Svar på "Förskollärare slår larm: Vi kan inte ge era barn trygga dagar" (9/2) och "Nu får det vara nog – barnomsorgen har nått botten" (12/2):
I februari 2023 skrev jag en insändare till Corren i samband med att jag sa upp mig som barnskötare efter cirka 14 år inom barnomsorgen.
Jag beskrev hur min och mina kollegors ohållbara arbetssituation påverkade oss och alla barn på ett mycket negativt sätt.
Elias Aguirre (S), kommunalråd och ordförande i barn- och ungdomsnämnden svarade: ”Det kommer fortsätta vara tufft några år framöver, när världsekonomin påverkar kommunen och våra möjligheter”.
Ett löfte han dock gav var: ”Vi satsar på arbetskläder och arbetsskor för personalen”.
Efter min insändare har jag sett många liknande insändare som beskriver samma problematik. Hur kan det få fortgå? Jag fullkomligt kokar av ilska att det inte händer något, snarare blir värre!
Förstår inte Elias Aguirre och hans kollegor allvaret som råder på kommunens förskolor? Fortsätter det i denna takt kommer inte många barnskötare och förskolelärare orka vara kvar i ”några” år.
Hur ska vårat samhälle se ut om 10–15 år när våra förskolebarn växer upp, det är vi som lägger grunden – NU!
Ni politiker skjuter er själva i foten om ni tror att ni kan spara in pengar inom barnomsorgen genom att stänga ner förskolor och stänga ner vikariebanken. Nej, snarare kommer det att öka kostnaderna genom att pedagoger blir sjukskrivna och att barn inte får samma omsorg, hjälp och stöttning i tid – vilket kommer leda till mycket större samhällskostnader i längden. Det är inte så svårt att räkna ut.
Elias Aguirre, jag vill veta vad ni konkret kommer att göra inom en snar framtid för att förbättra läget inom barnomsorgen. För svaren du gett hittills är inget vi kan acceptera som svar.
PS. Förra veckan när jag hälsade på mina tidigare kollegor hade de inte sett röken av några nya arbetsskor och kläder.
Stephanie, före detta barnskötare
Svar från Linköpings kommun:
Det är tufft på många håll när det hårda ekonomiska läget pressar oss, något som vi är långt ifrån ensamma om i Linköping.
Med det sagt försöker det lokala S+M-styret att möta situationen på ett sätt som drabbar personalen så lite som möjligt. Det handlar exempelvis om tuffa beslut som att minska kostnaderna för lokaler när barnkullarna minskar, vilket var anledningen till att vi stängde vissa förskolor och skolor.
Det låter märkligt att dina kollegor inte har fått de utlovade arbetsskorna, alla som var anställda i kommunala förskolor i höstas ska ha fått dem nu. De fristående förskolorna är kompenserade ekonomiskt men vi kan inte kontrollera vad de har använt pengarna till.
Exempel på vad vi gör just nu för att mildra situationen inom förskolan är att minska beroendet av timvikarier till förmån för fast anställd personal. Språkkrav införs och språkutbildning har börjat erbjudas redan anställd personal som behöver det.
Som jag skrev förra året kommer läget vara tufft några år framöver, men det innebär inte att vi från politiskt håll kommer att sitta med armarna i kors och invänta bättre tider. Förskolan och personalen är viktig, så vi kommer jobba hårt för att arbetsmiljön ska bli bättre i Linköping.
Elias Aguirre (S), kommunalråd och ordförande i barn- och ungdomsnämnden