Brandmän har protesterat i tusental mot de nya arbetstidsreglerna. Här i Östergötland och Linköping uttrycker de lokala fackrepresentanterna oro för att man kan komma att tappa så mycket som en tredjedel av styrkan till följd av de scheman som reglerna medför. Och det finns anställda som redan har sagt upp sig för att de inte sett någon annat sätt att få ihop vardagen.
Framförallt är det en sak som ställer till det: de nya reglerna omöjliggör de 24-timmarspass som man länge haft, där en del av tiden är ordinarie arbetstid och en del är jour. Istället är maxgränsen nu satt till 20 timmars tjänstgöring per dygn. Det gör att nya scheman behöver tas fram, scheman som många brandmän ser som en klar försämring.
Varför har då den här ändringen överhuvudtaget tillkommit, om brandmännen själv inte vill ha den? 2021 fick EU-kommissionen ett klagomål från en svensk ambulanssjukvårdare. Personen kritiserade att det enligt det svenska kollektivavtalet bland annat gick att förlägga arbetspass så att en anställd arbetar 30 timmar i sträck, genom att ha ett pass i slutet av ett dygn, och nästa pass i början på efterföljande dygn.
EU-kommissionen fattade misstanke om att kollektivavtalet stred mot EU:s arbetstidsdirektiv, som bland annat säger att anställda som regel ska ha elva timmars oavbruten vila per dygn. Visserligen får man göra undantag från den regeln, men då ska man också tydligt reglera hur de som tvingas jobba längre pass ska kompenseras genom vila efter de långa passen. Det var här kollektivavtalen för Vårdförbundet och Kommunal brast, menade kommissionen – någon uttrycklig reglering av kompensationen fanns inte.
Arbetsmarknadens parter tog kritiken till sig, och förhandlingar om nya nationella kollektivavtal startade. Resultatet blev att möjligheten till 24-timmarspass inom räddningstjänsten begränsades kraftigt. Den enda möjligheten för räddningstjänster lokalt att ha 24-timmarspass är nu att söka en dispens som behöver förnyas varje år.
John Nilsson är förhandlingschef på Sobona, de kommunala företagens arbetsgivarorganisation. Tillsammans med Sveriges kommuner och regioner (SKR) och bland andra fackförbundet Kommunal har de nya kollektivavtalen förhandlats fram.
Vad exakt är det i EU-direktivet som omöjliggör 24-timmarspass?
– Direktivet reglerar arbetstagarens rätt till elva timmars dygnsvila. Man säger också att det under vissa förutsättningar går att göra avvikelser i vissa verksamheter från grundregeln om elva timmar. Sen har vi ju arbetstidslagen i Sverige som vi också behöver förhålla oss till. Där sägs att det går att göra sådana avvikelser men de avvikelserna får inte innebära mindre förmånliga villkor för arbetstagarna.
Men varför bedömde ni att just 24-timmarspassen inte var möjliga att ha kvar?
– Det var ju det vi hade i avtalet tidigare som kommissionen kritiserade Sverige för. Det hade vi underkänt på tidigare, så att komma tillbaka med samma lösning en gång till var inte en gångbar väg.
Att 24-timmarspass skulle vara ett problem är ju inget som står i kritiken EU-kommissionen skickat till Sverige.
– Det är den sammanvägda bedömningen av tolkningen av det de har sagt i det brevet. De sa att våra avtal inte uppfyllde alla krav, och vi ställde oss frågan: Vad behöver vi då korrigera? Då tittade vi på vad de skrivit i brevet, vad som står i direktivet, i domar, i tolkningsmeddelanden, och i den svenska lagstiftningen.
Det står ju inget uttryckligen om 24-timmar i EU-direktivet eller svensk lag heller. Vad är det då ni sammanvägt egentligen?
– Det är riktigt att direktivet inte har någon sådan formulering. Vi har som sagt även tittat på vad kommissionen kritiserade Sverige för, vad som står i domar och tolkningsmeddelanden. Sammantaget landade vi i bedömningen att det var så långt vi kunde sträcka oss för att leva upp till direktivets minimikrav. I direktivet sägs bara att man ska ha elva timmars dygnsvila.
Ja, men det har ni ju själva ändå inte hållit er till i och med att ni godkänt 20-timmarspass.
– Vi har sträckt oss så långt vi har bedömt är möjligt, för att vi har skyddande regler med möjlighet till vila och återhämtning. Det är en bedömning som vi som parter har gjort och stämt av med regeringen. Och vi har också möjlighet till dygn i samband med dispens. Vi har inte fått in nån dispensansökan än, men vi har fått signaler om att det kommer ett antal.
Har regeringen tryckt på för att ni ska landa i en viss bedömning?
– De var ständigt underrättade och hade möjlighet att komma med synpunkter, men de hade inga egna förslag på lösningar utan var noga med att låta parterna jobba med frågan.
I Sverige brukar man framhålla att det är fack och arbetsgivare som ska komma överens om reglerna på arbetsmarknaden. Vad tänker du om att regeringen går in och har synpunkter i förhandlingar om kollektivavtal?
– De gjorde de ju för att Sverige riskerade att stämmas för att vårt kollektivavtal inte levde upp till minimikraven i direktivet. Så det får man väl konstatera: om vi ska ha en svensk modell som ska fortsätta funka så måste vi, så länge vi är med i EU, klara att leverera på de krav EU ställer.
John Nilsson menar vidare att avvikelser från dygnsviloregleringen inom räddningstjänst och sjukvård kan göras vid oförutsedda händelser. Man kan även gå ner till nio timmars schemalagd dygnsvila, men för det krävs att det föreligger särskilda skäl. I de fall där man har 20-timmarspass handlar det om att man kombinerar arbetstid med jour.
– För att skapa en hållbarhet i regleringen och för medarbetarna behöver man väga in vad som kan hända i samband med oförutsedda händelser också. I den gamla avtalsregleringen kunde man schemaläggas längre och därpå få en oförutsedd händelse som gjorde att man fick ett ännu längre arbetspass i praktiken, och det var en av detaljerna kommissionen slog ner på. Nu har vi begränsat längden i planering till 20 timmar så att alla i planerad förläggning ska få en rimlig vila och att risken vid oförutsedd händelse i anslutning till slutet av ett planerat arbetspass inte blir lika stor.
I skrivelsen som skickats till Sverige kritiseras att kompensationsledigheten inte regleras. Situationen som rått tidigare, där anställda genom avvikelser i teorin kunnat jobba 30-timmarspass, är något man specifikt lyfter. Men att avvikelser som sådana skulle vara problematiska nämner inte EU-kommissionen.
Varför har ni då inte nöjt er med att reglera kompensationsledigheten, utan börjat ändra andra saker också?
– När vi går in och gör en reglering måste vi hitta en reglering som vi bedömer lever upp till direktivet och tolkingsmeddelanden och domslut i sin helhet, så att inte nån annan arbetstagare nån annanstans säger: "Nu ändrar de där, men då anmäler jag mina villkor, för jag har det på det här sättet och det tittade de inte på förra gången". Vi kan inte gå in och småskruva. När vi väl tar oss an det måste vi försöka göra en robust reglering som vi tror håller över tid, och det är det vi har tagit oss an.