Från I-huset, via Skäggetorp och Rydskogen, till hemmet i Ryd tvingades Rickard ta sig med rullstolen. En sträcka som tog cirka en timma och 40 minuter. Mamma Carina Malmberg förklarar att hon är mycket imponerad över sin sons kämpaglöd.
Det var torsdag 25 april som Rickard Skoglund och en vän hade varit i Tornby för att göra ärenden. De sitter båda i rullstol, och då många bilar endast har plats för en rullstol tvingades de åka i två separata bilar.
På vägen dit gick det bra. Men när de skulle åka hem blev det rejält struligt. Färdtjänsten kom och hämtade Rickards vän, och Rickard blev kvar ensam. Länge. Tålamodet började tryta.
– Jag ringde flera gånger och klagade. Men inget hände. De förklarade att de kunde se att jag hade en bil bokad, men de kunde inte se varför det inte kom någon, säger Rickard.
Efter att ha väntat i två–tre timmar såg han inget annat alternativ än att börja rulla hem på egen hand. En sträcka på mer än fem kilometer.
– Man är väl lite tjurskallig. Sen träffade jag en hel del roliga människor på vägen att snacka med.
Rickards mamma Carina Malmberg är med under intervjun. Hon undrar om det inte var nån som erbjöd sig att hjälpa honom.
– Jo, det var det väl. Men du vet hur jag är. Det skulle jag aldrig acceptera. Utan jag bestämde mig för att kämpa.
En timma och 40 minuter senare kunde han slutligen pusta ut i sitt boende vid Ryd centrum.
– Den natten sov jag sjukt bra. Jag har aldrig rullat så länge tidigare.
Rickard blev rullstolsburen efter en hjärnblödning 2018 och är halvsidesförlamad. Färdtjänst använder han bara två-tre gånger per år, berättar han. Oftast håller han sig kring Ryd centrum där han bor, och tar sig sällan till andra delar av Linköping. Men just den där dagen ville han hålla sin vän sällskap under rundan i Tornby.
Hur känner du för att åka med färdtjänsten i framtiden?
– Det är tveksamt om jag någonsin vill göra det igen. Det ska väldigt mycket till i alla fall.
Per Karlsson, chef för beställningstrafik på Östgötatrafiken, vittnar om att tiden efter systembytet i april kantats av bekymmer för både kunder och chaufförer.
Per Karlsson, chef för beställningstrafik på Östgötatrafiken, känner sympati för den situation Rickard hamnade i.
– Det är jättetråkigt att det har hänt. Han behöver höra av sig till våran kundtjänst så får vi reda ut exakt vad som har hänt och så kan det bli att man får en mindre förseningsersättning. Men det är svårt att svara på exakt vad som händer i det här fallet.
Hur kan det bli så här?
– Vad som har hänt just här är svårt att svara på. Att man får vänta flera timmar är synnerligen ovanligt. Men vi bytte planerings- och bokningssystem första april och det har varit lite struligt. Det kan säkert vara en anledning. Men sen händer det saker ibland. Det kan vara en bil som har gått sönder. Det kan ha hänt något med en tidigare kund. Det kan hända en massa saker, men svårt att veta exakt vad i det här fallet.
Corren har under den senaste månaden skrivit flera artiklar om det nya bokningssystemet som har lett till stor irritation hos kunderna. Men som också har gått ut över förarnas arbetssituation, där de vittnar om ökad stress.
– Vi hade ju ganska struligt framför allt de första dagarna för då var det en hel del som inte fungerade och det var bokningar som försvann helt och hållet och så vidare. Men de sista två veckorna så har det blivit bättre och bättre och nu kan man väl säga att vi är i ett normalläge igen. Nu kör vi ungefär lika många resor varje dag som vi gjorde innan första april och de är ungefär lika mycket i tid, så nu är det under kontroll igen. Cirka 93–95 procent av alla bokningar hämtas plus/minus fem-tio minuter från det att man har beställt, förklarar Per Karlsson.