Svar på "Sätt krav att politikerna har rätt utbildning" (11/3) och "Rätt person på rätt plats gynnar oss alla" (15/3):
Signaturerna ”Anita” och ”Barbro” föreslår i var sitt inlägg i Corren att det borde ställas krav på specialkompetens för de politiker som ska sitta i regionernas hälso- och sjukvårdsnämnder och i kommunernas utbildningsnämnder.
”Anita” exemplifierar det med att det i hälso-och sjukvårdsnämnderna borde sitta läkare, sjuksköterskor och undersköterskor och i utbildningsnämnderna rektorer, lärare och skolpsykologer ”etcetera”.
Så är det inte i dag, då uppdragen i dessa nämnder liksom i alla andra politiska nämnder och styrelser i regioner och kommuner tillsätts av personer som företräder medborgarna och att det inte ställs krav på specialkompetens för dessa personer.
”Anitas” och ”Barbros” förslag kan vid en hastig blick kanske tyckas vara rimliga, men vid en grundligare översyn framstår de tvärtom som mycket ogenomtänkta.
De strider framför allt mot det demokratiska system vi hittills har haft vid tillsättande av politiska uppdrag. Det bygger på att politiska partier inför de allmänna valen lägger fram sina program, som väljarna har att ta ställning till, när de avger sina röster. Efter valen fördelas det politiska ansvaret på partierna efter utfallet i valet. De högsta beslutande organen i regioner och kommuner, fullmäktige, väljer då, efter nomineringar från de politiska partierna, vilka personer, som ska sitta i de politiska nämnderna och styrelserna.
Det här politiska systemet kallas representativ demokrati och innebär att medborgarna representeras av personer som företräder dem i de politiska besluten. Om vi i stället skulle anamma ”Anitas” och ”Barbros” förslag, nämligen att endast personer med specialkompetens skulle sitta i regionernas och kommunernas politiska nämnder och styrelser, särskilt i de för hälso- och sjukvårdsfrågor och i de för utbildningsfrågor, vilka skulle då utse dem och i vilken ordning skulle det ske, och framför allt vilka skulle de företräda?
Det är frågor som signaturerna ”Anita” och ”Barbro” borde ge svar på!
Jag vill avslutningsvis framhålla att det är viktigt att vi har engagerade och pålästa politiker i såväl fullmäktige som i nämnder och styrelser, men det skall inte vara ett krav på specialkompetens för det politiska uppdraget. Till politikernas hjälp finns kunniga tjänstepersoner i förvaltningarna. De skall stå för specialkompetensen.