Corren har i en omfattande granskning gått igenom alla hundattacker i länet. Det ger ingen smickrande bild av hur lagstiftningen som ska hålla farliga hundar borta från gatorna fungerar.
Det är lätt att tro att det dras igång ett gigantiskt maskineri på myndigheterna när det ovanliga händer – att en hund oprovocerat attackerar människor. Att hundägaren får dryga böter. Att det enda alternativet till omedelbar avlivning är ett omfattande program för att se till att hunden inte ska bita igen. Och att hotet om djurförbud ständigt finns i bakgrunden.
Men verkligheten är en annan. Efter att en hund har attackerat en människa så är det inte säkert att det händer så mycket alls. Länsstyrelsen kan ställa krav på koppel, munkorg eller lydnadskurs. Krav som hundägare kan strunta högaktningsfullt i. Och föga förvånande innebär det att deras hundar fortsätter att bita fler. I ett av fallen som Corren har rapporterat om blev en kvinna från Åtvidaberg allvarligt biten av en hund som tidigare hade attackerat två andra personer.
Att myndigheterna inte har mer att sätta emot är överraskande, särskilt i ljuset av vilka krav som kan rullas ut mot mindre förseelser kring lantbrukets djur. Exempelvis kunde lantbrukare fram tills i år få många tusen kronor i avdrag på EU-stöd om en ko på bete tappat en eller båda öronbrickorna. Varför bryr sig lagstiftaren så mycket mer om en kos märkning än en hund som biter?
Ju djupare som Correns granskning har gått kring hundattackerna, desto fler blottor i myndigheters hantering och lagstiftning har också märkts. Så som att länsstyrelserna kan annonsera ut kamphundar som har attackerat människor. Det rimliga hade varit avlivning av sådana hundar. Något annat besvärande är att det inte verkar finnas verktyg på plats för myndigheterna att ta aggressiva hundar från kriminellt belastade. Granskningen visar att en majoritet av ägarna till attackerande hundar har begått brott.
Att lagen som reglerar tillsynen av hundar bör skärpas är uppenbart. Och det bör göras med viss skyndsamhet. För i takt med att allt fler skaffar kamphundar framstår insatsen bli allt högre. Skadorna blir svårare. Dödsfallen blir allt fler.
De senaste fem åren har nio personer dött efter hundattacker. Under samma tidsperiod skadades 3 700 personer per år, enligt Socialstyrelsen.
Regeringen verkar också ha sett problemet. Statskontoret fick i somras uppdraget att se över lagen och myndigheternas arbetssätt. Förhoppningsvis innebär det att en skärpning väntar.
Att som en del andra länder helt förbjuda vissa hundraser lär dock inte vara att komma åt roten till problemet. Och det finns ingen anledning att linda in det – vissa bör inte ha hundar. Särskilt inte kriminella som återkommande struntar i länsstyrelsens krav. Och särskilt inte när det är fråga om krävande kamphundar.
Lagen bör ändras så att myndigheterna snabbt kan ta bevisat farliga hundar från kriminella och ge dem djurförbud.