En gång i tiden hade jag en lastbil, berättar Take Aanstoot från den stora scenen på Flygvapenmuseum i Linköping. Det är lördagen den 4 mars och snart ska Ukrainas ambassadör inviga en utställning om kriget. Men innan dess ska ett par östgötska initiativ för att stödja Ukraina presenteras.
Linköpingsföretagaren Take Aanstoot är grundare av Blågula bilen, som förser ukrainskt försvar med begagnade lastbilar och pickupper från Sverige. Fordonen fixas upp, fylls med förnödenheter och körs till Ukraina.
Det hela började i mars 2022 då Aanstoot bestämde sig för att skänka sin lastbil. Bilen fylldes med donerade saker och kördes till ukrainska gränsen. Genom uppmaningar på sociala medier fick han in donationer till bränsle för resan – så mycket att det blev över. Pengar som han använde för att köpa tre lastbilar till. Sedan var bollen i rullning. Donationerna fortsatte och verksamheten växte.
Ett år senare redovisar Blågula bilen att organisationen har levererat 60 lastbilar, ett hundratal personbilar och last för miljontals kronor till Ukraina. Hjälparbetaren Tilde Addenbrooke från Linköping, som är samordnare för Blågula bilen i Ukraina, utsågs i veckan till en av årets kvinnor av Expressen.
Blågula bilen framstår som en typisk skapelse av en entreprenör. En företagare snubblar över ett behov och agerar snabbt. Det är en process som är närmast motsatt till hur offentliga verksamheter fungerar – där beslut behöver komma uppifrån, beredas, utredas och planeras. Ofta tar det lång tid, men när de väl kommer igång kan mycket hända.
Konsekvenserna av trögstartade organisationerna av offentlig karaktär verkar i en del fall märks i Ukraina. För en tid sedan rapporterade TV4 om att trots att västvärlden har skänkt enorma summor till Ukraina via främst FN märks inte så mycket av hjälpen på plats i landet. När Tilde Addenbrooke intervjuades i Corren innan jul gav hon en liknande skildring – hon ser inte de stora hjälporganisationerna i krigsdrabbade byar.
Så det är nog tur att det finns entreprenörssjälar som har gått från att bygga företag till att driva snabbfotade hjälpverksamheter. Ett annat företagsamt exempel som presenterades på Flygvapenmuseum var Väderstad AB:s engagemang.
Det östgötska företaget, som är en stor tillverkare av lantbruksmaskiner, har i familjen Stark ägare som verkar fast beslutna på att hjälpa Ukraina. Företaget har blivit ett nav i tillverkning av fältkaminer och distributionen av skänkta elverk.
Crister Stark, styrelseordförande på Väderstad, slog från scenen fast att ”Ukrainas sak är vår”. En inställning som verkar delas av många på företaget, däribland Morgan Collin som är produktingenjör. Eller som Crister Stark beskrev honom – ”mannen bakom alla spisar”.
Morgan Collins berättelse påminner en del om Take Aanstoots – den präglas av företagandets korta beslutsvägar. När Collin såg ett inslag på TV om hur ukrainare svetsade spisar inför vintern föddes en idé. Snart hade han konstruerat en spis som är enkel att bygga och lätt att frakta. Efter ett par dagar började de svetsa kaminer i Väderstad. Och sedan var även den bollen i rullning. Allt fler började ideellt bygga kaminer efter Collins ritningar. Hittills har 1 550 kaminer kommit till Ukraina. Fler är på väg.
Exemplen från invigningen på Flygvapenmuseum fångar inte bara vilken mänsklig omtanke och omvårdnad som finns omkring oss. Historierna visar också vilken samhällsförbättrande kraft som finns i företagandet som process.
Under senare år har dock den här sidan av företagandet kommit i skymundan. Särskilt företag verksamma inom vård, skola, omsorg stöter på mycket kritik i den offentliga debatten. Att företag överhuvudtaget ska få verka inom välfärden ifrågasätts. Det hörs krav på ökad statlig kontroll.
Allmänhetens tilltro till företag som institution är också oroande lågt, inte minst kopplat till storföretag. I veckan presenterades den årliga förtroendebarometern från Medieakademien där förtroendet för olika samhällsinstitutioner listas. Storföretagen hamnade i botten.
Men när vi tänker på företag bör vi kanske inte främst se storföretag eller friskolekoncernerna framför oss. I stället bör vi tänka på företagarna bakom småföretagen. För bakom många verksamheter finns en entreprenör som vill skapa något – för sig och andra. Och det märks i de östgötska initiativen för att hjälpa Ukraina.
I företagandet finns en samhällsbyggande kraft som gör världen bättre.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning