– Nej, det är en hälso- och sjukvårdsinsats och är regionens ansvar.
Socialstyrelsens mål med hemsjukvårdsreformen är att så mycket vård som möjligt ska ges i hemmet. Det är upp till varje kommun att avgöra hur mycket som ska ingå i hemsjukvårdsuppdraget. I Linköping utgår den från "tröskelprincipen” vilket innebär att personer som inte kan ta sig till en vårdcentral eller mottagning ska få vård i hemmet. Men patienter med påsdialys får blankt nej.
– Det här är en medicinsk säkerhets- och resursfråga. Vi kan inte delegera ner det här till våra undersköterskor i hemtjänsten, säger Linda Ljungqvist.
LÄS ÄVEN:Egon vill fira jul hemma – nekas
LÄS ÄVEN:Kritisk läkare vill se samverkan
I stället skulle ansvaret hamna på sjuksköterskor och där råder det stor brist precis som inom den regiondrivna sjukvården. Vården skulle dessutom sluka mycket resurser då bytet av dialyspåsen kan behöva göras fyra gånger per dygn och tar upp till en timme varje gång, enligt Linda Ljungqvist.
– Vi har i dag hyrsjuksköterskor inne för att klara vårt basuppdrag inom hemsjukvården.
I samband med att hemsjukvården infördes 2014 gjordes en skatteväxling som skulle finansiera kommunens verksamhet. Men där ingick ingen ersättning för påsdialyspatienter.
– Nu diskuterar man om regionen ska köpa tjänsten av oss. Men det handlar inte om pengar, vi har inte sjuksköterskorna.
Hur mycket diskuterar ni det här?
– Vi har diskuterat med njurmedicin men vi har inte kommit fram till någon lösning. För kommunen handlar det först och främst om att säkra upp basuppdraget och utföra den hemsjukvård som vi har tagit över.
Hur rimligt är det att patient som är 84 år, som varit på sjukhus åtta veckor och måste byta till en avancerad behandling för att komma hem?
– Man kan organisera det från regionens sida också för att stötta i hemmet. Om inte vi kan lösa det så måste regionen lösa det.