ă€r hĂ„rdare, fler stöttar arbetsgivare som inte vill teckna avtal, sĂ€ger Gerald Lindberg. Det Ă€r Livs som stĂ„r bakom de flesta konflikterna. FrĂ„n 2007 till 2015 har förbundet lagt 30 varsel. TvĂ„a pĂ„ listan kommer MĂ„larna med 18 varsel. Flera fackliga företrĂ€dare i olika förbund tror att det kommer att bli fler varsel. Det Ă€r viktigt att samma villkor ska gĂ€lla för alla, sĂ€ger de. âDet Ă€r INTE sĂ„ att vi bara tar till konfliktĂ„tgĂ€rder nĂ€r det gĂ€ller smĂ„ företagâ, sĂ€ger Gerald Lindberg i Livs. âDet finns kongressbeslut pĂ„ att vi ALLTID Ă€r skyldiga att göra det. TyvĂ€rr drabbar det för det mesta smĂ„ verksamheter, eftersom Ă€garskapet dĂ€r skiftar oftare Ă€n i storföretag, och det Ă€r dĂ„ frĂ„gan uppstĂ„r.â
Arbetsgivarna i Svenskt NĂ€ringsliv tycker inte att det har blivit ett hĂ„rdare klimat pĂ„ arbetsmarknaden. Avtalstvisterna har i och för sig ökat lite grann, sĂ€ger Olle Nylund som Ă€r tillförordnad regionchef för Svenskt nĂ€ringsliv i Ăstergötland, det kan man ocksĂ„ se pĂ„ medlingsinstitutets hemsida. "Men det Ă€r inga stora volymer, ingen sĂ€rskild dramatik", menar han. Kanske kan omfattningen av konflikten pĂ„ Ingeborgs förklaras med att den fick sĂ„ stor utrymme i medierna i stĂ€llet â precis som jĂ€ttedebatten om en salladsbar i Göteborg, som försattes i blockad för snart nio Ă„r sedan, nĂ€r Ă€garna inte ville teckna kollektivavtal. "Debatten Ă€r alltsĂ„ inte ny", konstaterar Olle Nylund.
Enligt arbetsgivarorganisationen Ă€r det ökade kostnader, sĂ€rskilt för avtalsförsĂ€kringar, som leder till att företag inte vill teckna avtal. Men i debatten lyfts ocksĂ„ ideologiska skĂ€l fram: kollektiva avtal Ă€r en inskrĂ€nkning i individens frihet. TillĂ„t en historisk tillbakablick igen, för inget Ă€r riktigt nytt under solen i den hĂ€r historien. Krav pĂ„ âarbetets frihetâ fanns i högerns partiprogram frĂ„n 1924. Det betydde att âde arbetsvilligaâ skulle skyddas mot förföljelser. Strejkbryteri mĂ„ste vara tillĂ„tet, alltsĂ„. Fackföreningsrörelsen ska hĂ„lla fingrarna borta för att den fria arbetsmarknaden ska fungera.
Lagar och avtal pĂ„ arbetsmarknaden har tillkommit för att skapa ordning och reda, rĂ€ttvisa och trygghet. Det ligger i den ena vĂ„gskĂ„len, i den andra ligger individens frihet. Kanske vĂ€ger den friheten tyngst i dag, i individualismens tidevarv dĂ€r âdu kan bli vad du vill, det finns inga grĂ€nser för vad du kan uppnĂ„, vĂ€rlden stĂ„r öppenâ â och sĂ„ kommer facket och sĂ€ger att du inte ska jobba mer Ă€n Ă„tta timmar om dagen. âTillsammans Ă€r vi starkaâ var en gĂ„ng solidariska arbetares gemensamma paroll. I dag kan den devisen frĂ€mst anvĂ€ndas i lagsportsammanhang. Ett annat tecken i tidens anda: marknadskrafternas segertĂ„g gĂ„r genom vĂ€rlden. De ses i dag som oavvisliga villkor för utveckling och tillvĂ€xt och de fungerar om vi konsumerar. Köper vi inga varor sĂ„ fĂ„r företagen inte sĂ€lja, de fĂ„r inte nĂ„gon avsĂ€ttning för sina produkter och de som tillverkar produkterna fĂ„r inget jobb. Marknadsekonomi Ă€r tĂ€tt kopplat till liberalism och individualism. Enligt detta synsĂ€tt kommer kollektiva rörelser, som fackföreningar, att bromsa marknadskrafternas potential och utvecklingshastighet.
Den svenska modellen pÄ arbetsmarknaden bygger, sedan Saltsjöbadavtalets tid (1938), pÄ att arbetsmarknadens parter sjÀlva gör upp om villkoren, utan politikernas inblandning. Fast sjÀlvklart Àr mÀnniskors trygghet och frihet föremÄl för politikernas intresse. NÀr det gÀller Ingeborgs valde mÄnga politiker att hÄlla sig utanför diskussionen till en början, men sÄ smÄningom klev de in i debatten. Fackets stÀmning mot bageriet vÀckte uppmÀrksamhet.
Politikernas intrÀde vÀckte uppmÀrksamhet, och i vissa fall ogillande.
Beroende pĂ„ vilket perspektiv man har, kan man tycka att samhĂ€llsklimatet har förĂ€ndrats â eller att det inte har Ă€ndrats alls pĂ„ riktigt lĂ„ng sikt. Tittar man pĂ„ villkoren före arbetsfredens tid, alltsĂ„ pĂ„ 1920- och 30-talen, sĂ„ kĂ€nns de igen. Men den som ser till de senaste decennierna kan tycka att fackets stĂ€llning Ă€r svagare Ă€n pĂ„ lĂ€nge. PĂ„ 1980- och 90-talet var det mĂ„nga unga it-mĂ€nniskor som fick jobb i den nya, spĂ€nnande branschen, dĂ€r fackligt medlemskap var helt ointressant och var och en förhandlade sig till goda arbetsvillkor pĂ„ egen hand. Varför satsa en massa pengar pĂ„ medlemsavgift i stelnade, Ă„lderdomliga sammanslutningar?
SÄ kom krisen. Akademikerförbundens förtroendevalda frÄn 90-talets början kan berÀtta hur arbetslösa it-programmerare och ingenjörer kom till facken och sökte medlemskap och stöd. Men fortfarande Àr det lÄngt ifrÄn sjÀlvklart att vara med i facket. Det fanns tider dÄ det nÀstan var obligatoriskt med medlemskap, och dessutom kollektivanslöts LO-medlemmar till det socialdemokratiska partiet. MÄnga sÄg facket som en vÀldig maktapparat, och bilden av ett maktkorrumperat fackligt pampvÀlde lever kvar. Fackets storhetstid Àr över, sÀger en del. Det som hÀnde pÄ Ingeborgs kan tolkas som en symbol för detta: den lilla fria arbetsgivarens kamp mot den stora mÀktiga fackliga kolossen. Kanske Àr all upprördhet ett tecken pÄ den nya individualiseringen. MÀnniskor slÄss för rÀtten att slippa kollektiva lösningar, var och en ska ansvara för sina egna villkor och ha frihet att skapa sitt eget liv. Stödet till Ingeborgs Àgare handlade i vissa fall om det, om synen pÄ fackets inblandning som ett övergrepp.
Facket sĂ„g frĂ„gan om kollektivavtal som en grundlĂ€ggande princip för sund konkurrens och ett hinder för lönedumpning â dĂ€r de företag som erbjuder sĂ€mst villkor âvinnerâ, och de bra slĂ„s ut. För ett gĂ€ng företagare i Stockholm var företagens frihet en lika viktig principfrĂ„ga. De slog sig samman för att köpa kakor frĂ„n Ingeborgs.
Ingeborgs fick massor med nya kunder under en tid. Men solidaritetsfikandets tid varade inte lĂ€nge, snart krympte kakinköpen pĂ„ Ingeborgs till de gamla vanliga. Vardag igen. Den anstĂ€llda har fĂ„tt ett nytt jobb, Sema och Ahmed jobbar i sitt bageri och facket fortsĂ€tter att slĂ„ss för sina intressen. Processen i arbetsdomstolen Ă„terstĂ„r. Att ett skadestĂ„nd pĂ„ 650 000 kronor skulle dömas ut Ă€r det ingen som tror, dĂ€remot Ă€r det mĂ„nga som tĂ€nker att frĂ„gan drevs för lĂ„ngt. Prestige blev viktigast och den som har störst muskler vinner. Eller â sĂ„ finns det inga vinnare nĂ€r kriget Ă€r över.