"Den här festen är vårt sätt att säga tack", säger Kristina Post, ordförande i Andreasförsamlingen.
På morgonen den 8 mars rullade en buss från Polen med 16 ukrainska flyktingar in i Mjölby. Andreaskyrkan ordnade med inkvartering och mat den första akuta tiden i Sverige. Kyrkan har sedan varit en trygg plats för de ukrainska familjerna.
Under lördagskvällen hade över 100 personer bjudits in till Andreaskyrkan. I kyrkans kök hade en stor buffé med ukrainska och svenska maträtter dukats upp. Alla gäster har på olika sätt varit engagerade i att hjälpa de ukrainska familjerna under deras tid i Mjölby.
Torgny Veibäck var den som tog initiativet att ta emot ukrainarna till Andreaskyrkan. Han berättar att församlingen bjudit in 114 gäster till lördagens fest. " Någon har tackat nej och någon har tillkommit, så det blir många här ikväll."
Kristina Post är ordförande i församlingen.
– När flyktingarna kom hit i mars gick vi ut med att vi behövde hjälp med att ta emot dem. De hade inget med sig och behövde kläder, skor och något att sova på. Människor gick man ur huse. Det var rusning hit med grejer och under den första veckan var kyrkan full med saker som folk skänkt.
Hon berättar att församlingen på något sätt ville tacka alla som bidragit med att hjälpa till under den här tiden.
– Den här festen är vårt sätt att säga tack, men det handlar också om att bygga gemenskap och att fortsätta att göra det. Arbetet är inte slut i och med det här.
Marina Hotsur förklarar för gästerna vad maträtterna heter och innehåller. Hon och några av de andra ukrainska kvinnorna hade lagat maten till festen.
Ola Ekström, Helena Bengtsson och Abby Andersson arbetar på Mjölby bibliotek. De har bland annat köpt in böcker på ukrainska. " För ett tag sedan fanns det inga ukrainska böcker kvar. Alla var utlånade", säger Abby.
Under det halvår som har passerat har församlingen hjälpt till med att hitta bostäder och ordnat med svenskundervisning. Några av de vuxna har fått jobb och barnen har börjat i skolan.
En av de ukrainare som var med på bussen den 8 mars var Margarita Prodius. Hon kom till Sverige med sina tre barn och bara två väskor i bagaget.
– Jag är så tacksam till Gud och till alla som tagit emot oss. Jag och min familj kom hit till Mjölby och vi blev så väl omhändertagna. Det har betytt mycket att folk frågar hur vi har det och hur vi mår.
Margarita Prodius är tacksam över mottagandet i Sverige, men hennes tankar finns i hemlandet. "Vi vet inte hur situationen i Ukraina kommer att utvecklas. Vårt hopp är hos Gud. Vi tittar på nyheterna och det gör så ont att se vad som händer. Det är svårt att tro att det är sant det som pågår i hemlandet."
Familjen bor just nu i Skeppsås och barnen går på Vifolkaskolan i Mantorp.
– Det är med stor vilja som barnen går till skolan och kyrkan. Det är jag jättetacksam för. Nu hoppas jag att jag kan få ett jobb. Det ser jag fram emot.
Men Margarita säger att hade det inte varit för kriget hade hon inte varit här. Hennes äldsta son bor kvar i Ukraina och hennes tankar finns hos honom och hans familj.
– Vi vet inte hur situationen i Ukraina kommer att utvecklas. Vårt hopp är hos Gud. Vi tittar på nyheterna och det gör så ont att se det som händer. Det är svårt att tro att det är sant det som pågår i hemlandet.
Eugenia jobbar som studiehandledare i ryska och ukrainska. Hon har även kurser i svenska på Medborgarskolan. "På morgonen träffar jag barnen i skolan och på kvällen träffar jag deras föräldrar här i Andreaskyrkan. Det är spännande och roligt."
Irene Bäck och Gunnel Rosell Ericson är några av de lärare som undervisat ukrainarna i svenska.