LÄS DE TIDIGARE DELARNA I ARTIKELSERIEN:
KRÖNIKA: Mobbarna är igång dygnet runt
Mobbade Frida tvingades byta skola
Var tredje ung kränks på nätet
GUIDE: De populäraste sociala medierna
Lunarstorm hade inbyggd trygghet
– Det är nog som värst när man är i 12–13-årsåldern, säger de.
Ellen Carlsen har egen erfarenhet av att bli mobbad på nätet. När hon gick i sexan var hon ofta på Ask där man kan ställa frågor anonymt. Plötsligt dök det upp frågor som ”hur kan du gå till skolan i så fula kläder?” och annat som kändes jättejobbigt.
– Jag tog åt mig, det gör man ju i den åldern. Jag berättade för mina kompisar, men inte för mina föräldrar. Det jobbigaste var att den som skrev var anonym, jag visste inte vem det var och kunde inte göra någonting åt det, berättar hon.
– Efter ett par månader slutade det. Jag svarade aldrig på frågorna och då tröttnar den som skriver så småningom.
Alla fyra är överens om att man inte ska reagera på det som nätmobbarna skriver.
– De som mobbar vill ha respons, får de inte det så tröttnar de förr eller senare, säger Julia.
– Och så ska man berätta för sina föräldrar, en lärare eller en kurator, säger Hilma.
Men det finns även andra sätt att agera.
– Man kan rappportera användaren eller helt enkelt avsluta kontot, säger Caspar.
– Och om det blir för grovt så ska man polisanmäla det. Men tyvärr tror jag inte att polisen gör något, säger Ellen.
Instagram och Twitter är sociala medier där nätmobbning förekommer även bland gymnasieungdomar.
– Jag har en känsla av att nätmobbning bara ökar. Barn och ungdomar ser hur de vuxna beter sig på nätet, och då är det inte konstigt att de börjar mobba varandra på samma sätt, säger Ellen.
Hilma berättar hur hon nyligen lyssnade på två föräldrar som satt på bussen och uttryckte sig hånfullt om andra. Deras barn satt bredvid och hörde alltihop.
– Föräldrarna skickade tydliga signaler om att det är OK att uttrycka sig så om andra människor. Så fungerar det på nätet också.
Lärarna pratar om nätmobbning i skolan, men för sällan och ofta på fel sätt.
– De tar exempel som inte är aktuella för oss, och ibland är exemplen så extrema att man inte känner igen sig. Det borde göras bättre, säger Hilma.
– På min högstadieskola skaffade lärarna egna konton och höll koll på vad som hände. Det var jättebra, när alla visste att lärarna var där så blev det mycket lugnare, säger Julia.