– Hej, mitt namn är Fredrik. Jag söker Fredrik på säljavdelningen.
– Fredrik är inte inne, men du kan få prata med Fredrik på ekonomiavdelningen.
– Fredrik här. Ledsen, men jag tror att det är Fredrik på marknadsavdelningen du är ute efter.
KLICK!
Att ha ett av min generations vanligaste förnamn är inte speciellt kul. Rent av jättetråkigt!
Förra veckan träffade jag några elever på en skola. Ett av barnen frågade vad jag heter. När jag sa att jag heter Fredrik svarade tjejen att det gör hennes pappa också. Jaha, tänkte jag, (utan att lyfta förvånat på ögonbrynen) ytterligare en stackare med ett grått mediokert namn.
När jag gick på mellanstadiet var vi tre Fredrik i klassen. Under min karriär har jag jobbat med ett antal Fredrikar. På Corren är vi tre Fredrik. Min svåger heter också Fredrik.
När jag bodde på landet utanför Linköping var vi till och med tre som hette Fredrik Sandberg, inom en kilometers radie. Många gånger har jag dessutom felaktigt fått beröm för fantastiska bilder som min namne, den berömde TT-fotografen Fredrik Sandberg, tagit.
Men det kunde ju varit värre. Mikael, Johan och Anders är tydligen statistiskt vanligare. Vanligaste tilltalsnamnet i Sverige är Lars. Om det var brist på fantasi från mina föräldrars sida eller dåtidens mode vet jag inte, men mitt andranamn är Lars och min bror heter Anders.
Det hade varit betydligt roligare att ha ett mer unikt och speciellt förnamn. Månblomma, Wigert, Slempropp eller Bartholomeus hade stuckit ut från mängden.
Eller Federico!
Det är något med italienska namn som jag älskar. Det känns lite som musik när man säger dem. Att uttala fotbollsspelarna Federico Bernardeschi och Federico Chiesa är som att ta en tugga av en god nygräddad Capricciosa. Skidåkaren Federico Pellegrinos namn andas mysig fiskeby vid Medelhavet där man kan få nybryggd espresso vid strandpromenaden klockan 7 på morgonen. Fredrik Sandberg andas brunt kommunalt tegelhus från -72 med ett Konsum som säljer bryggkaffe i fyrkantiga paket.
För att undvika att bli ihopblandad med de andra Fredrikarna har jag blivit kallad alla de varianter på smeknamn man kan få när man heter Fredrik – Fredde, Freddan, Frippe, Frigge. Jag har avskytt alla, de har mest känts som öknamn.
Nä, det är kanske dags att ta sig i kragen och skicka in en namnändring till Skatteverket. Bli inte förvånad om nästa veckas krönika är signerad Federico Sanberrò! Ciao!