Träslöjdsläraren Mats Dalman rensar ur träslöjdssalen när vi kommer på besök. Dagen därpå ska han lämna in sin nyckel till skolan för allra sista gången.
I hjärtat av Linköpingsskolan, i träslöjdssalen innanför den rödbeklädda fasaden, rensar läraren Mats Dalman ur sitt klassrum för sista gången. Han slänger färgburkar, packar ned verktyg i kartonger och förbereder maskiner och hyvelbänkar för en flytt till en annan skola. Hans kollegor gör samma sak.
– Det är bara så otroligt sorgligt, säger han med en svart sopsäck i handen.
I mars tidigare i år beslutade barn- och ungdomsnämnden att lägga ned Fredriksbergsskolan och en rad andra för- och grundskolor runt om i Linköping. Anledningarna är flera. Elevunderlaget dalar, elevplatser står tomma och kommunens lokalutnyttjande måste effektiviseras. Motiveringen har varit att pengarna ska läggas på elever och lärare och inte tomma skollokaler.
Nu är läsåret till ända, eleverna har gjort sin sista skoldag och om några veckor, ja då går den sista av skolans anställda på semester för att aldrig återvända.
– Jag tror inte att det riktigt har gått in än – jag tror att jag kommer att förstå först i höst. Det här är den bästa skolan jag någonsin har varit på. Jag har varit lärare i 17 år, varit i Åtvidaberg, Stockholm, Ulrika och Nykil, men jag har aldrig varit med om dess make, säger träslöjdsläraren Mats Dalman och fortsätter:
– Här vill alla vara lärare och man vill göra sitt bästa. Personalomsättningen har varit nära noll och pensionärer har inte velat gå hem. Helt outstanding.
Läraren Pernilla Gustavsson lämnar in sin nyckel till träslöjdsläraren Mats Dalman. "Det känns fortfarande overkligt", säger hon om att skolan läggs ned.
Mats är den som ansvarar för insamlingen av skolans nycklar. Det är hit, till träslöjdssalen, som kollegorna kommer för att lämna in sitt exemplar innan de lämnar skolan. Under tiden vi befinner oss i träslöjdssalen är det dags för läraren Pernilla Gustavsson att göra just det.
– Precis som Mats säger har man inte riktigt landat i allt det här än – trots att man i månader har förberett sig för den här dagen. Det känns fortfarande väldigt overkligt att komma hit och se hur hela skolan bara läggs ned i kartonger.
Går det ändå att beskriva känslan på något sätt?
– Nej, inte riktigt. På avslutningslunchen med kollegorna sa vi att andan liksom går ur en. Det har den gjort i omgångar, i samband med sista AW:n, sista lunchen, ja man blir lite tom. Man har hanterat de här känslorna med ilska och frustration så länge så nu försöker man bara fokusera och se till att börja sätta in fötterna på sin nya skola, säger Pernilla Gustavsson.
Arne Jonsson, träslöjdslärare på Änggårdsskolan, hämtar virke och mycket annat som han kan ha användning av i sin undervisning. "Det är klart att det känns konstigt att plocka ur en skola på det här sättet, men det är bättre att det kommer till användning än att det slängs i en container", säger han.
Alla lärare på Fredriksbergsskolan, men också Atlasskolan, har erbjudits nya tjänster i kommunen. Pernilla har fått en ny tjänst på Askebyskolan i Linghem.
– Det ser jättefint ut och det är säkert inget fel alls på de skolor, kollegor och chefer som vi kommer till nu – men det är inte Fredriksberg. Vi har en gemenskap här och det har verkligen blivit tydligt de senaste månaderna. Vi har gått igenom massor tillsammans och vi har blivit som en slags jobbfamilj. Nu har vi skapat en messengergrupp på Facebook för att fortsätta ses.
Hur ser du på hela nedläggningsprocessen?
– Jag tror nog ingen av oss tycker att det har hanterats bra. Det kom fram så tätt inpå och jag tycker inte att man har tagit hänsyn till eleverna – även om politikerna hävdar det. Alla hamnade i en chock och en panikkänsla av att vi var tvungna att göra någonting, säger Pernilla Gustavsson och fortsätter:
– En del av oss har haft dagar då vi brutit ihop. Det måste vi få göra, vi är bara människor, men i det här politiska beslutet känner vi oss lite mer som schackpjäser. Sedan är det inte lätt att vara politiker – det förstår jag också.
Många av lärarna på Fredriksbergsskolan, som vi ställer frågan till, avstår helst en intervju. Samtliga håller på att packa ihop sina klassrum när vi är på besök.
Många av de anställda på Fredriksbergsskolan, som vi ställer frågan till, vill helst avstå en intervju. Skolledningen önskade också, under förra veckan, en skolavslutning för elever och personal utan media på plats. Men när rektor Sofia Lundberg och biträdande rektor Maria Tunred tar emot oss på skolans expedition veckan efter berättar de om avslutningen.
– Det var en känslosam och speciell skolavslutning, och det blev ett sånt värdigt avslut. Programmet var komponerat med glädje och sorg – det var en fin balans. Eleverna hade skrivit en låt till lärarna, säger Sofia Lundberg.
Vad är er känsla nu, när skolan packas ihop?
– Det är vemod, det går inte att säga annat.
– Så länge eleverna är här håller man ihop och kör ända in i kaklet – men nu är det något annat. Nu är personalen och deras känslor mer i fokus. Det är både högt och lågt. Ibland skrattar man och ibland gråter man, fyller Maria Tunred i.
Nu, ända fram till den 7 juli, kommer personalen att lämna skolan efter hand. Flyttfirman är beställd till vecka 27 och den 31 augusti ska skolan vara tömd. Mycket av inventarierna ska till elevernas nya skolor.
– Vår särskilda undervisningsgrupp flyttade ut igår så det blir verkligen ett utdraget avsked, säger Sofia Lundberg.
"Personalen har ju inte varit nöjda, det måste jag ändå säga", säger rektorn Sofia Lundberg om nedläggningsbeslutet. Under de kommande veckorna kommer skolans lokaler att rensas ut. En del skickas till elevernas nya skolor. Annat slängs in en container på skolgården.
Hur ser ni på resan som varit under våren?
– Det är fortfarande svårt att sammanfatta, men det har varit tufft. Personalen har gjort ett fantastiskt jobb och jag är så imponerad över att de har klarat av att hålla ihop och bedriva undervisningen – trots alla dessa känslor, säger Sofia Lundberg och fortsätter:
– Personalen har ju inte varit nöjda, det måste jag ändå säga. Man vill fortsätta att jobba på Fredriksbergsskolan.
De båda rektorerna menar att våren, med de stora protesterna från elever och vårdnadshavare, har varit ett kvitto på skolans arbete.
– Från politiskt håll har man ju varit tydlig med att det inte handlar om kvalitén på skolan utan om lokaleffektivisering. I allt detta finns det ändå en sorg i att lägga ned en verksamhet som har fungerat så bra, säger Maria Tunred och Sofia Lundberg fortsätter:
– Vi känner ändå en stolthet över vårt arbete. Vi har fått det bekräftat av vårdnadshavare, elever och annan personal under våren – och vi har ändå kunnat känna: "fasen vad bra vi är". Någonstans får vi ändå se det som positivt att vi kan sprida det arbetet till våra omkringliggande skolor.
Biträdande rektor Maria Tunhed och rektor Sofia Lundberg tycker att förra veckans skolavslutning blev ett värdigt avslut för kapitlet "Fredriksbergsskolan".
Hade kommunen kunnat göra något annorlunda?
– Det gick väldigt snabbt och blev chockartat. När beskedet först kom tänkte vi: "tänk om vi hade fått förbereda oss lite". Men det kanske hade varit svårt, jag vet inte, säger Maria Tunred.
– Hade det varit mer fördelaktigt med längre tid? Det är svårt att veta. Mentalt hade det varit bättre men vi tror kanske att det hade varit svårt att hålla ut i ett helt år med vetskapen om att allt vi gör är sista gången, fyller Sofia Lundberg i.
Snart låser rektorerna dörren till Fredriksbergsskolan – för sista gången.