Annika Krutzén (M), ordförande i social- och omsorgsnämnden, sa till Corren att Daniel inte ville ta emot hjälp, men Correns granskning visade att socialtjänsten hade känt till att han ansökt om en god man i ett halvår.
Det var september när socialsekreterarna ringde på dörren. Barnen var på övervåningen när Daniel öppnade. Han minns känslan när han förstod att Linköpings kommun tänkte vräka honom och barnen från andrahandskontraktet.
Sedan dess har barnen levt i ovisshet och ofta frågat sin pappa: ”Har du hört något? Vart ska vi ta vägen?”
– Det är inget annat än en skandal, menade Stefan Alström (V) när reportaget i Corren publicerades i maj.
Fallet är unikt.
Det vanliga är att kommunen kopplas in för att stötta barnfamiljen när en hyresvärd hotar med vräkning. Men i det här fallet var det alltså kommunen som var hyresvärden som hotade med vräkning. Och det fick flera kommunpolitiker att reagera.
– Det är inte rimligt att en kommun i Sverige 2024 gör barn hemlösa, kommenterade Susanna Kellgren Lundberg (L).
Kommunalrådet Annika Krutzén (M) hävdade att Daniel hade tackat nej till hjälp som kommunen erbjöd och därför skulle vräkas.
– Motiveringen är ju att föräldern i det här fallet inte tar emot hjälp och inte betalar hyran, sa hon då.
Men Correns granskning visade att det inte stämde. Och att kommunen hade känt till Daniels ansökan om hjälp i ett halvår, men ändå drev igenom en vräkning.
När Corren träffade Daniel hade han ansökt om och fått en god man som skulle hjälpa honom med ekonomin. Trots detta fortsatte Linköpings kommun att driva vräkningsprocessen.
Nu är det september igen och Daniel har nyligen mött kommunen i Hyresnämnden.
– Jag var hundra procent säker på att vi skulle förlora.
Men det blev en förlikning och kommunen gick med på att familjen bor kvar, med ett års prövotid.
– Det är skönt. Samtidigt är jag besviken. För det hade inte behövt gå så här långt. I ett år har vi levt i ovisshet och det har påverkat barnen mycket.
”Vad var vitsen med att hota med vräkning? Ville de lära honom en läxa eller sätta ner foten? Men kommunens uppgift är ju att hjälpa”, säger Monica Liljenberg som är god man till Daniel och ska hjälpa honom med ekonomin.
Monica Liljenberg är god man och ska hjälpa Daniel med ekonomin. Hon undrar vad som var vitsen med att kommunen hotade familjen med vräkning under så lång tid, för att sedan svänga.
– Ville de lära honom en läxa? Men kommunens uppgift är ju att hjälpa, säger hon.
Eftersom det i Daniels fall är psykisk ohälsa som gör att han haft svårt att sköta ekonomin tycker Monica Liljenberg att kommunen borde ha stöttat honom istället för att hota med vräkning.
– Tänk om de hade frågat mig från början: "Hur mår du? Kan vi hjälpa dig?" Då hade vi inte behövt hamna här, säger Daniel.
Corren har sökt socialchefen för en kommentar. Daniel heter något annat.