"Ni säger att ni nattvandrar – men vi ser er inte"

Om vi kan ge flera timmar av vår fritid varje vecka, trots att vi har jobb, då kan ni politiker också lägga några timmar i månaden på att gå ut och prata med invånarna i Linköpings utsatta områden, skriver nattvandrare i Linköping.

Vi talar ständigt om hur vi ska hantera gängkriminaliteten, men vad gör ni för dem som känner sig otrygga och knappt vågar gå till affären, skriver nattvandrare i Linköping.

Vi talar ständigt om hur vi ska hantera gängkriminaliteten, men vad gör ni för dem som känner sig otrygga och knappt vågar gå till affären, skriver nattvandrare i Linköping.

Foto: Privat

Insändare2024-08-21 11:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Edlund och Borg efter kritiken i Berga: Vi delar er frustration" (20/8):

Ni säger i ert svar att ni nattvandrar, men vi ser er inte. De gånger vi nattvandrare har sträckt ut en hand och bjudit in dig, Kristina, har du tackat nej.

Den verklighet vi ser är en annan: styret drar in på fritidsgårdarnas budgetar, fältassistenter och ungdomsverksamheter som UngPuls. Var är det trygghetsskapande arbetet för unga och gamla? De resurser som finns läggs dagtid, men vem finns där när ni går hem för dagen, Kristina?

När vi var på Skäggetorpsfestivalen såg vi er bara stå i ert tält. Ni rörde er inte runt i området. Under den tragiska händelsen i tisdags sa ni att ni var i Malmö och därför inte kunde vara på plats. Men var var ni under de andra dagarna? 

Vi talar ständigt om hur vi ska hantera gängkriminaliteten, men vad gör ni för dem som känner sig otrygga och knappt vågar gå till affären? 

Kristina, du sa i ett reportage för TV4 att det handlar om att ”upprätta trygghet i det drabbade området genom stor närvaro”. Men vi undrar – vem är det som ska närvara? Vi ser inte er. Det kan vara mycket närvaro samma dag, men vem är det som finns där för att fånga upp de barn som bevittnat ett mord? Vem finns där när samhället sviker dem? Vad händer alla de andra dagarna på året? 

Vi ser konsekvenserna av nedlagda verksamheter och hur ni bara punktmarkerar ett område i taget, när ni borde punktmarkera flera samtidigt. Var är den nära socialtjänsten som skulle komma ut i områdena?

Vi nattvandrare är ute som medmänniskor flera gånger i veckan, för vi ser behovet av fler trygga vuxna. Vi i civilsamhället försöker fånga upp dem som behöver det, när samhället inte gör det. Om vi kan ge flera timmar av vår fritid varje vecka, trots att vi har jobb, då kan ni politiker också lägga några timmar i månaden på att gå ut och prata med invånarna i Linköpings utsatta områden. 

Så, när kommer de riktiga satsningarna på att öka tryggheten? Vi nattvandrare kommer aldrig att sluta göra vårt jobb, men ensam är inte stark.  

Ni måste sluta prata om vad ni vill göra och börja agera nu. Vi nattvandrare gör vårt yttersta – frågan är: kommer ni? 

Fotnot. Corren har erbjudit Kristina Edlund (S) möjlighet att svara på insändaren.