– Jag har pratat med politiker flera gånger, jag har skrivit till kommunen och försökt få hit ansvariga och föreslagit att vi gemensamt åker till kommuner och landsting där det här fungerar bra. Men de har backat. Om vi ska kunna hjälpa människor måste vi börja prata med varandra, säger Stefan Melander.
Det är hemsjukvårdsreformen som infördes 1 januari 2014 som ställer till det för njurpatienterna. När den infördes var målet just att kommunerna skulle överta sjukvård som ges i hemmet. Men när ramarna sattes för hemsjukvården i Östergötland undantogs påsdialysbehandling.
– Sedan dess har vi tagit strid för att patienter med påsdialys ska omfattas av hemsjukvård, säger Stefan Melander. Det är något patienterna kan sköta hemma med viss, och ibland mycket, hjälp. Det är ofta äldre personer och alternativet är att de blir fast på sjukhus. De kanske inte har så lång tid kvar att leva men ändå så pass bra att de kan tillgodogöra sin behandling.
I Östergötland studsar ansvarsfrågan för njurpatienter mellan kommun och region. Det handlar om ren prestige och byråkrati, enligt Stefan Melander.
– Vid något sammanträde har man sagt att det här är regionens ansvar eftersom det anses vara avancerad vård. Men det kan inte vara hugget i sten. På andra håll har man löst det med hjälp av hemtjänsten exempelvis.
LÄS ÄVEN:Egon vill fira jul hemma – får nej
LÄS ÄVEN:Kommunchefen: "Vården är regionens ansvar"
I riket i stort har 17 procent av njurpatienter med påsdialys någon form av assistans. I Östergötland är motsvarande siffra mellan noll och en procent, enligt Stefan Melander.
– Östergötland hör till de absolut sämsta i landet när det gäller större sjukhus.
För att sjukhuset ska kunna skicka hem patienter kan bloddialys sättas in. Det blir biljetten hem, åtminstone för några dagar i veckan. Men den medför också en rad risker.
– En del patienter mår inte väl av bloddialys, det är tuffare behandling för en gammal människa. De blir rätt däckade efter en behandling och när de börjar piggna till är dags för nästa. De kommer få tillbringa tid på sjukhus som motsvarar ett halvtidsjobb, säger Stefan Melander. Det är mer riskabelt med tanke på smittorisker än att vara hemma.
Diskussioner förs nu på högsta ledningsnivå eftersom situationen är ohållbar för dialyspatienter. Men kommunen och regionen kan inte enas om vem som ska utföra insatserna i hemmet.
– När det gäller påsdialys har vi ansvaret så till vida att vi står för att betala för de insatser som görs medan kommunen ansvarar för att utföra insatserna, säger Lena Lundgren, hälso- och sjukvårdsdirektör inom regionen. Den lösningen har vi applicerat i olika fall, men här säger kommunen att man inte kan lösa det, säger hon.
Lena Lundgren anser liksom Stefan Melander att man ska titta på kommuner där samverkan kring patientgruppen har fungerat, bland annat där hemtjänsten hjälper till med påsdialys.
– Det måste tas fram en lösning som går att tillämpa på hela länet.
Linköpings kommun anser dock att påsdialys är en medicinsk insats som inte går att delegera till undersköterskor i hemtjänsten.
– Det är där tolkningen är olika. Den bedömning man gör från medicinskt ledningshåll på njurmedicin är att det inte behövs sjuksköterskeinsatser för att göra det här. Det känner jag mig trygg med eftersom man är van att hantera de här patienterna, säger Lena Lundgren.
När man diskuterade vad som skulle omfattas av hemsjukvården undantogs påsdialys och detta skulle kunna omprövas, hur ser det ut formellt, har man lyft denna fråga?
– Ja, absolut vi har en samverkan mellan alla social- och närsjukvårdschefer från regionen där jag med flera finns med. Vi har gjort uppföljningar av hemsjukvårdsväxlingen vid ett par tillfällen och totalt sett ser det väldigt bra ut. Men det finns ett par områden där vi behöver hitta och titta på bättre lösningar och där är påsdialys ett sådant område.
Tror du att ni kan komma fram till en lösning där ni enas kring den här patientgruppen?
– Det måste vi göra, vi kan inte ha en situation där enskilda patienter råkar illa ut. Det är vårt gemensamma ledningsansvar att säkerställa det. Det är förskräckligt sorgligt att man inte kan vara hemma när man kan skulle kunna vara det.
Här behöver patienten dessutom byta till en mer avancerad och sjukhuskrävande behandling, vad tänker du kring det?
– Ja, det är verkligen jättesorgligt.