Pierre Wahlström, testledare inom försvarsmakten, med en av sina hundar. Flera länsstyrelser sköter sina uppdrag bra, men de som annonserar ut omhändertagna aggressiva hundar till nya ägare borde tänka om, anser han.
Aggressiva hundar ur gruppen muskelhundar, som i folkmun kallas kamphundar, som biter människor eller andra hundar kommer att bita igen. Och troligen orsaka värre skador. Det menar hundexperten Pierre Wahlström, och hans bedömning får stöd av en forskare och utbildningsledare som Corren har talat med.
Hundar som har bitit bör avlivas, menar de.
Men länsstyrelserna, som är tillsynsmyndighet, väljer ibland istället att sälja vidare omhändertagna bitande hundar till nya ägare. Det har framkommit i Correns granskning av hundattacker.
– Det här arbetssättet är att be om en ny olycka. Jag får rysningar när jag läser myndigheternas egna beskrivningar av de här hundarna, säger Pierre Wahlström, testledare och utbildare av tjänstehundar inom försvarsmakten, och anlitad av domstolar i mål som rör hundattacker.
Förfarandet att annonsera ut aggressiva omhändertagna hundar på sin hemsida och via sociala medier används av olika länsstyrelser. Det är inte svårt att få kontakt med intresserade hundköpare, enligt länsstyrelsen i Östergötland. Däremot kan det ibland vara svårt att hitta rätt köpare, berättar Helen Haaranen-Loor, enhetschef för djurskyddsenheten där.
Helen Haaranen-Loor, enhetschef för djurskydd vid länsstyrelsen i Östergötland, säger att man är noggrann i valet av ny ägare när omhändertagna hundar ska omplaceras.
Vi har granskat hundägare som brister i ansvar för sina djur - och hur tillsynsmyndigheten länsstyrelsen agerar mot hundägarna. Granskningen har avslöjat att det är vanligt att bitande hundar gör nya attacker.
Hundarnas ägare struntar ofta i myndighetens krav och tillsägelser. Vi har granskat 61 ärenden som rör totalt 32 hundägare. Av dem har 66 procent återkommit som nya ärenden hos länsstyrelsen - efter att deras hundar på nytt har bitit människor eller andra hundar.
I en del fall beslutar länsstyrelsen att omhänderta aggressiva hundar. I ett fåtal fall beslutas om avlivning. I andra fall återfår ägaren sin hund. Eller också annonserar länsstyrelsen ut hunden till försäljning.
Ett sådant exempel förekommer i vår granskning. En tik av rasen american bully, som länsstyrelsen i Östergötland beskriver som "kraftfull", omhändertas akut av polis när den oprovocerat angripit och bitit en man och en kvinna i Norrköping. Det kommer fram att hunden tidigare har bitit två barn. Polisen som besiktar hunden bedömer den som svårkontrollerad, och framhåller att den lär utveckla en ökad farlighet med en okunnig ägare.
Länsstyrelsen beslutar sedan om fortsatt omhändertagande av hunden och väljer att annonsera ut den. Några spekulanter hör av sig. Den intresserade köparen som kommer för att titta på hunden blir offer nummer fem: Hunden biter spekulanten. Då tar länsstyrelsen beslut om avlivning.
Skador efter en hundattack. Bilden har inget samband med händelserna som beskrivs i just denna artikel.
I vår granskning är hundar av kamphundstyp, eller blandraser där kamphund ingår, i majoritet i ärenden med aggressiva hundar.
I flera andra europiska länder, däribland Danmark, Norge och Nederländerna, benämns de som ”högriskraser” och flera raser är förbjudna.
Pierre Wahlström om dessa hundars egenskaper:
– Flertalet hundar i gruppen högriskraser är framavlade så att deras bettattacker ska vara hårda och fasta. Hundarna ska inte släppa sitt tag. Det gäller kamphundsraser och blandningar där raserna förekommer, säger Pierre Wahlström.
Kamphunden gör vad den genetiskt är designad för. Om angreppet lyckas så kommer hunden att göra om det, enligt Wahlström:
– Jag menar att en hund ur den här kategorin, som fått smak för det som den är avlad för att göra, kommer att bita igen och risken är att det då blir ett ännu värre angrepp.
Utifrån det perspektivet kritiserar han de länsstyrelser som medverkar till att placera ut aggressiva hundar hos nya ägare. Hundarna borde istället avlivas, anser han.
– Det kan låta hårt, men kamphundar med bett- och attackbakgrund kan vi inte ha kvar. Vi måste skydda människor och andra hundar, säger Pierre Wahlström.
"Flertalet hundar i gruppen högriskraser är framavlade så att deras bettattacker ska vara hårda och fasta. Hundarna ska inte släppa sitt tag. Det gäller kamphundsraser och blandningar där raserna förekommer", säger testledaren Pierre Wahlström.
Vid tiden för intervjun har länsstyrelsen i Östergötland inga annonser ute om hundar som ska omplaceras. Däremot annonserar en annan länsstyrelse, i Västra Götaland, ut två american bully-hanhundar. I den ena annonsen skriver länsstyrelsen att hunden är "yvig och stark", den blir "uppjagad av att gå förbi hanhundar" och att det är oklart om hunden kan hållas med andra djur.
I den andra annonsen står det: "Har varit med om tidigare bit-incidenter med andra hundar. Kan inte hållas med andra hanhundar. Bör inte bo i stan." Munkorg har krävts vid veterinärbesiktningen.
Att annonsera ut hundar med denna sorts historik avslöjar en kompetensbrist hos dessa länsstyrelser, anser Pierre Wahlström.
– Man kan inte skicka ut hundar med den historiken i samhället. Det är helt obegripligt, säger han.
Annons
Annons
Kunskapen om kamphundar måste öka hos både privatpersoner och länsstyrelser, anser Pierre Wahlström. Han framhåller att inte alla kamphundar, men flertalet, är framavlade med ett beteendemönster som avviker från hur vi ser på att hundar ska vara. Han jämför med hur en golden retriever, en sällskapsras, och vissa kamphundsraser, exempelvis pitbull, agerar då de anser sig trängda eller blir utagerande mot en människa eller annan hund. Golden retrievern kommer att visa mer vanliga signaler såsom sänkt kropp, sänkt svans, den morrar avvisande, reser ragg och kan visa tänderna. Den försöker undvika konflikten innan den till sist angriper och biter, om den känner sig tvingad.
Kamphunden är däremot avlad för att inte visa sina avsikter öppet.
– Där ser man sällan tandvisning eller ens morrning. Hundens svans kan till och med vifta lite lätt. Sedan kommer attacken som en blixt. Det berättar flera ägare till dessa hundtyper när de varit med om händelser där deras hundar bitit någon, säger Pierre Wahlström.
Sirkku Sarenbo, docent i miljövetenskap och ansvarig för magisterprogrammet i djurskydd vid Linnéuniversitetet, är av liknande uppfattning. Hon var för en tid sedan medförfattare till en artikel i Läkartidningen om de ökande hundattackerna i Sverige.
Hur anser du att man bör bedöma en hund som bitit flera gånger?
– Prognosen för hunden är dålig, framför allt om den saknar bithämning och biter oproportionerligt hårt i situationen som råder. För omgivningens och hundens egen skull är det bäst om den avlivas.
Vi återger för Sirkku Sarenbo hur vår granskning visar att samma hundägare, med samma aggressiva hundar, återkommer som tillsynsärenden hos länsstyrelsen trots tidigare krav och förelägganden.
Är lagstiftningen tillräcklig för att tillsynsmyndigheten ska komma åt hundägare som struntar i sitt ansvar?
– Lagen är alldeles för kraftlös, anser Sirkku Sarenbo.
Sirkku Sarenbo, docent vid Linnéuniversitetet, säger att prognosen för en hund som har bitit människor eller andra hundar är dålig; den kommer högst troligt att bita igen.
Helen Haaranen-Loor, enhetschef för djurskydd vid Länsstyrelsen i Östergötland, säger att man är noggrann i valet av ny ägare när omhändertagna hundar ska omplaceras.
– En del personer hör av sig med intresse bara för att de vill rädda hundar från avlivning. Vi når många med annonser, men vi sorterar ut vilka som är lämpliga.
I vår granskning finns ett fall där hunden hade bitit fyra människor, och bet en femte som svarat på er annons. Vad säger det om er bedömning av hunden?
– Det här är ofta hundar som inte är balanserade. Det kan vara svårt att bedöma dem. Vi kan göra missbedömningar. Vi analyserar alltid våra fall efteråt och drar lärdom, säger Helen Haaranen-Loor.
Inom kort kommer vi att publicera en längre intervju med företrädare för länsstyrelsen.