Svar på insändaren "Stenevi fick följa med till förskolan med kulhål" (27/5) och ledaren "Politikerna måste lära sig systemet" (24/5):
I Corren skriver representanter från föreningen Världens mammor ett svar på en artikel på ledarsidan. Ledaren är en intervju med några småföretagare i Boxholm. Budskapet i ledaren tolkar jag som att de intervjuade företagarna upplever att politiker i allmänhet inte känner till vilka villkor de lever under och att det behövs mer än tillfälliga nedslag i olika verkligheter för att göra det. Världens mammors projekt “Prova mitt liv”, där kända politiker får dela en mammas liv i Skäggetorp under ett dygn, lyfts fram som ett exempel på detta.
Jag uppfattar det som att kritiken i ledaren var riktad mot ett visst politikerbeteende och inte mot Världens mammor, och Världens mammor känns därför väldigt lättkränkta. Det är som att ni har bestämt er för att det är synd om er och inga andra och därför missar ni helt poängen med ledaren.
Ert svar innehåller också en del felaktigheter. Ni skriver till exempel att man blir avstängd från SFI i sex månader om man inte klarar ett prov, men så är det inte. Alla SFI-elever har en kurstid som är anpassad efter deras utbildningsnivå. För SFI-elever med kort utbildning är kurstiden väldigt generöst tilltagen, i Linköping till exempel 14 månader för kurs C (motsvarar klass 4–5 i grundskolan). Men det är inte tänkt att våra nya medborgare ska läsa SFI för evigt och därför får man sluta om man inte har nått kursmålen efter den utsatta tiden, oftast efter att först ha fått extra tid. Sen måste man vänta i sex månader innan man kan söka igen.
Min bild är att det svenska samhället är väldigt generöst mot flyktingar och invandrare – det är inte där problemet ligger. Problemet är att vi har skapat en arbetsmarknad där det krävs minst gymnasieutbildning för att få ett jobb. Dit kommer många flyktingar med kort utbildning aldrig att nå, och därför är många asylinvandrare utestängda från arbetsmarknaden.