I dagarna kom Skolverket med sin senaste lärarprognos. Här framgår att det år 2038 kommer att fattas 10 600 lärare och förskollärare. Den pågående lärarkrisen ser därför inte ut att ljusna, inte ens med dagens minskande barnkullar. Tendensen märks också på dagens lärarutbildning där söktrycket slår i botten och avhoppen är höga.
Frågan är hur vi hamnade här. Varför har en globaliserad kunskapsekonomi som Sverige så stora problem med att rekrytera och utbilda lärare? Lärare borde vara nyckelspelare i ett kunskapssamhälle, en uppskattad huvudaktör i att motverka sociala och kunskapsmässiga klyftor. Lärare beskrivs också som en viktig faktor i att bidra till ett starkt och stabilt samhälle, en motkraft till den destruktiva samhällsutveckling som vi sett på många håll under senare tid. För skolmisslyckande bäddar ofta för andra svårigheter, speciellt i utsatta miljöer.
Så vad ligger bakom denna lärarkris, när läraryrket behövs som mest? Enkelt uttryckt har läraryrkets status sjunkit så djupt och så länge att det är svårt att reparera, trots riktade politiska satsningar under senare år. Legitimationsreformen, förstelärarreformen och diverse lönesatsningar har inte räckt, utan det behövs mer.
En grundförutsättning för att lösa lärarkrisen är att de behöriga lärarna verkligen prioriteras. Utbildning måste löna sig. Behörig måste alltid gå före obehörig; ingen skola ska få tumma på detta, utifrån besparingsskäl eller bekvämlighetsskäl. Ändå drar skolsystemet snett, vilket bekräftas av att bara 7 av 10 lärare som undervisar i grundskolan är behöriga.
Frågan är om vi skulle acceptera samma sak bland läkare eller ingenjörer: att operationer och brobyggen sköttes av den som inte har en fullgjord utbildning. Här behövs alltså tuffare regelverk, liksom en myndighetskultur som värderar kunskap framför annat. Kunskapssamhället kräver konsekvens, inte finprat och slapp efterlevnad.
En annan central aspekt är arbetsmiljön. Färsk statistik från Arbetsmiljöverket visar att anmälningar om hot och våld ökat kraftigt i skolan, med hela 150 procent under en tioårsperiod. Och de flesta anmälningarna gäller skolpersonal.
Så här behövs skarpare regelverk, så att våldsutövare inte kommer undan med att det finns förhandlingsbara gråzoner och svag regelefterlevnad, en vuxenvärld som sänder tomma varningar och backar. Välutbildade lärare behöver verktyg och mandat att agera.
Slutligen måste alla i samhället visa en större och tydligare respekt för skolan och dess lärare. Många signaler tyder på att så inte alltid är fallet: allt för många föräldrar ifrågasätter betyg och regelverk, tar familjesemester när det passar och behandlar lärare som servicepersonal på en dygnet-runt-öppen cafeteria.
Lärare är kunskapssamhällets nyckelspelare, men utgör också en bärande bjälke i att skapa stabilitet och säkerhet i ett demokratiskt samhälle som drabbas av allt fler skakningar och sprickbildningar. Så läraryrket måste stärkas nu, om vi verkligen vill vända utvecklingen i skolan och samhället.