Varje dag klockan två samlas barn, ungdomar och vuxna från Ukraina i Andreaskyrkan för att studera svenska.
Klockan har slagit två. I Andreaskyrkan har barn, ungdomar och vuxna satt sig ned för att börja dagens svensklektion.
– Måndag, tisdag, onsdag, säger deltagaren Julii.
Ukrainska och svenska skiljer sig mycket och det märks när deltagarna försöker uttala veckodagarna. Men läraren Birgitta ser nöjd ut och gör tummen upp.
Lektionen fortsätter med pronomen. Birgitta sätter upp en skylt på tavlan med orden jag, du, han och hon på. Hon pekar på en av kvinnorna.
– Jag heter Marina, säger kvinnan, med ett fint uttal.
Marina Hotsur och hennes man Julii mötte vi deras första dag i Sverige. De hade då flytt kriget i Ukraina och via Polen tagit sig med buss till Mjölby.
Dagens svensklektion börjar med veckodagarna.
Det är en månad sedan och mycket har hänt. Bland annat har familjen fått en lägenhet.
– Den är mycket fin, säger Marina. Det är ett rum, men vi har kök och badrum med dusch.
Och snart kan barnen börja i kommunal skola.
– Jag tror att de kan börja någon gång efter påsk.
Även om familjen en dag återvänder till Ukraina menar Marina Hotsur att hon har användning av svenska under tiden hon är i Sverige. "Jag vill lära mig svenska så att jag kan få ett jobb här."
Marina tycker att svensklektionerna är lätta och hon tror att det beror på att hon förstår engelska.
– Det är många ord som är samma, som fot och bok. Många kan inte engelska och då blir det svårare.
Även om familjen en dag återvänder till Ukraina menar Marina att hon har användning av svenska under tiden hon är i Sverige.
– Jag vill lära mig svenska så att jag kan få ett jobb här. I de vardagliga situationerna kan jag använda Google översättning. Vi har haft grannar på besök och då använder jag mobilen när vi samtalar.
Ida Hotsur har tröttnat på lektionen och lämnar lådan med böcker bakom sig.
Julii tycker att det är svårt att prata svenska. Just idag är det inte grammatik eller fonetik som gör det krångligt.
– Jag har varit hos tandläkaren och sytt. Det gör ont att äta och det är svårt att öppna munnen. De gjorde det säkert för att jag inte ska prata så mycket, skämtar han.
Dagens svensklektion avslutas med repetition av kroppens delar. När vi kommer till ordet hand, blir det problem.
– Heter det handen eller hand? frågar Julii.
Det visar sig att ukrainska inte gör skillnad på bestämd och obestämd form och därför blir det inte heller någon skillnad på hand eller handen.
Svenskundervisningen i Andreaskyrkan bedrivs på ideell basis. Fem före detta lärare turas om att undervisa varsin dag i veckan.
En timmes lektion är slut och Birgitta berättar att det blivit dags för fika. Det verkar vara ett ord som de ukrainska eleverna snappat upp.
– FIKA! ropar allihop på samma gång.
Under fikat lämnar Julii över sin telefon. I översättningsappen har han skrivit:
”Barnen vill verkligen åka hem oavsett hur bra vi har det här. Ett hem är alltid ett hem.”