LÄS MER: "Är mer konkret än någonsin"

LÄS MER: Därför kan LFC vinna på bytet

LÄS MER: Krönika: Därför måste ni värva mer, LFC

Artikelbild

Det är klart att Linköpings FC inte kan säga nej tack om Stina Blackstenius vill flytta hem från Frankrike (och det vill hon nog). Landslagsforwarden kommer garanterat att göra sina mål på allsvenska arenor och inte minst kan det ge ett välbehövligt lyft för intresset.

Men i en tid med elakt lysande röda siffror (minus 700 000!) och en trupp som redan känns framtung värre måste frågan ändå ställas: har LFC egentligen behov av att värva ännu en forward, som dessutom är av samma typ som en av dem som redan hämtats in?

Ärligt talat så är svaret nej.

Det blir kul när det händer, men LFC behöver inte den här värvningen.

Behovet av att förstärka i försvaret är enormt mycket större. Om jag fattat rätt finansieras en värvning av Blackstenius av externa krafter, så jag hoppas att den inte påverkar något annat. Det får den inte göra.

För landas inte en mittback av klass före seriestart finns en uppenbar risk att chanserna till guldrace mer eller mindre gått förlorat redan innan Nilla Fischer ansluter efter sommarens VM-fest i Frankrike. Det positiva är att bara sju allsvenska omgångar ska avverkas innan dess, men ändå.

Som det ser ut nu avundas jag inte den uppgift som Olof Unogård, tränaren, står inför. Det kan självklart fungera att spela med många offensiva spelare, men ytterst sällan utan nödvändig balans.

Om Blackstenius-affären går i lås står LFC med följande sextett landslagsspelare från mittfältet och framåt: Kosovare Asllani, Filippa Angeldahl, Frida Maanum, Mimmi Larsson, Lina Hurtig och Stina Blackstenius (och då är inte danska jättelöftet Dajan Hashemi medräknad).

Jag är ledsen, men jag tror inte att det kommer att funka.

Någon, eller till och med några av dem, måste i så fall bänkas för att få in en eller till och med ett par mer defensivinriktade krafter. Och tittar jag på truppen hittar jag bara en spelare som passar för den uppgiften: Emma Lennartsson.