Regionens stora varsel om massuppsägningar berör även personalen inom den specialiserade hemsjukvården LAH (lasarettansluten hemsjukvård) i den västra länsdelen. Regionen ska halvera personalstyrkan nattetid både i Mjölby och Motala.
Eva Johansson, sjuksköterska på LAH i Mjölby är orolig – främst för patienternas vård, men även för att personal inte kommer vilja jobba natt framöver.
– Vi besöker framför allt cancerpatienter som vårdas i hemmet och som ofta behöver hjälp med symtomlindring som smärta och illamående. Många känner oro och kan få ångest nattetid, när det blir mörkt och tankarna kommer. Många dödsfall sker också nattetid och tidig morgon. De kommer att få vänta, kanske ibland tills dagpersonalen kommer och det känns inte värdigt, säger hon.
Corren träffar henne tillsammans med tre kollegor när nattskiftet nyss dragit igång vid LAH:s lokaler på Skänningevägen i Mjölby.
Corren har tidigare berättat om regionens varsel som totalt berör 900 anställda. Häromdagen kom beskedet att besparingarna skjuts upp till efter sommaren.
Men det är en klen tröst för personalen på LAH. Det är redan bestämt att undersköterskorna ska tas bort på natten. I praktiken blir det en halverad styrka på natten och kvar blir två sjuksköterskor som ska täcka upptagningsområdet för LAH i Mjölby respektive Motala.
– Tillsammans ska vi ansvara för patienter inom ett stort geografiskt upptagningsområde som sträcker sig från Zinkgruvan i norr till Malexander i Söder. Vad händer om vi har ett larm i Godegård när vi är hos en patient i Malexander? Med ett så stort geografiskt område är risken betydande att väntan på lindring av uppkomna symtom kan bli lång, vilket bidrar till otrygghet för patient och närstående, säger Eva Johansson.
Eva Johansson varnar också för att de nya förutsättningarna kommer få färre att vilja jobba natt. Hon ser en risk att personal kommer att få mer ensamarbete i lägen där sjuksköterskorna behöver vara på var sitt håll.
– Det handlar om de anställdas säkerhet och trygghet. Det har även hänt att det blivit hotfull stämning vid dödsfall då släktingar varit osams. Då är det skönt att vara två.
Ledningen har baserat nedskärningen på antalet besök nattetid, berättar Karin Franzén, verksamhetschef på medicinska specialistkliniken där LAH ingår:
– Det är väldigt få besök men då finns det en bra kompetens på natten.
Hon svarar på Correns frågor tillsammans med Julia Plath, biträdande verksamhetschef och ansvarig för LAH i Motala/Mjölby. De håller med om att det blir ett stort upptagningsområde för nattpersonalen.
– Det kommer bli en utmaning, det är väldigt långt mellan Tjällmo och Malexander. Men vi kommer alltid ha möjlighet att bemanna upp om det blir besök med långa avstånd mellan patienterna. Våra patienter blir oftast inte oväntat dåliga, säger Julia Plath.
Tanken är att sjuksköterskorna ska utgå från LAH:s avdelning i Motala och utgångspunkten är att de ska jobba ihop. Om personal är orolig för ensamuppdrag kan man ta hjälp av ett vaktbolag, berättar Julia Plath och tillägger att det sker redan i dag.
LAH i västra länsdelen vårdar drygt 60 patienter som bor utspritt i Mjölby och Motalas upptagningsområde. Enligt Julia Plath är det sällan personal behöver några akuta utryckningar.
– Oftast vet man det dagen innan, men rent teoretiskt kan det hända hur mycket som helst.
Ser ni någon risk att patienter kan få vänta på smärtlindring eller att anhöriga står med avlidna som får vänta att någon kommer och tar hand om dem?
– Den risken finns alltid dygnet runt med vår verksamhet. Det berättar vi också när vi ansluter nya patienter.
Hur ser ni på risker för ensamarbete, inte minst för att personal fraktar narkotikaklassade läkemedel?
– Det är en risk vi har hela tiden i vår verksamhet och som vi jobbar med. Vår personal utsätter sig för risker för att hjälpa människor, men det gör varje ambulanspersonal också.
Ser ni någon risk att färre vill jobba natt?
– Ja, det kan vara så. Natten har varit attraktiv för nuvarande bemanning så den risken finns absolut.
Eva Johansson tycker att klinikledningen resonerar fel som räknar på besök.
– Det är långa avstånd mellan patienterna och en patient kan kräva en stor del av vår tid. Det är lite som räddningstjänsten, det brinner inte hela tiden, men när det väl händer måste man ha en grundbemanning.