Lars Svahn och Bengt Ståhlbom ifrågasätter både hur omgivningen kommer påverkas, från naturvärden till vyerna. Framför allt ifrågasätter de om de kommer kunna bo kvar med de ljud- och ljusstörningar de befarar att vindkraftverken kommer ge upphov till.
I december väntas Fred. Olsen Renewables lämna in sin tillståndsansökan om en vindkraftspark. Parken ska placeras på gränsen mellan Åtvidaberg och Västervik, nära Uknadalen.
Ursprungsplanen om 23 vindkraftverk med en maxhöjd om 270 meter oroar.
– Folk verkar tro att det inte kommer bli av. Vi måste få folk att förstå att det är vansinne att smälla upp 23 Eiffeltorn bredvid ett riksintresse.
Det säger Lars Swahn, som bor utanför Falerum.
Han sitter vid ett matsalsbord i Kolsebro, beläget mellan Falerum och Ukna i Västerviks kommun tillsammans med andra boende i närområdet, som engagerat sig mot vindkraft på höjderna i den vidsträckta dalen.
– Jag lägger nog ett par timmar om dagen på det här. Men det tar ju tid. Det tar tid, och är dyrt, att vara en liten förening som ska slåss mot stora bolag. Det är som David mot Goliat, säger Swahn.
Dessutom är det svårt att anlita jurister och annan kompetens som vill hjälpa dem, berättar han.
Ukna i vinterskrud. Bakom kyrkan breder Uknadalen ut sig. Uknadalen är ett riksintresse, och föreningen som kämpar mot vindkraftsetableringen bedömer det som otroligt att en vindkraftspark skulle kunna etableras i det känsliga området.
Lars Swahn är sekreterare i föreningen "Rädda Uknadalen Miljöförening", som vill stoppa vindkraftsprojektet Orreklint. Föreningen samlar nu 80 medlemmar. På en namninsamling om att stoppa vindkraftsetableringen fick de 400 underskrifter.
– I början vet man inte så mycket. Men ju mer vi satt oss in i det, desto mer har vi börjat irritera oss, säger Per Wahl.
Föreningen bildades i början av 2023.
Vad har varit viktigast i år?
– Frånvaron av politiska reaktioner. Det har förvånat mig, svarar Bengt Ståhlbom.
– För mig personligen är det upplevelsen av att kastas mellan hopp och förtvivlan. Jag har förstått att boende vid andra vindkraftsparker reagerat så, men jag trodde inte att jag själv skulle reagera så. Jag förstår att många tröttnar, ger upp, och flyttar, säger Lars Swahn.
Har du själv tänkt tanken på att flytta?
– Absolut, livet är för kort, svarar Lars.
Sara Loftås, Wolter Stackelberg och Per Wahl är några av föreningens 80 medlemmar. De tycker att politikernas engagemang i frågan brister, och att det urholkar demokratin och förtroendet för politiker.
Bolaget Fred. Olsen planerar för en vindkraftspark på maximalt 23 verk som är 270 meter höga, på höjderna sydväst om Falerum och väster om Uknadalen. Det är nödvändigt att bygga ut vindkraften för att möjliggöra samhällets klimatomställning, menar företaget.
Mängden och höjden på verken kan komma att minskas. Vad tänker ni om det?
– Jag tror att det är en taktik, att först skrämmas med en jättestor satsning och sen minska det lite grann när folk protesterar. Då tror folk att man nått en kompromiss, säger Lars Swahn.
I papperstravar på matsalsbordet ligger handlingar och argument mot en vindkraftetablering i Uknadalen.
Bengt Ståhlbom och sambon Sara Loftås har hus på andra sidan vägen och järnvägsspåret i Kolsebro. Sara har sina rötter här.
– Jag har alltid tänkt att vindkraft, det är nog jättebra, berättar hon.
Hon berättar hur hon började läsa på om andra vindkraftsetableringar, och började tycka att "det verkar märkligt".
– Det som chockerat mig är att marknaden verkar vara öppen för vem som helst, säger hon.
Sara Loftås ifrågasätter hur man kan tillåta vindkraftsetableringar, när marknaden verkar vara öppen för vem som helst. Hon nämner Markbygden i Piteå som skräckexempel. "Ska vår energiförsörjning kontrolleras av en diktatur?" frågar hon retoriskt.
De som samlats ifrågasätter mycket.
Hur stora infrastruktursatsningar som behöver göras av Svenska Kraftnät för att balansera elnätet till vindkraftens ojämna produktion. Hur det är bolagen själva som mäter det upplevda störande bullret. Att vindkraftbolag sällan går med vinst. Hur bygdepengen som utlovats som kompensation för olägenheterna omöjligen kan bli tillräckligt stor, fördelas rättvist, eller täcka ett behov i bygden. Påverkan på fastighetspriserna. Huruvida myndigheter verkligen kommer besöka Uknadalen för att inventera och utreda naturvärden.
Inte minst ifrågasätter de hur vindkraftsparker kan säljas från företag till företag och, som i Markbygden i Piteå, slutligen ha kinesiska staten som största ägare. Det kinesiska bolaget beviljades nyligen rekonstruktion, eftersom det drabbats av miljardskulder.
– Vi har sett hur dåligt det är att vara beroende av rysk gas. Vi har förbjudit kinesisk 5G. Men ska vår elförsörjning kontrolleras av en diktatur? Det verkar inte så reglerat, säger Sara.
– Bolagen offrar vår livskvalitet för att få en "grön" stämpel i sin årsredovisning, menar Wolter Stackelberg och syftar på att företag idag gärna vill visa att de använder grön – fossilfri eller förnybar – el.
Wolter Stackelberg och Per Wahl är kritiska mot att politikerna inte tar ställning mot vindkraftsparken redan nu.
Etableringen i Uknadalen mynnar ut i flertalet stora och svåra frågor, som i många fall är nationella. Många av frågorna kan en liten förening inte ändra på, konstaterar de.
– Men vi ger inte upp för det, säger Per.
Bengt visar en dom från Högsta förvaltningsdomstolen, som varit uppe i regeringen, som han menar liknar Uknas fall. 2020 ansåg regeringen att en vindkraftspark med åtta verk skulle påverka landskapets karaktär och skada riksintresset Sundbornsåns dalgång, i Dalarna. Regeringen tillät ingen vindkraft där. Enligt högsta förvaltningsdomstolen hade regeringen rätt att förkasta den vindkraftssatsningen.
– Vi är beredda att ta det här hela vägen till regeringen, om vi måste, säger Per.
– "Jag orkar inte, det är för stort", tänkte jag från början, säger Sara, och fortsätter:
– Jag tror att många tänker så. Man vill kunna lita på att allt går rätt till, men det verkar det inte göra. Tills dess att det finns en ordentlig konsekvensanalys tycker jag att vi borde använda oss av försiktighetsprincipen, så att vi inte gör samma misstag som man gjort med kemikalier, tidigare. Vi vet inte tillräckligt mycket än, menar hon.
– Om någon kan visa mig att det är ekologiskt och ekonomiskt hållbart med vindkraft så visst, då ser jag gärna vindkraft. Men det kan ingen göra.
I Falerum sträcker sig en mobilmast mot skyn. Den mäter 80 meter. Vindkraftverken som bolaget Fred Olsen vill bygga är 270 meter.
I början av 2023 mejlade Bengt alla politiker i Västerviks och Åtvidabergs kommuner. Han fick ett enda svar tillbaka.
Föreningen tycker inte att politikerna uppmärksammat frågan tillräckligt. På det fullsatta föreläsningsmötet som arrangerades av föreningen i september lyste politikerna – med ett undantag– med sin frånvaro.
– Det är kanske rimligt att de väntar på en miljökonsekvensanalys från bolaget, innan de tar ställning, säger Lars Swahn.
– Men de är folkvalda. Västervik är en stor kommun med bara ett fåtal lokala partiföreningar. Det är de valda politikernas förbannade skyldighet att komma hit och lyssna, men det gör de inte, invänder Wolter, som bor på herrgården Stensnäs i Ukna.
– I Oskarshamn föregick man tillståndsprövningen och kommunen sa nej direkt, ett sånt ställningstagande borde kommunerna här också kunna göra, säger Per Wahl.
Men är kommunpolitikerna kompetenta nog att fatta de här besluten? Ni uppger ju själva att det är mycket att ta reda på och ta ställning till?
– Det är rimligt att de säger sitt. Har de inte kompetens får de skaffa sig kompetens. Men det är svårt, vi har ju rotat i det här jättelänge och det går nog åt flera års arbete för att bara förstå hur det fungerar, säger Wolter Stackelberg.
– Snart måste man ta ställning. Men då kan man inte bara lyssna på projektören, och deras konsulter, för de har ju sin egna agenda, säger Lars.
– Det är en brist i den demokratiska processen. Det här projektet är ju på gång, men ingen av kommunerna har en ny vindkraftplan. Det är svårt för vanliga invånare att yttra sina åsikter, säger Sara Loftås.
Lars Svahn och Bengt Ståhlbom.
Uknadalen är ett riksintresse för både kulturmiljövård och naturvård. Det pekas ut som skyddsvärt i vindbruks- och översiktsplaner i båda berörda kommuner.
Vindkraftsbolaget Fred. Olsen har påpekat att vindkraftverken inte kommer placeras i själva dalgången, utan utanför riksintresset. Föreningen å sin sida påpekar att verken kommer synas tydligt från dalgången, och att det visuella värdet av Uknadalen pekats ut som skyddsvärt av båda kommuner.
– Vill jag anlägga en turistanläggning med stugor, någon kiosk och en stor parkering, så får jag inte det. För dalen är skyddad. Många av oss som bryr oss om bygden hade hellre sett en turistanläggning, än en vindkraftspark, på grund av ljud- och ljusnivåerna, säger Sara Loftås.
– Det skulle förvåna mig väldigt om politikerna inte lade sitt veto, utan gick tvärtemot sina egna rekommendationer och tidigare beslut, säger Bengt.
– Vi borde kunna lita på att politiker och myndigheter följer det som står om riksintresset, säger Sara.
Samtidigt påpekar hon att det inte är naturupplevelsen och utsikten som hon värnar mest. Det är inte störd utsikt eller estetiska värden som bekymrar mest.
– De som bott där det byggts vindkraft, och sedan flyttat därifrån, lämnar ju sina hem för att de störs av buller.
Samling runt matsalsbordet hemma hos Per Wahl. Bengt Ståhlbom och Lars Svahn med ryggarna mot kameran, Sara Loftås, Wollter Stackelberg och Per Wahl.
Bengt Ståhlbom jobbar på universitetssjukhuset i Linköping, med arbets- och miljömedicin. Hälsoeffekter från ljud och buller är hans arbetsområde. Han berättar om en patientgrupp om sju personer från samma område, som remitterats till enheten av olika läkare. De hade olika hälsotillstånd, men gemensamt var att de alla hade fått fler, eller förvärrade, symptom. Symptomen hade uppstått efter att det byggdes en vindkraftspark i närheten av deras bostäder.
Bengt Ståhlbom skissar upp hur ljudvågor och frekvens hänger ihop.
Han berättar hur ljudvågorna påverkar trähus mest. Betong påverkas inte lika mycket. Han beskriver effekten av bullret inomhus som en "resonanslåda".
– Har ni en luftvärmepump? Den hörs på olika sätt på olika platser i huset, beroende på om jag sitter vid köksbordet eller ligger i sängen. Det är samma sak med det lågfrekventa bullret från vindkraftverk. Men det enda kravet är att verken inte ska låta mer än 40 decibel vid husväggen, säger Bengt Ståhlbom.
Han pausar, och säger sedan med uppgivenhet och oro för framtiden:
– Den som har hälsoinvändningar vänder sig till kommunen som ska bedriva tillsyn, och kommunen vänder sig till vindkraftsbolaget som får göra en egenkontroll. Den som klagar kommer inte vidare.