"I veckan presenterade S+M-styret i Linköping kommunens budget för 2024. Prognosen är 20 miljoner kronor i överskott. Och det är som en annan värld, jämfört med grannkommuner som Finspång där stora uppsägningar planeras och Norrköping där budgeten för 2024 innehåller ett underskott på 360 miljoner kronor." skriver Edvbard Hollertz. På bilden Niklas Borg (M) och Kristina Edlund (S).
En perfekt storm har drabbat landets kommuner och regioner. Region Östergötland beräknas gå back med 1 500 miljoner kronor i år, meddelade styret i veckan. Och att redovisa underskott i år förväntas nästan alla Sveriges regioner göra.
Många kommuner befinner sig i samma kärva situation. Pengarna rinner i väg på en mängd områden samtidigt som den svagare konjunkturen slår mot skatteintäkterna.
De ökade kostnaderna har smugit sig på, som i Boxholm. När Boxholms kommun för en dryg månad sedan presenterade resultatet för 2022 hade ett förväntat överskott på 4,5 miljoner kronor vänts till underskott på 2,3 miljoner kronor. Det är nog ganska talande för hur den ekonomiska krisen har märkts i kommunerna efterhand som redovisningen har hängt med.
Vad är det då som har drabbat kommunsektorn, dit både kommuner och regioner räknas? Det snabba svaret är att allt kostar mer – särskilt pensionerna när inflationen rusar.
Pensionerna är värdesäkrade och ska räknas upp med inflationen. Särskilt hårt slår det mot landets regioner, som har fler anställda med högre lön än kommunerna har.
Under 2023 och 2024 beräknas pensionskostnaderna i kommunsektorn öka med totalt 64 miljarder kronor. En siffra som kan ställas mot att all gymnasieverksamhet i landet kostar 75 miljarder kronor.
I vissa kommuner är dock inte krisen lika påtaglig. Som i Linköpings.
I veckan presenterade S+M-styret i Linköping kommunens budget för 2024. Prognosen är 20 miljoner kronor i överskott. Och det är som en annan värld, jämfört med grannkommuner som Finspång där stora uppsägningar planeras och Norrköping där budgeten för 2024 innehåller ett underskott på 360 miljoner kronor.
Som oppositionen har påpekat lär dock inte Linköping helt sakna besparingskrav under kommande år, så som S+M-styret gärna beskriver det. Liberalernas gruppledare Åsa Wennergren ifrågasätter i Corren att nämnderna fullt ut får kompensation för prisökningarna. Att inte pris- och löneökningar räknas upp fullt ut är dock mer regel än undantag i kommunsektorn för tillfället, enligt Sveriges kommuner och regioner (SKR). Och det tillvägagångssättet innebär en ytterligare åtstramning i många budgetar.
Hur kommer det sig då att Linköping klarar sig bättre än de flesta andra kommuner? Två saker som spelar in är sparsamhet och Tekniska verken.
För en del av Tekniska verkens vinst från förra året lades undan i ett annat kommunalt bolag. Totalt rör det sig om 123 miljoner kronor. Och hälften av dessa sparade pengar plockas nu ut för att hantera de skenande kostnader som får många andra kommuner att gå på knäna.
Det inträffade kan ses som en välbehövlig revansch för sparsamhet. För även om det ofta sägs att det ska löna sig att spara har det i åratal varit precis tvärtom. Och här kan vi ha en annan bidragande orsak till det svåra läget för kommunsektorn – att sparsamhet och hushållande inte har uppmuntrats på åratal.
Som vi alla har kunnat märka under senare år har det inte varit någon ränta på sparkonto på banken. Samtidigt har bolåneräntan varit rekordlåg som ett resultat av Riksbankens minusränta. Men mest extremt har det varit i kommunsektorn.
Kommuner och regioner har i det närmaste fått betalt för att göra av med pengar som de inte har. Att spara har däremot kostat. Våren 2016 meddelade Nordea att landets kommuner skulle behöva betala för att ha pengar på konton i banken. Samma år fick kommuner och regioner betalt för att låna pengar, via Kommuninvest.
Så här i efterhand framstår det som snurrigt. Men det var inte länge sedan som det spekulerades friskt i om de låga räntorna skulle vara här för att stanna och det smartaste som gick att göra var att låna mer och spara mindre.
Det går nog inte heller att förstå krisen i kommunsektorn utan att ta hänsyn till det här, att sparsamhet inte har stimulerats. Hade sparande och hushållande uppmuntrats mer i kommuner och regioner kanske motståndskraften mot krisen varit större. Precis som i hushållen.
Det är inte heller bara billiga pengar som har regnat över kommunerna. Den tidigare S-ledda regeringen var frikostig med statsbidragen. Särskilt efter coronapandemin var summorna väl tilltagna. Det här lär i sin tur ha gjort att många kommunpolitiker har kunnat skjuta upp nödvändiga men obekväma besparingar. Varför minska den kommunala verksamheten inför ett val om statliga pengar kan rädda kvar den ett litet tag till?
Den perfekta storm som har drabbat kommunsektorn består inte bara av högre priser, räntor och pensionskostnader. Att sparsamhet inte har uppmuntrats lär vara ett lika stort problem.
Edvard Hollertz är tillträdande politisk redaktör i Corren.