Svar på insändarna "Boende i Berga: "Jag skäms – politiker, stå upp för oss" (19/8) och "Ni säger att ni nattvandrar – men vi ser er inte" (21/8):
Jag vill vända mig till alla er som delat era tankar kring hur de lokala politikerna i Linköping verkar sakna vilja, lust och kanske en gnutta mod att dela dagarna efter mordet i Berga med er som bor eller rör er i området dagligen.
Jag är en lokal politiker. Dock inte någon som syns och hörs speciellt mycket. Men jag finns där. På mina nämndsammanträden. Jag lyfter mitt partis politik och de värderingar, åsikter och förslag som vi i partiet driver.
Länge funderade jag på om jag skulle ge mig in i den här debatten. För jag tänker att de som vet, de vet. Vet att det finns många politiker som bryr sig om det lilla, lika mycket som det stora. Men jag tror efter jag har läst alla inlägg att vi som stad behöver få mer insyn i varandras vardag. Oavsett vem vi är och vilken position eller tjänst vi har.
Det här inlägget är precis lika mycket från mig som medborgare som politiskt aktiv. För det finns ingen skillnad i hur jag agerar. Jag lever i den här staden precis som alla andra. Det som händer här, händer också mig.
Jag finns då och då i Berga. Har bott alldeles i närheten och har sedan flera år varit engagerad i hur vi får Linköpingsbor att röra sig runt i alla våra stadsdelar.
Samma dag som mordet begicks så gjorde jag ett inlägg på Facebook om mina tankar kring ännu ett mord i Berga. I det inlägget finns ilska, rädsla och frustration. Men också hopp om en sammanhållen stad som enas vid svåra händelser. Oavsett var vi bor i staden eller vem vi är. Poängen med inlägget var att jag bad Linköping att stå enat.
Jag ville åka dit dagen därpå och visa min solidaritet. Att vi alla, var vi än bor i den här staden, så är vi alla drabbade när något händer i en av våra stadsdelar.
Jag ville att fler skulle göra mig sällskap. Ta sig till Berga och ta in det som hänt. Att inte avskärma sig. Visa sin sympati och kanske träffa på en människa man aldrig annars hade mött i vår vardag.
Jag åkte dit dagen efter mordet. Tände ett ljus. Inte på mordplatsen för personen som hade gått bort, utan för alla Bergabor.
Oavsett vem du är.
Oavsett vad du varit med om.
Oavsett vad du anser är lösningen på problemen du och jag delar.
För problemet är vårt. Vår stads.
Så det fanns politiker i Berga dagen efter mordet. Även om jag främst var där som Linköpingsbo. För att jag, främst som medborgare men också politiker, bryr mig, sörjer och chockas tillsammans med er. För att vi också ska kunna känna hopp tillsammans, och framtidstro och drivkraft.
Det är viktigt att veta att man inte är ensam för att inte bli hopplös. Att många goda krafter verkar även i stadshuset och på förvaltningarna. Både politiker och tjänstemän. Även om de inte alltid syns eller hörs mest.
Så ge inte upp.
Ge er ut och nattvandra, gör er röst hörd, och fortsätt säga till när ni behöver någon bredvid er. För vi är många Linköpingsbor som är en del av den här staden. Vi kan alla bidra med något för att vår gemensamma framtid ska se annorlunda ut. Precis som ni gör.