PÄ mÄndag kommer Fredrik Wikingsson och Filip Hammar till Linköping och Norrköping för att presentera sin film för biobesökarna. Till Norrköping kommer de till 18.45-förestÀllningen och till Linköping klockan 20.15.
â Vi skĂ„lade i champagne nĂ€r vi lĂ€ste att Corren hade lagt ner sin kulturredaktion!
Ja, en 12 Är gammal recension av förestÀllningen "Jakten pÄ den försvunna staden" i Konsert & Kongress har satt sina spÄr. I bÄde sin podd och i programmet "Alla mot alla" har duon spytt galla över tidningen.
Men mer om det senare.
I helgen har deras film "Den sista resan" biopremiÀr och under filmens första dagar pÄ vita duken ska de bÄda filmmakarna resa landet runt för att presentera filmen för biopubliken. Bland konkurrenterna pÄ biografernas tablÄer finns bland annat miljardfilmen Dune 2.
Det blir en lite annorlunda promotion-turné ni ger er ut pÄ Àn den vÀrldsturné Dune 2-gÀnget gjorde.
â VĂ„r turnĂ© Ă€r lite mer i linje med de vi Ă€r. Nu var det lĂ€nge sen vi kastade oss ut pĂ„ vĂ€garna för att ha kul och prata om nĂ„got som vi möjligen Ă€r lite stolta över, sĂ€ger Filip Hammar.
Det dÀr med att vara "lite stolt" över sin film Àr nÄgot som inte kommit lÀtt.
Om man har lyssnat pÄ er podd sÄ har det kÀnts som att ni har varit ganska oroliga för vad folk ska tycka om filmen?
â Jag hĂ€pnar varje gĂ„ng jag hör en filmare sĂ€ga saker som "nu Ă€ntligen ska folk fĂ„ se vĂ„r guldklimp" och sĂ„ Ă€r de bara lyckliga. Vi kĂ€nner bara Ă„ngest! Vissa filmare sĂ€ger "nu ska ALLA fĂ„ se vĂ„r film", vi sĂ€ger "vilken Ă„ngest, nu ska kanske 300 personer se vĂ„r film", sĂ€ger Fredrik Wikingsson.
â Ju mer personligt nĂ„got Ă€r, och det hĂ€r Ă€r den mest personliga film vi har gjort, desto mer Ă„ngest fĂ„r man över att visa upp det. SĂ„ nĂ€r vi kommer ut i salongerna och presenterar vĂ„r film ska de veta att vi Ă€r jĂ€vligt hudlösa och sĂ„rbara. Var mjuka mot oss!
Nu hyllas filmen överallt och ni fÄr fyror och femmor i betyg av recensenterna. Kan ni ta in det och tro pÄ att folk ÀndÄ verkar gilla filmen?
â Vet du vad, jag kan inte göra det. Bara för en liten stund sen sĂ„ sĂ„g jag en samling recensioner och tĂ€nkte att "det hĂ€r Ă€r inte klokt" och sĂ„ fick jag en tĂ„r i ögat. Men jag tĂ€nker samtidigt att nĂ„gon driver med oss. Vi har varit sĂ„ oroliga för det hĂ€r. Sen Ă€r ju recensioner inte allt hĂ€r i vĂ€rlden, men jag ska inte ljuga och sĂ€ga att det Ă€ndĂ„ inte betyder mycket. Nu borde man ju kunna gĂ„ pĂ„ moln, men det gör jag inte, sĂ€ger Filip.
â Jag tycker att det Ă€r vĂ€ldigt skönt att jag och Filip Ă€r likadana i det hĂ€r. Vi fĂ„r ofta höra frĂ„n folk att vi Ă€r sĂ„ olika. Men i det hĂ€r kĂ€nner vi precis likadant. Vi kan Ă€lta ihop. Sen kommer vi vĂ€l trĂ€ffa nĂ„gon maskinist i Norrköping som ser lite missnöjd ut och sĂ„ kommer vi gĂ„ igĂ„ng och Ă€lta över det, "jahopp, den jĂ€veln hatade den".
I den dokumentÀra filmen ska Filip försöka vÀcka liv i sin pappa Lars som pÄ Àldre dagar har tappat sin livsgnista. För att göra det ska de Äterskapa barndomens bilresor ner till Lars Àlskade Frankrike.
â Projektet blev som tvĂ„ delar samtidigt. BĂ„de att vi skulle göra den hĂ€r filmen men sen ville ju Filip göra den hĂ€r resan sĂ„ bra som möjligt för att fĂ„ igĂ„ng sin pappa, sĂ„ de tvĂ„ arbetena skedde parallellt, sĂ€ger Fredrik.
Det blev en minst sagt kÀnslosam resa.
â Vi alla i teamet smittades av Filips entusiasm och nĂ€r vi rullade ivĂ€g med bilen frĂ„n Köping sĂ„ var alla pĂ„ sĂ„ bra humör. Sen gick det ganska fort innan det blev nĂ„got annat. Vi började inse att Filips uppdrag kanske aldrig skulle gĂ„. Och det Ă€r ocksĂ„ en historia. Filip mĂ„ste inse att pappa aldrig kommer att bli som förr. Men det finns nĂ„got vackert i den han Ă€r nu.
Vad sÀger Lars sjÀlv?
â Han och Filips mamma Tiina Ă€lskar filmen, och det Ă€r vĂ€ldigt skönt. Likt mĂ„nga andra förĂ€ldrar sĂ„ tror jag att han har kĂ€nt en stress inför sin son att han ska vara likadan som han har varit förr. Nu har de en mycket finare och mer harmonisk relation, sĂ€ger Fredrik.
â Han förtjĂ€nar det hĂ€r. Och sĂ„ mĂ„nga andra som Ă€r som honom. Som gammal lĂ€rare representerar pappa alla de dĂ€r hjĂ€ltarna som finns överallt i samhĂ€llet. Pappa Ă€r mĂ„nga mĂ€nniskor, och filmen Ă€r till alla dem, sĂ€ger Filip.
Filip Hammar hemma hos mamma Tiina Hammar och pappa Lars Hammar i huset i Köping.
Men sÄ, tillbaka till hatet mot Corren. 4 329 dagar efter den dÀr förödande recensionen.
â Jag kan berĂ€tta precis hur det var. Det hĂ€r var vĂ„r första scenförestĂ€llning och innan vi kom till Linköping hade det rullat pĂ„ fint överallt. Efter förestĂ€llningen gick vi ut och drack öl och pĂ„ morgonen Ă„kte vi ivĂ€g med bussen. Innan vi Ă„kte ivĂ€g köpte jag tidningen och gav till Fredrik.
â Och dĂ€r pĂ„ förstasidan Ă€r det en bild pĂ„ oss och tvĂ„ stora ord: "STEL DUO". DĂ„ gick jag ner i svart, sĂ€ger Fredrik.
Correns förstasida 24 april 2012.
â Men det handlar ju ocksĂ„ om en skam! Man tĂ€nker att man just har haft en förestĂ€llning för 600 personer och sĂ„ tyckte de att vi var stela, fan vad jobbigt. Vissa saker i ens liv fastnar, och det hĂ€r FASTNADE.
Men, kan ni kanske ha varit lite stela?
â Jag minns tydligt att det allra första som hĂ€nde i showen var att jag skulle dra nĂ„got skĂ€mt om vad wifi-lösenordet var till lokalen och sĂ„ skulle jag referera till WinnerbĂ€ck pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Och sen snubblar jag pĂ„ orden och tappade bort mig. Men sen tyckte jag att vi reparerade det!
â Vi var inte sĂ„ stela, vi var inte det.
â ...eller, ja, jo. Vi kanske var lite stela.
Vi kan gÄ vidare?
â Vi kan gĂ„ vidare, nu röker vi fredspipa. Det ska bli kul att komma tillbaka.