Svar på nyhetsartiklarna "Planerna på höghus nära domkyrkan väcker debatt" (22/11), "Så tycker läsarna om planerna på ett höghus" (24/11) och insändaren "Linköping ska inte tävla med Stockholm i höga byggnader" (30/11):
I en stad som växer och utvecklas måste stadskärnan tillåtas följa med. I Corren har vi kunnat följa debatten om Centria och Stångåstadens projekt för att utveckla kvarteret där Drottninggatan och Storgatan delas. Som vanligt är det mycket känslor men sämre med faktaunderlag i dessa frågor.
I ovan nämnda insändare anges att domkyrkan höjt sig över staden i tusentals år. Faktum är att domkyrkan under sina knappt 1 000 år byggts om i takt med att staden vuxit och förändrats. Sin nuvarande form med det 107 meter höga tornet fick den först 1886. Det som startade som en träkyrka har utvecklats i takt med sin samtid. Det föreslagna bygget kommer sträcka sig till hälften av domkyrkans höjd. Trots att vi får en port till stadskärnan, med en tydligare identitet till platsen, kommer domkyrkan fortsatt dominera stadssiluetten tämligen ostört.
På samma sätt som domkyrkan förändrats i takt med sin samtid måste också vår stad få fortsätta utvecklas i takt med oss som bor och verkar i den. När domkyrkans torn stod färdigt hade Linköping 47 000 invånare och exempelvis Tannefors samt Hejdegården var inte ens påtänkta. I dag har vi 165 000 invånare. Staden har vuxit men stadskärnan och stadens uttryck har inte utvecklats i samma takt. Mycket spännande har hänt de senaste åren med Link Business Center som det senaste exemplet. Om vi vill att utvecklingen ska fortsätta är det dock viktigt att alla som uppskattar den gör sig hörda.
I insändaren och i kommentarsfält påstås ofta att sådana här projekt drivs fram av kommunen för att ”tävla med Stockholm”, ”sätta kommunen på kartan” eller liknande. I verkligheten kommer dessa projekt av att företag tror på staden och dess framtid så mycket att man vill satsa sina egna pengar. Ofta finner man kommunen i en gemensam önskan om att utveckla platser som av någon anledning inte når sin fulla potential. Hur många rör sig i det aktuella kvarteret frivilligt? Att utveckla en plats är dock en kostsam historia och för att få ekonomi i projekten som helhet behöver det tillföra en uthyrningsbar yta. Därför är det nödvändigt att bygga på höjden i centrala lägen. Kommuninvånarna, du och jag, får alltså en trevligare och tryggare plats att mötas på, att arbeta på och så vidare och i utbyte får projektutvecklaren en kalkyl som går runt. En positiv affär för oss alla. Vi borde snarare känna stolthet över att bo i en stad där olika aktörer vill och kan investera i att utveckla staden.
I takt med att Linköping växer behöver vi bygga mer, både bostäder och verksamhetslokaler. Om vi väljer att hindra förtätning tvingar vi i stället staden att sprida ut sig, med ökade transportbehov och fler bilköer som följd. Förtätning för även med sig en mängd andra fördelar, till exempel får fler människor mer service på kortare avstånd. På så sätt blir det också enklare för de som av olika anledningar inte vill bo tätt. Detta är lösningen; fler människor som arbetar och bor i stadskärnan ger ett större kundunderlag till fler butiker, vilket är till glädje för oss alla.
Tillsammans bygger vi en stad som vi kan vara stolta över, som matchar Linköpingsbornas självbild av en stad i teknisk framkant och som växer. Engagera er i stadens utveckling med ett positivt sinnelag och en realism kring ekonomiska förutsättningar i projekten. Vi har en stad med en rik historia men vi vill också ha en rik framtid. En framtid som någon gång blir någon annans historia. De byggnader som många i dag vill bevara har någon gång förändrat dåtidens stad.