Det är några veckor kvar till jul och Egon Jonsson sitter på rollatorn i sjuksalen på njurmedicinska kliniken på Universitetssjukhuset. Rummet har utgjort hans hem de sista två månaderna. Hans sambo Ruth Lundström, 88 år, och dottern Elisabeth Strand, 63, är som vanligt på besök. Ruth klappar Egon på armen upprepade gånger och säger att hon vill att han ska komma hem till jul, till barnen och barnbarnen.
Egon kom till sjukhuset efter att ha ramlat ihop på gatan. Han minns inte så mycket av händelsen men har i efterhand förstått att det var något med påsdialysen som han inte hade skött på rätt sätt. Fram till dess har han under sju år, fyra gånger om dagen, på egen hand filtrerat sitt blod från restprodukter och fört ut vätska ur kroppen.
Påsdialysen fungerar i praktiken som hans njurar och tack vare den har han kunnat leva ett någorlunda vanligt liv hemma i huset vid Bergs slussar. Men nu ser vardagen ut att ändras rejält.
– Jag vet inte vad som kommer hända, ingen vet något, säger han.
LÄS ÄVEN: Kommunchef: "Vården är regionens ansvar"
LÄS ÄVEN: Kritisk läsare efterlyser samverkan
På sjukhuset berättar sjuksköterskorna att det aldrig tagit så lång tid att få hem en utskrivningsklar patient. Alla väntar på ett besked från Linköpings kommun om det finns någon möjlighet att Egon kan få hjälp med att sköta påsdialysen hemma.
– De struntar i det, säger dottern Elisabeth Strand och berättar att hennes pappa har fått en del bukinflammationer sista tiden.
– Läkarna har bedömt att han inte fixar det här själv utan behöver vård i hemmet. Vi har fått svar att kommunen ska titta på det men det händer ju inget. Han var utskrivningsklar för sex veckor sedan. Det här är fruktansvärt! säger hon.
Egon är ett praktexempel på när en patient hamnar i kläm mellan hemsjukvård och den vanliga sjukvården. Å ena sidan är Region Östergötland, tidigare landstinget, ansvarigt för sjukvård i hemmet som anses vara avancerad vård. Dit hör vård som man annars hade fått på sjukhuset. Å andra sidan ansvarar kommunen för att ge vård i hemmet för personer som inte kan ta sig till en vårdcentral eller mottagning på egen hand. I Egons fall anser läkarna att han ska få hemsjukvård men ansvaret studsar alltså tillbaka på regionen, som har huvudansvaret, eftersom kommunen säger nej till att hjälpa honom i hemmet.
Men njurmottagningen är inte riggad för att göra hembesök.
Den här bristen på samverkan är något som Socialstyrelsen ser allt för ofta vilket framgick av en rapport som redovisades under 2017 där myndigheten granskat vården för äldre.
Nu väljer Egon Jonsson att acceptera läkarnas förslag på en annan lösning för att kunna lämna sjukhuset så fort som möjligt. Påsdialysen ska ersättas med bloddialys som blir en mer avancerad vård. Den kommer kräva att han tar sig till sjukhuset flera dagar i veckan. Behandlingen kan ta upp till 20 timmar i veckan inklusive resor.
– Det är skit! säger Egon. Men vad ska jag göra?
– Det är inte medicinskt motiverat, pappa behöver inte bloddialys, säger Elisabeth Strand. Han är inte sjuk på det viset.
Sambon Ruth tittar på Egon:
– Då får han i alla fall komma hem. Vad är alternativet? Det här? Den här sängen?, frågar hon.
Nu väntar först en liten operation där man sätter in en venkateter där dialysslangen ska kopplas in vid behandlingstillfällena på sjukhuset. Varje behandling kan ta upp till fyra timmar.