23 december 2008 01:00
<p>Knytnävsslag, sparkar, stryptag och annan fysisk och psykisk misshandel är många kvinnors vardag. Våldet mot kvinnor i nära relationer har pågått i sekel efter sekel, men det var först på 1990-talet som frågan hamnade på den politiska dagordningen i Sverige.</p><p>Sedan dess har en hel del hänt inom rättsväsendet. Ärenden om våld mot kvinnor har fått högre prioritet. Handlingsplaner, organisationsförändringar och utbildningssatsningar har upprättats och genomförts. Det är utmärkt.</p><p>Tyvärr har det inte hänt så mycket med statistiken över andelen uppklarade brott.</p><p>År 2006 ledde inte fler än 23 procent av de anmälda fallen om våld mot kvinnor i nära relationer till åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. Det är långt ifrån godkänt.</p><p>Att anmälda brott lagförs är en av samhällets viktigaste uppgifter. Om det inte fungerar hotas både tilltron till rättsväsendet och rättssäkerheten. </p><p>Siffran 23 procent kommer från Brottsförebyggande rådets rapport <i>Polisens utredningar av våld mot kvinnor i nära relationer</i>. I den har Brå granskat fyra polismyndigheters utredningsarbete.</p><p>En av dem, Kronoberg, utmärker sig för att ha en jämn och hög uppklarandegrad. En annan, Blekinge, för att ha en jämn och låg dito. Uppsala är en av två genomsnittliga myndigheter, men sticker ut med sin specialenhet mot familjevåld. Jönköping är också med i granskningen. </p><p>Syftet är att lyfta fram de goda exemplen, som andra polismyndigheter kan följa.</p><p>Det bästa exemplet är alltså Kronoberg. Där är uppklarandegraden högst: Nästan 40 procent. Där hör man fler vittnen och har därför mer stödbevisning än på andra ställen. Där dokumenterar man kvinnornas skador i högre utsträckning. Där hör man fler misstänkta förövare, vilket ger fler som medger brott (om än bara delar av det). Kronoberg ligger också bäst till när det gäller andelen målsägande som deltar i utredningarna.</p><p>Men Kronoberg utmärker sig inte bara vad gäller det praktiska polisarbetet.</p><p>Där har man bestämt sig för att våldet mot kvinnor ska prioriteras. Där finns riktlinjer och rutiner. I Kronoberg förhörs till exempel misstänkta oavsett om målsäganden är delaktig i utredningen. </p><p>Brå uppskattar att mellan 40 och 50 procent av ärendena om våld i nära relationer borde kunna klaras upp. Men för att nå dit krävs att betydligt fler polismyndigheter bestämmer sig. </p><p>När de väl gjort det är det "bara" att ta efter hur de goda exemplen jobbar. För det är arbetssättet och inte organisationen som är nyckeln till framgång, enligt Brå. </p><p>Brå föreslår ett slags checklista för ärenden om våld i nära relationer. Brå stryker också under att fler instanser måste hjälpa våldsutsatta kvinnor. Ett exempel är polisen i Västerort i Stockholm. Där finns socialsekreterare på plats hos polisen. </p><p>Det är inga revolutionerande förslag eller åtgärder. Men uppenbarligen krävs det inte mer för att åstadkomma en förändring. I alla fall inte i ett första steg. Och just därför finns det inga argument i världen för att inte sätta igång. </p> Ledare: Det handlar om att bestämma sig
