Emeli Barrling och Joakim Vollmer reagerade starkt när de upptäckte att deras barn som går på Atlasskolan inte har haft idrott på nästan två år.
Det berättar Emeli Barrling. Hon och Joakim Vollmer är två av ett tiotal föräldrar med barn på Atlasskolan, som vi har pratat med om deras barns skolsituation.
För cirka två månader sedan berättade personalen om sin utsatta arbetssituation på Atlasskolan – de blev bland annat hotade och slagna av elever på skolan. De kände sig tvungna att prata om det i tidningen för att kunna få hjälp efter att, utan resultat, ha försökt allt annat hos både skolledningen och kommunen.
Efter Correns artiklar har reaktionerna från en hel del föräldrar varit starka. De gav sitt stöd till personalen och kände igen problem, men de lyfte också sina egna barns skolsituation.
Föräldrarna är överens om att det är synd om fritidspersonalen som blir slagen och hotad av vissa elever utan att skolledningen har lyckats åtgärda det. Men föräldrarna vill att deras barns situation också uppmärksammas. Deras barn blir också slagna, hotade och mobbade. Och barnen har det ännu värre än personalen eftersom de har svårare att försvara sig än de vuxna och det har pågått i minst fyra år.
Det är den bild av skolsituationen på Atlasskolan som fler föräldrar har och som de har berättat om för Corren. Merparten av föräldrarna vill vara anonyma men Emeli Barrling och Joakim Vollmer ställer upp i en intervju och pratar om det som de, deras och andras barn har varit med om på skolan.
– Min son har blivit slagen många gånger och ibland berättar han inte ens om detta. Det har blivit vardag för honom. Jag får ibland veta det av andra elever. Under förra året blev hans ryggsäck och kläder sönderklippta med sax och den elev som gjorde det hotade sonen med sax. På lektionstid. Det är bara en av massor av incidenter, säger Emeli Barrling.
Föräldrar Emeli Barrling, vars barn går på Atlasskolan, undrar vad som händer med alla kränkningsanmälningar som skolan gör efter tunga incidenter. Vid ett tillfälle blev hennes barn hotad med sax av en elev. Hon har aldrig sett något åtgärd på skolan efter detta -- det blev inte ens ett möte för att kunna prata om incidenten.
Skolan, som har klasser från förskoleklass till 6:an, har gjort fler kränkningsanmälningar efter liknande tunga incidenter, bland annat när sonen var blåslagen i ansiktet och när en elev tog stryptag på honom. Men det har inte hänt några förändringar efter dessa anmälningar utan situationen är lika illa som förut.
– De få samtal som jag har haft med skolledningen kring kränkningsanmälningar och misshandel handlade om varför skolledningen inte tagit sig tid för möten. Det har inte blivit bättre under flera år. Många dagar känner min son inte alls lust att gå till skolan trots att han har kompisar som han gillar. Ibland känner jag att det vore bättre att hålla honom hemma och att jag undervisar honom själv, på grund av allt som händer i skolan.
Föräldrarnas röster är samstämmiga. De upplever att det råder kaos på skolan, att det saknas resurser till utåtagerande elever med behov av särskilt stöd samt att skolledningen inte är kapabel att lösa det och inte ens försöker samarbeta med föräldrar.
– Barnen måste känna sig trygga i skolan. De ska inte vara rädda för att bli slagna och mobbade. Några pojkar har tafsat på flickor och tagit dem på underlivet. När vi, flickornas föräldrar, har klagat hos rektor och krävt ett möte för att reda ut hur något sådant kunde hända fick jag råd att jag själv bör ta kontakt med pojkarnas föräldrar. Det är skolans uppgift att reda ut sådana kränkningar som sker på skoltid, säger Joakim Vollmer.
Joakim Vollmer menar att det minsta som pojkar som har tafsat på flickor på Atlasskolan kan göra efter en sådan sak är att be flickorna om ursäkt -- det bör både pojkarna och deras föräldrar göra. Men det blev varken någon ursäkt eller någon annan åtgärd.
Enligt honom har det inte blivit några åtgärder efter den incidenten. Både han och Emeli Barrling är eniga om att skolan behöver mer resurser i vissa klasser eftersom undervisningskvaliteten varierar från klass till klass.
– Våra barns klass har inte haft idrott på nästan två år. Anledningen till det är att det var stökigt när eleverna skulle byta om och duscha. Skolans lösning på problemet blev att eleverna inte ska ha idrott utan att de ska ha en "aktivitet" i stället och inför den aktiviteten behövde de inte byta om och ingen dusch efter heller. Dessutom var det inte en idrottslärare som höll i dessa aktivitets-timmar som eleverna gjorde i sina vanliga kläder, säger Joakim Vollmer.
Enligt föräldrarna visste de knappt om det från början.
– Kommunikationen mellan skolan och föräldrar har inte fungerat. Vi måste förhöra våra egna barn för att ta reda på vad som händer på skolan och i klassen. Och den dåliga kommunikationen beror inte alls på pandemin. Det var liknande även innan.
Den här klassen har bytt lärare flera gånger och nu, enligt föräldrarna, ligger många elever ett helt år efter i flera ämnen.
– Den nya och senaste läraren var chockad över hur lite barnen kan.
Den enda förklaringen till det, som föräldrarna ser det, är att lärarna använde mycket tid och energi för att eleverna inte skulle skrika, springa och bråka i klassen vilket gjorde att de inte hann undervisa i den utsträckning som de borde ha gjort.
En mamma som vi också har träffat, men som vill vara anonym, berättade att hon först i september fick veta att hennes son inte klarade svenska, trots att skolan haft den informationen sedan i juni.
– Hela sommaren hade gått utan att vi visste det, annars hade vi kunnat göra något under tiden. I sista stund, från en dag till en annan fick vi också veta att en omtyckt speciallärare slutar. Det är svårt att byta skola nu när eleverna måste kompensera det som de har missat.
Föräldrarna är helt övertygade om att den befintliga personalen inte kan förändra situationen utan att det behövs fler resurser, både i skolan och på fritids, och en ny ledning. Samma kritik som fritidspersonalen hade mot skolledningen, att den var osynlig och svår att få kontakt med, har föräldrarna också.
– Våldet och hoten hade kunnat förhindras, eller åtminstone reduceras, om skolan hade haft tydlig kommunikation med föräldrar och starka disciplinära åtgärder för att visa att skolan inte accepterar detta, säger Vollmer.
Corren pratade i början av december med rektorerna på Atlasskolan, Charlotta Andersson och Anna Gardström, biträdande rektor, om skolpersonalens kritik mot en pressad situation på skolan och fritids och att de anställda blev utsatta för hot och våld av elever på skolan. Rektorerna kände igen beskrivningen att det förekommer våld, hot och fula ord på skolan och mot skolpersonalen, men de båda berättade då att skolan jobbade för att förbättra situationen.
– Det är inget som skolan accepterar. Vi har ett värdegrundsarbete och jobbar både förebyggande och efter att något har hänt, sa Charlotta Andersson då.
Hon har efter jullovet slutat och skolan har fått en ny rektor.