Efter en tre timmar lång debatt och två voteringar kunde Elias Aguirre (S), ordförande i barn- och ungdomsnämnden, slå klubban i bordet. Därmed var ett historiskt beslut taget. Ett beslut som föregåtts av en veckas intensivt jobb från många föräldrar och skolor i ett försök att ändra beslutet.
Det var på flera sätt en historisk händelse också av ett annat skäl. Aldrig tidigare har ett möte i barn- och ungdomsnämnden dragit så stor publik. I Linköpings tillämpas öppna nämndmöten, i vanliga fall i en lokal på Apotekargatan där utbildningsförvaltningen håller hus. Klokt nog hade någon insett att detta var ett möte som krävde stor lokal och därför hölls mötet i stadshusets fullmäktigesal.
Totalt femtio personer släpptes in och av dessa fanns flera barn, några med plakat i händerna. Alla med samma budskap att rädda deras skola.
Efter att beslutet klubbades började flera av barnen gråta högt och på utvägen sa en snyftande pojke; ”De är så hjärtlösa".
Under själva mötet är det bara tillåtet för nämndledamöter att yttra sig, även om Björn Alling (V), ersättare i nämnden, försökte få till att barnen skulle få säga sin mening innan själva beslutet klubbades.
Men det sa ordförande Elias Aguirre (S) nej till.
Björn Alling hade tidigare sagt att han skämdes att som ledamot i nämnden sitta och bestämma att deras skola skulle läggas ner.
Stämningen under själva mötet kan beskrivas som passivt aggressivt. Att oppositionen är mer än vanligt irriterad över hur de anser att det här ärendet tagits fram framgick med tydlighet.
Det har gått för fort, beslutet har skett utan insyn och underlaget ifrågasattes. De anser också att kommunen brutit mot barnkonventionen som är lag, eftersom de anser att barnen inte har fått säga sitt.
Oppositionen – LL, MP, KD, C och L och SD – hade inget gemensamt förslag på lösning. Däremot hade partierna enats om att skjuta till 10 miljoner av det som kallas kommunstyrelsens resursmedel, för att vinna tid och utreda frågan på nytt.
Men tio miljoner är inte lösningen på problemet, enligt Elias Aguirre som pekade på att nämnden redan i dag ligger 40 miljoner back när det gäller lokalhyror.
Christel Horsak och Helén Petersson, grundskolechef respektive förskolechef i Linköping, visade siffror om prognosen framåt.
– Redan i dag har vi 1 400 lediga platser i grundskolan och gör vi inget kommer vi att ha 2 000 tomma platser på kommunala grundskolor och 1 500 tomma platser på friskolorna runt 2030, sa Christel Horsak.
Björn Alling (V) menade att beslutet skulle drabba hundratals barn helt i onödan.
– Orimligt att kräva hundra procents beläggning med 28 barn i varje klass. Vi måste ha luft i systemet för barnens bästa, sa han.
På den punkten kunde Christel Horsak lugna honom med att det även efter den planerade nedläggningen fortfarande kommer att finnas 600 tomma platser i grundskolan.
Ledamoten Tanja Mitic (S) sa att hon upplevde att styret betraktades som monster.
– Det är inte ett lätt beslut att säga ja till detta. Men är det bättre att vi minskar på personalen ute i skolorna? Det vill inte jag göra, sa hon.
Varpå Björn Alling replikerade med udden direkt mot S.
– Ni är inga monster, men ni har en väldigt fundamentalistisk syn på hur man ska hantera den kommunala ekonomin. Ni säger nej till höjd skatt och stänger hellre skolor.
Han beskyllde också kommunstyrelsens ordförande Kristina Edlund (S) för att ha utövat pampfasoner efter att hon sagt till nej en begäran om ett extrainsatt kommunstyrelsemöte.
Efter beslutet var besvikelsen stor hos oppositionen.
– Jag tycker det är sorgligt. Det var jobbigt att se de gråtande barnen som fanns här utanför salen när vi tog en paus. Det är sorgligt att vi inte kan ta mer humana beslut här i nämnden. Det är personalgrupper som slås sönder och elever ska in i ett nytt sammanhang. Det får konsekvenser som inte är mätbara, sa Maria Esbjörnsson Lakatos (LL).
Nämndens ordförande Elias Aguirre (S) var däremot lättad och övertygad om att rätt beslut tagits.
– Jag hoppas att vi snabbt kan komma vidare till att de här barnen kan och får landa i en ny skola. Att de hittar en plats där de kan känna sig trygga och kanske flytta dit med sina kompisar".
Om sista ordet är sagt är däremot inte klart. Opposition vill överklaga beslutet.