Svar på krönikan "Linköpings skolbarn skulle kunna äta lyxmat för en spottstyver" (18/1):
Som lärare var jag med på den tiden Socialdemokraterna kommunaliserade skolan. Jag var starkt emot detta då och är det fortfarande. Vi Liberaler har sedan dess drivit frågan om ett förstatligande av skolan. Det har vi gjort därför att vi anser att skolan i Sverige skall vara likvärdig. Alla elever oavsett bakgrund och var man bor i landet ska få de kunskaper som behövs för att uppnå sina drömmar. Som verkligheten ser ut i dag är det inte så.
Vi behöver mindre klasser i skolan och mindre barngrupper i förskolan. Det krävs en återgång till reglering av undervisningstiden för lärarna. Vi Liberaler anser att inkluderingstanken och extra anpassningar är ett svek mot eleverna. Därför vill vi inrätta särskilda undervisningsgrupper för de elever som behöver extra stöd men också för de elever som ibland medför stök för andra elever. Då behövs en omfattande satsning på speciallärare. Det måste bli attraktivt att genomgå en speciallärarutbildning som en påbyggnad för legitimerade lärare. Allt detta är sådant som nu sker då vi har Lotta Edholm som liberal skolminister. Tvålärarsystemet är bra men kommer lärarna att räcka till? I så fall måste vi få fler att söka till lärarutbildningen och stanna kvar och då krävs en statushöjning av läraryrket. Det innefattar både en förbättring av arbetsmiljön och en lönesatsning.
Vad har hänt med tilliten till lärarna och personalen i förskolan? Vi behöver ge tillbaka det som sker i klassrummet till lärarna. Bedömning och betygsättning är en myndighetsutövning som kräver lärarlegitimation. Vårdnadshavare är inte myndighetsutövare. Det är lärarna! Förskolans lärare har pedagogisk kompetens. I dag är det alldeles för många föräldrar som har synpunkter på skolan, ifrågasätter bedömning och betyg och ställer orimliga krav. Som Erik Cardelús, fil dr i didaktik och lärare skriver i Corren (250203). ”Lärarna är kunskapssamhällets nyckelspelare”.
En annan viktig grupp i skolan är rektorerna. Även deras arbetsbelastning där administrativa arbetsuppgifter är en betydande orsak har ökat över tid. Detta tar tid från det pedagogiska uppdraget. Detta i sin tur riskerar att leda till en hög rektorsomsättning vilket bland annat kan leda till att tryggheten och studieron i skolan försämras. Trots att befattningen biträdande rektor inte finns i Skollagen har biträdande rektorer i Linköping flera uppdrag som till exempel att genomföra medarbetarsamtal och lönesamtal. I rollen som biträdande rektor i Linköping kan även ingå personalansvar, arbetsmiljöansvar, arbetsledning och att leda den pedagogiska utvecklingen. Vi liberaler anser därför att det finns goda skäl till att låta biträdande rektorer genomgå det statliga rektorsprogrammet. Detta med tanke på det ansvar som faktiskt vilar på biträdande rektorer samt att det oftast är ett krav eller merit när man söker rektorsjobb.
Så till friskolesystemet. Det stämmer att vi är för valfrihet men inte till vilket pris som helst. Det är inte okej att friskolor gör vinst på elevernas bekostnad. Sedan Johan Persson blev vår partiledare är flera skärpningar på gång. Han utesluter inte ett totalt vinstopp och menar att offentlighetsprincipen även skall gälla i våra friskolor. Enligt min åsikt är skolan ingen marknad. Den finansieras av skattepengar som kommer från hårt arbete av våra medborgare. De skall stanna i skolan.