Potatisen i Xylofagou på Cypern.
I höstas beklagade jag mig i en krönika över att mitt namn är bland de vanligaste i min generation. Men nu har jag fått hjälp med ett nytt namn från ett oväntat håll.
Allt hör egentligen ihop med att min engelska är rätt skral. Om jag får passa på att skryta lite så hade jag ganska bra betyg i skolan i alla ämnen, utom ett – engelska.
För att sminka över mina usla engelskkunskaper försökte jag lägga mig till med ett amerikanskt uttal. Med lite träning lät jag till slut som huvudrollsinnehavaren i en gammal cowboyfilm från 1955.
Under en period bodde jag i Asien. Där stendog mina ambitioner att låta som en filmstjärna från Hollywood redan första dagen i den lokala mataffären.
– I would like to buy some fresh tomatoes. How much are they? sa jag med en amerikansk intonation som fått Brad Pitt att bli grön av avund.
En förvirrad försäljare stirrade skräckslaget på mig och skakade på huvudet. Som tur var fick jag hjälp av en svensk vän med större lokal och kulturell erfarenhet.
– Me want tomato! How much!
I början av december fick jag höra att det finns en motsvarighet till Mjölbypotatisen på Cypern. Efter lite sökande fick jag tag i en journalist på ön. Hon blev eld och lågor och lovade att hjälpa mig med bilder och kontakter. I gengäld ville hon skriva om ”vår” potatis.
Hennes engelska var i klass med min. Att det gick att få till något slags journalistiskt utbyte är en gåta. Rent av ett under.
Nu är Mjölbypotatisen känd på Cypern.
Några dagar innan jul publicerades artikeln om Mjölbypotatisen i den cypriotiska tidningen Philenews. Texten var rena grekiskan för mig (och för alla andra också eftersom tidningen är för grekisktalande). Google translate fick bli räddningen.
Artikeln var trots språkförbistringen hyfsat korrekt, även om det smugit sig in ett och annat missförstånd. (Bland annat att man odlar potatis på vintern i Sverige.) En rejäl överraskning var att jag tilldelats ett nytt mer internationellt gångbart namn:
”Frendrik Sandberg, a journalist at Sweden’s Corren…”
Frendrik låter vänligt tycker jag. Lite som engelskans friend. Ovanligt, på ett trevligt sätt.
Texten om Mjölbypotatisen i cypriotiska tidningen Philenews är rena grekiskan!
Men efter någon timme som Frendrik fick jag kalla fötter och skrev till den cypriotiska journalisten att jag ville ha tillbaka mitt gamla namn. Hon gick med på det, så numera heter jag Fredrik även i de östra delarna av Medelhavet. Fördelen med Fredrik är att det är mindre vanligt på Cypern. Men kanske inte lika ovanligt som Frendrik i Sverige?
See you next week!