Överlåtelsen görs på grund av tidsbrist. Maria Moraes (MP) anser inte att hennes bolagsengagemang har krockat med det politiska uppdraget på andra sätt. "Vi jobbar mot andra kommuner än Linköping", säger hon.
I våras valdes Maria Moraes till ny gruppledare för Miljöpartiet i Linköping efter Rebecka Hovenberg. Att kombinera det nya uppdraget med rollen som vd, i det egna bolaget Grannhuset AB, blev snabbt komplicerat. Tiden räckte inte till. Under sommaren inleddes därför samtal med Linköpings stadsmission och vid månadsskiftet november/december tog organisationen över bolagets verksamhet. Ingen försäljning ägde rum – utan en överlåtelse genomfördes.
– Jag donerar alla inventarier och så tar de över alla lokaler och klienter. De har erbjudit viss personal nya tjänster. För mig är det viktigt att verksamheten får fortsätta i god anda, med fokus på kvalité och brukarnas upplevelser snarare än ett vinstintresse. Då är stadsmissionen det självklara valet, säger Maria Moraes.
Verksamheten har framförallt utgjorts av ett skyddat boende, med ett stärkt barnrättsperspektiv, för våldsutsatta familjer. Med tiden har verksamheten också specialiserat sig mot hedersrelaterat våld. Bolaget har haft omkring åtta anställda, främst på deltid, och omsatte under 2021 cirka 3,9 miljoner kronor. Beläggningen, på boendet, har som mest varit sju familjer.
Att du ger bort bolaget, hur går det ihop?
– Om jag inte hade överlåtit verksamheten till stadsmissionen hade jag lagt ned bolaget och då hade jag inte heller fått tillbaka några pengar. Det här var ett projekt som handlade om att bygga upp något som inte funnits i Linköping. Det har inte varit en affärsidé som jag skulle bli rik på utan jag har drivit det som ett socialt företag där allt har återinvesterats i verksamheten.
Men det fanns ingen annan aktör som var villig att betala?
– Säkert, men det hade inte känts lika bra.
Sanna Detlefsen, direktor för Linköpings stadsmission, förklarar att en anställd från Grannhuset AB har erbjudits en fortsatt anställning på stadsmissionen. "Totalt sett har vi cirka 250 medarbetare", säger hon.
Anser du att bolagsengagemanget krockade med ditt politiska uppdrag?
– Nej, vi jobbar mot andra kommuner än Linköping så det hade inte blivit en jävsituation eller liknande. Oftast byter personerna stad när de kommer till oss för att hotbilden är så omfattande. Det handlar snarare om möjligheten för mig att kombinera uppdragen tidsmässigt, säger Maria Moraes.
Under våren 2021 polisanmäldes en av bolagets anställda – misstänkt för sexuellt ofredande.
– Allt lades ned. Han friades från alla misstankar.
Det är inget som har påverkat det här beslutet?
– Nej, det påverkade inte vår verksamhet alls. Vi förlorade inte en enda placering. Alla samarbetspartners och klienter var nöjda. Det var ett försök att förstöra verksamheten som var riktat mot mig personligen.
Sanna Detlefsen, direktor för Linköpings stadsmission, hoppas att en förändrad lagstiftning ska göra att skyddade boenden blir tillståndspliktiga. "Vem som helst får starta ett skyddat boende. Det anser jag är en orsak till att mellan 15 och 20 kvinnor mördas varje år. Kraven är för låga och uppföljningen för dålig", säger hon.
Linköpings stadsmission bedriver sedan tidigare bland annat skyddat boende för våldsutsatta kvinnor med beroendeproblematik samt våldsutsatta kvinnor med barn som är i behov av ett tillfälligt skydd på en hemlig adress. Med övertagandet av Grannhusets verksamhet utökas antalet platser för kvinnor och barn.
– Vi söker hela tiden lokaler för att utveckla vår verksamhet så det här passade väldigt bra in i vår strategi. Det är svårt att hitta bra verksamhetsytor för socialt arbete när man inte är en kommun som bygger och äger fastigheter själv, säger Sanna Detlefsen, direktor på stadsmissionen, och fortsätter:
– En av de största anledningarna till att vi inte kan utöka så mycket som vi vill är just för att det inte finns tillgängliga verksamhetsytor. Ur det perspektivet är det här ett viktigt steg för oss.