Trygghetskartan kritiseras av anmälare som inte tycker att det deras synpunkter fångats upp. "Kartan är mycket mer än bara ett signalvärde", säger Anders Fernemark, säkerhetschef på Linköpings kommun. Samtidigt har projektet inte fallit ut som han hade önskat.
"Jag och flera andra har sett det vi tror är droghandel här, både dag och kväll"
"Urinering på privatpersoners tomter, nedskräpning, vårdslös körning"
"Ödsligt folktom plats där jag känner otrygghet"
"Alkohol/drogpåverkade barn och ungdomar som skriker, sparkar på butiken, tar kundvagnar och spelar extremt hög musik"
Det här är några exempel på medborgares anmälningar om upplevd otrygghet som kommit in till Linköpings kommun via tjänsten Trygghetskartan.
Sen karttjänsten lanserades i november 2021 har totalt 495 anmälningar gjorts. I år rör det sig om uppemot 200 stycken. Ansvariga hade hoppats på många fler, men likväl handlar det om hundratals personer som velat slå larm om otrygga platser för ett bättre Linköping.
"Din synpunkt är viktig för vårt trygghetsarbete" går att läsa på Linköpings kommuns hemsida. Men vad händer om anmälningar som lämnats inte följs upp eller inte kan analyseras?
I samband med det ökade skjutvåldet i Linköping 2021, var trygghet ett ord på allas läppar. Tryggheten stod också i fokus oavsett partifärg inför det stundande valet efterföljande år. Linköping skulle bli tryggare och alla skulle hjälpas åt.
Signalen om att även Linköpings kommun behövde en Trygghetskarta kom från miljö- och samhällsbyggnadsnämnden med dåvarande ordförande Muharrhem Demirok (C) i spetsen. Man ville driva en renodlad Trygghetskarta där en känsla av otrygghet skulle fångas upp.
Flera kommuner har hakat på funktionen och flera av dem utvecklade en redan etablerad teknik med en så kallad GIS-karta (Geografiskt Informationssystem) för ändamålet. Via ett enkelt formulär kan invånare anmäla en händelse, synpunkt eller otrygghet kopplad till en specifik plats. De utpekade platserna ska sen vara underlag för trygghetsåtgärder och insatser.
Företaget S-group solutions, som ligger bakom plattformen, kan inte slå fast hur många kunder som har använt deras teknik till att kartlägga just otrygghet – men det rör sig om "många", enligt Claes Francke som är försäljningschef. Ansvaret för analys och uppföljning av den data som kommer in ligger dock hos kunderna själva.
Svårigheter med just uppföljning av information som kommer in har fått andra kommuner att backa när det kommer till att satsa på kartläggning av trygghet på det här sättet. I Uppsala avrådde tjänstemännen politikerna att starta en trygghetskarta samma år som Linköping lanserade sin. Helsingborgs stad och Alvesta kommun var förebilder, men efter att ha pratat med Helsingborg insåg man att det funnits svårigheter att hantera alla synpunkter och få det att falla in i övrigt trygghetsarbete på ett naturligt sätt. Medborgarnas synpunkter föll mellan stolarna.
Linköping avsatte närmare 100 000 kronor för projektet, som först var tänkt att införas på prov. Pengarna täckte licenskostnad samt ett antal personaltimmar för att bygga formuläret.
I en artikel i Corren beskrevs vid lanseringen att synpunkterna som kom in skulle följas upp varje vecka. Veckovisa avstämningar gjordes i början, men efter några månader endast en gång i månaden, enligt Elisabeth Lundqvist, chef för park- och naturenheten på miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen som då hade huvudansvar för projektet.
– Tanken var hela tiden att göra det som en pilot och om det föll väl ut så skulle vi fundera på hur man permanentar funktionen.
Elisabeth Lundqvist säger att man vid uppstarten tittade på andra kommuners lösningar av liknande kartor.
Med facit i hand, blev det en trygghetskarta så som det var tänkt?
– Både ja och nej. I början kom det in ganska mycket synpunkter och sen dippade det. Vi hade hoppats kunna fånga yngre i en högre grad och vi såg också att de synpunkterna som kunde kopplas till vår verksamhet redan fångades upp av vårt ordinarie system för felanmälningar, det fanns inte mycket nytt. Bra var att vi fick vår egen bild av staden bekräftad.
För att undvika dubbla anmälningssystem valde miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen att satsa på sin ordinarie plattform där inflödet var större. Insikten gjorde att ansvaret för Trygghetskartan i början av 2023 lämnades över till Säkerhetsenheten.
Elisabeth Lundqvist, chef för natur- och parkenheten på miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen, var den som först ansvarade för Trygghetskartan. Efter utvärdering såg hon att kartan inte fyllde behoven för de ärenden som hennes förvaltning hanterar och då tog säkerhetsenheten över stafettpinnen.
Men, enligt våra uppgifter, pausades därmed den regelbundna uppföljningen av informationen som kom in. Kartan "lades i träda", som säkerhetschefen Anders Fernemark uttryckte sig i en tidigare artikel.
I det fallet lyftes hur boende anmält ordningsstörning i olika former på en parkering där ungdomar med A-traktorer uppehållit sig. Sen i våras har "stöket" på platsen anmälts minst 100 gånger till Trygghetskartan och ett 20-tal gånger till 112 – men det var först en bit in i augusti som signalerna plockades upp av kommunen och en platssamverkan med polis och fastighetsägare inleddes.
Utåt sett har förutsättningarna för medborgarna inte förändrats. Vikten av allmänhetens synpunkter understryks på hemsidan på samma sätt som tidigare.
Ljungsbrobon Viktor Hägerstrand står för en del av de 100 anmälningarna. Han upplever att Trygghetskartan är ett svart hål, då han efter fyra månaders larmande inte har sett någon förändring.
Linköpings säkerhetschef, Anders Fernemark, medger att projektet inte fallit ut som man hoppats på. Men i väntan på att utveckla tjänsten har den inte heller avvecklats. Under tiden (sen den 1 april) har drygt 130 anmälningar lämnats från invånare som hoppats på förändring.
Blir det inte som att luras då, om man inte berättar utåt att tjänsten pausats?
– Nej, egentligen inte, vi jobbar ju hela tiden med frågorna.
Tidigare ansvarig, Elisabeth Lundqvist, ser på saken lite annorlunda.
– Jag trodde kanske att den skulle stängas för allmänheten och att det skulle bli ett mer internt arbetsredskap, men om säkerhetsenheten vill hålla den öppen, då är det klart att de måste kunna ta den dialogen, säger hon.
Anders Fernemark, säkerhetschef på Linköpings kommun, säger att Trygghetskartan är i behov av ett omtag. "Jag tycker Trygghetskartan har varit en bra utgångspunkt, men jag är inte nöjd med alla funktioner", säger han.
I en inledande intervju med Anders Fernemark uppgavs att karttjänsten sen i våras inte varit kopplad till kommunens befintliga säkerhetsarbete. Men senare förklarar han att kartan legat till viss grund för helhetsbilden av tryggheten i Linköping – genom att den lyfts på de veckovisa mötena i det så kallade EST-arbetet (effektiv samverkan för trygghet) där säkerhetsenheten, områdesteam, polis och fastighetsägare finns representerade.
– På så vis har vi tittat i kartans underlag, men det har inte gett mycket. Jag kan väl säga att informationen har beaktats, men inte systematiserats eller utvecklats mer än så. Vi får ett ganska gediget underlag från ett 100-tal aktörer från näringslivet som också rapporterar in sin bild av trygghet – så vår bas är där – och tillsammans i gruppen sammanställer vi vilka problem som finns och vilka åtgärder som ska göras, säger Anders Fernemark.
Tolkar jag dig rätt att ni utifrån Trygghetskartan inte har tagit det vidare med konkreta åtgärder?
– Nja…det är mer utifrån de andra inrapporteringarna som har gjorts. Vi pratar ju med polisen flera gånger i veckan.
Correns granskning av Trygghetskartan visar att löftet om att varje Linköpingsbos synpunkt är viktig, har varit svårt att hålla.
Sen i maj har Jessica Ljung haft tjänsten som kommunpolis och deltagit på sammankomsterna med EST-gruppen.
– Trygghetskartan är inget som jag i alla fall har uppfattat ingår i kartläggningen. Jag vet vad Trygghetskartan är, men för mig i EST-forumet så är den okänd, säger hon.
Jessica Ljung säger också att frågan om i vilken omfattning verktyget används och når ut till berörda parter är intressant.
– Om det finns information där så borde ju den användas till EST, det är verkligen det man vill trycka fram till medborgare – att det är bättre ju mer information vi får.
I november har Trygghetskartan funnits i två år. Fram till månadsskiftet aug/sept i år hade 495 anmälningar om upplevd otrygghet kommit in via tjänsten. På kartan syns var en del av de anmälda platserna finns.
Säkerhetschefen Anders Fernemark håller fast vid att Trygghetskartan är något som man vill arbeta vidare med.
– Jag tycker att Trygghetskartan har varit en bra utgångspunkt, men jag är inte nöjd med alla funktioner. Däremot finns det en stor utvecklingspotential i den. Vi behöver skruva på systemet för att det ska passa våra behov, vi saknar till exempel ett systemstöd för analys i nuläget, säger han.
Till sin hjälp har man den här gången rådfrågat Karlskrona kommun, som ska ha kommit längre än Linköping med en liknande funktion.
Hur mycket en vidareutveckling kan komma att kosta vet inte Anders Fernemark, men han hävdar att det kommer vara betydligt mer kostnadseffektivt att utveckla den tjänst som redan finns än att köpa ett nytt system.
Förhoppningen är att en mer avancerad trygghetskarta ska finnas klar vid årsskiftet.
Det är inte så att en trygghetskarta är mer av ett signalvärde än ett verktyg som faktiskt används i praktiken?
– Jag kan förstå att man tänker så om man inte ser någon förändring, men kartan är mycket mer än bara ett signalvärde. Vi vill ju skapa en så sann lägesbild som möjligt så att vi kan rikta våra gemensamma insatser och jobba med det som är mest prioriterat.