Det är regnigt och blött ute på Storgatan när jag kommer ut från Folkets hus i Boxholm. Lite skumt var det innan kommunfullmäktige började, men nu har den lilla gnutta marssol som fanns bakom regnmolnen gömt sig bakom horisonten.
Jag går mot Coop för att köpa ett paket kaffe. Det är viktigt att hålla mig lite pigg när jag nu ska försöka skriva ihop en artikel om kvällens möte. Vad det nu ska bli? Som vanligt var Corren ensamma från media när viktiga lokala frågor om cykelställ, skolfrågor och lekplatser debatterades. Upptagen av jobbtankar råkar jag trampa i en djup vattenpöl som uppstått i ett av alla potthål utanför affären.
Vi vrider fram uret ett halvår. Vi har kommit till början av september 2022. Det är torsdag och klockan är 08.00 och jag har precis startat igång datorn på redaktionen i Mjölby och öppnat mejlkorgen. En våg av mejl från allahanda politiska partier regnar över mig. ”Kom hit och se när vår kandidat vallas runt på en förskola”, "Kolla in när ministern inviger familjen Svenssons nya badrum", ”Missa inte när vår riksdagskandidat jonglerar utanför Ica”.
Det är valtider.
Precis som i husvagnsmelodin i tv-serien "Macken" åker rikspolitiker runt i stad och land. ”Fem minuter Falsterbo och fem minuter Koster. Fem minuter Flen och Hjo och fem minuter Kloster. Fem minuter Grums och Trosa, Tjörn och Härnösand. Fem minuter till så kan man hela Sveriges land.”
Varje liten vrå i vårt avlånga land ska besökas. Inte konstigt att politikerna måste vila i fyra år så de orkar med nästa valrörelse.
På kort tid har Mjölby fått besök av talmannen, kulturministern och skolministern.
Till och med torget i Ödeshög får besök. Av självaste Ebba Busch.
Jag börjar fundera på om jag sett Ebba, eller någon annan partiledare eller minister, i Boxholm under de senaste fyra åren. Kanske har någon varit där? Men i så fall utan pukor, trumpeter och att röda mattan rullats fram. Och det är ju bra.
För vi väl att de ska se den ”riktiga” verkligheten mellan valen. Den som vi i regn och rusk bevakar i Ödeshög, Mjölby och Boxholm. De borde hänga med Henrietta utanför Mantorp som cyklar på den smala vägrenen till jobbet, föräldrarna i Rök som är oroliga över skolsituationen eller Lia från Spångsholm som är rädd att hennes busslinje ska dras in.
Eller med en trött reporter som torkar av sina blöta skor och tar en kopp kaffe innan det är dags att skriva om Åsa Larssons medborgarförslag om en cykelbana i Strålsnäs.