Svar på "Pedagogen: Hemsk och skrämmande utveckling bland barnen" (13/11):

Jag läser insändaren av ”Uppgiven pedagog” och får än en gång ont i magen. Allt som pedagogerna i dagens förskola i Linköpings kommun upplever och känner oro inför, allt som står är sant. Jag talar om samma oro, men med erfarenhet ur ett föräldraperspektiv.

Med barn som går och har gått i en förskola i området Ekängen/Tallboda vittnar jag om samma uppgivna situation bland pedagogerna. Strax innan sommaren fick vi vårdnadshavare ett kort meddelande om den nya organisation som skulle gälla från och med höstterminen. Som om det skulle vara en naturlig aktivitet som alltid sker inför varje terminsstart – att några pedagoger flyttar ut och andra flyttar in, likt flyttfåglar.

Vad menas, tänkte jag? Ska de splittra den arbetsgrupp som (hör och häpna) fått arbeta ett par år tillsammans och skapat fullt fungerande och väletablerade roller mellan sig själva och barnen.

Med ilska och frustration vände jag mig till ansvariga rektorer i området efter att fått vetskap om att de pedagoger som var aktuella för omflyttning inte alls hade blivit tillfrågade eller hade önskemål om detta. Vad var då meningen med omorganisationen? Absolut ingenting alls stod det klart efter att ha fått samma version av fina ord och förklaringar om att se till ”organisationens helhet” och fördelarna med samplanering som Helen Petersson med flera skriver i Corren 8/11. 

Jag har vid flertalet tillfällen försökt få svar från ansvariga, varför de inte tar hänsyn till barnens trygghetsperspektiv vid dessa omorganisationer? 

Linköpings kommun ska, liksom alla andra kommuner, leva upp till barnkonventionen som varit lag i Sverige sedan 2020. Det betyder att när ett enskilt barn eller en grupp barn kommer att påverkas av ett beslut, ska det föregås av en utvärdering där det motiveras hur hänsyn har tagits till barnets bästa i beslutet, vilka kriterier det grundas på och hur barnets intresse vägts mot andra intressen.

Tyvärr verkar det som att Linköpings kommun väljer det ekonomiska perspektivet framför barnens. Barnen har glömts bort helt och i stället satsas på ett system där personal tvingas flytta runt mellan olika förskolor som brickor i ett spel. Är det värt att förstöra barnens grundläggande trygghet i förskolan bara för att spara några extra kronor?

Som förälder har jag alltid en klump i magen inför kommande termin då jag vet att det är då information om eventuella organisationsförändringar brukar dimpa ner i inkorgen. Förändringar som påverkar mitt barns trygghet varje dag.