Svar på "Förälder slår larm: "11 barn på promenad – med en ensam pedagog" (9/10), "Förskollärarens svar: Jag är så upprörd att jag blir illamående" (11/10) och "Förskolläraren i Linköping har fått nog: Jag orkar inte mer” (14/10):
Jag skriver med en stor klump i magen som mamma till barn i förskolan. Jag har ett yrke där jag inte kan ha mina barn hemma, också ett yrke där jag inte kan arbeta hemifrån.
Jag möter pedagogen som har ett leende och hälsar glatt, men ...
Många vårdnadshavare ser hur pedagoger står med gråten i halsen och är alldeles sönderstressade. Allt de vill säga är: Nu är det nog, lämna inte era barn på förskolan, de kommer att övervakas men vi kan inte garantera deras fulla säkerhet längre, vi passar barn, inget mer.
Eller när man ska lämna och det står en ordinarie pedagog med ytterligare en okänd person som kommer från samplaneringen i området – som mitt barn inte känner och inte vill gå till. Det är en kränkning mot våra barn att göra så här och deras trygghet värdesätts inte. Hur ska en 3-åring förstå att den okända människan vill hen väl när de aldrig träffats innan?
När man möter en pedagog på en förskola ska alla veta att nästan alla pedagoger är där för att värna om att varje litet barn ska få sina behov tillgodosedda på bästa möjliga sätt och rätten till utbildning på en kvalitativ nivå. Men de får inga förutsättningar, inga resurser och inga satsningar – endast indragningar och "lös problemet själva" ...
Dessa pedagoger är också människor med olika titlar i livet som mamma, pappa, moster, dotter, son, morfar, farmor och så vidare. Deras liv på fritiden har ni som bestämmer förstört – för de orkar inte mer. De ska också orka vara med sina barn, barnbarn, vänner och bekanta. I stället går dessa människor hem och gråter, har huvudvärk, mår illa, är svimfärdig och mycket mer.
När jag frågar vad mitt barn varit med om på eftermiddagen vid hämtning efter en cirka 8-timmarsdag är just nu ofta svaret från pedagogerna:
"Eeehm, vi var ute på förmiddagen."
"I dag har ditt barn blivit slaget."
"Ditt barn har inte kunnat sova i dag på grund av att vi var för få i personalen."
"Eeeh, vi har lekt."
"Oj, har ditt barn kissat ner sig, det har vi missat."
Detta är starka bevis på att pedagogerna endast överlever just nu.
Vakna upp alla med mandat att bestämma över förskolans omsorg och utbildning. Ni behöver prioritera att minska antal barn i grupperna, öka grundbemanningen och öka budgeten för allt vad förskolan behöver.