Hellre förskolepedagoger än kommunikatörer och HR-generalister

Genom en sökning på Linkedin blir man som skattebetalare mörkrädd. Ska mina skattepengar gå till en överdimensionerad HR där halva personalstyrkan arbetar med att legitimera sin existensberättigande? Här finns det många, många miljoner att spara, skriver en småbarnsförälder.

Resurserna finns, se till att använda de på bästa och effektivaste sättet, menar insändarskribenten.

Resurserna finns, se till att använda de på bästa och effektivaste sättet, menar insändarskribenten.

Foto: NTB

Insändare2024-10-17 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Förskolläraren i Linköping har fått nog: Jag orkar inte mer” (14/10) och "Förskollärarens larm: Jobbar övertid för att hålla barnen säkra" (15/10):

De senaste dagarna har vi sett flera insändare från förskolans värld som vittnar om den svåra situationen för personalen och även barnen. Som småbarnsförälder delar jag bilden som målas upp. Personalen gör så gått de kan, men det känns som att man lämnar sina barn på en daglig förvaring i stället för en pedagogisk verksamhet. 

Detta får mig att tänka på det generella haveriet vi ser inom offentlig sektor. Oavsett vilken verksamhet man pratar om är det alltid det vedertagna begreppet ”det saknar resurser” som dryftas. Vad är det för typ av resurser som saknas? I Sverige har vi ett högt skattetryck där både arbete, konsumtion och kapital är högt beskattat jämfört med många andra länder. Utifrån det perspektivet håller jag inte med om att ”det saknar resurser”. Felet är snarare hur våra politiker, oavsett block eller färg, tillsammans med budgetansvariga chefer väljer att fördela resurserna.

För att ta några lokala exempel, i Region Östergötland och Linköpings kommun är det väldigt många som jobbat i ”staber” och ”centrum”, långt ifrån kärnverksamheten. Jag är övertygad om att dessa ”staber” inom en privat sektor hade kunnat göra samma arbete, med samma kvalitet, till halva kostnaden. Genom att röja upp i overhead-kostnaderna inom offentlig sektor skulle man kunna frigöra ”resurser” till kärnverksamheten så som sjukvård, äldreomsorg, skola etcetera. 

Ett konkret exempel, där man gått helt bananas inom både RÖ och Linköpings kommun, är kommunikatörer och HR. Genom en sökning på Linkedin blir man som skattebetalare mörkrädd. Ska mina skattepengar gå till en överdimensionerad HR där halva personalstyrkan arbetar med att legitimera sin existensberättigande? Här finns det många, många miljoner att spara. 

Om jag får välja mellan några snygga powerpointpresentationer och workshops om värderingar, som HR tillsammans med kommunikationsavdelningen jobbat fram över en lunch till lunch på en lokal konferensanläggning eller några extra sjuksköterskor eller förskolepedagoger är valet enkelt. 

Resurserna finns, se till att använda de på bästa och effektivaste sättet.