Svar på nyhetsartikeln "Planen: 14-våningshus ska byggas nära slottet och domkyrkan" (22/11):
"Sätta Linköping på kartan" är ett citat från åtskilliga politiker genom åren som argument för rivningar, nybyggen och trafikleder. Att bli så stor som möjligt tycks för en del vara ett självändamål. Det verkar finnas ett lillebrorskomplex gentemot Stockholm som man måste försöka tävla med i storlek och spektakulära byggnader.
Men att tävla kan också innebära risker, som nu när man vill bygga högre än domkyrkan. Kanske bör de som förespråkar detta ta sig en funderare över begreppet herostratisk ryktbarhet, som härstammar från de gamla grekerna. Greken Herostratos gjorde allt han kunde för att bli känd och satte till slut eld på ett tempel för att bli evigt ihågkommen. Det blev han – uttrycket herostratisk ryktbarhet har levt vidare i mer än tvåtusen år som varnande exempel för att bli känd till vilket pris som helst.
Så länge kanske inte en skyskrapa högre än Linköpings domkyrka blir känd, men många Linköpingsbor tycker redan i nutid att ett sådant förfulande är synnerligen onödigt. Tomtmarken är sannolikt dyr i innerstaden, men någon måtta får det väl vara på hur byggföretagen huserar.
Förtätning av byggnader i city används som en miljöinsats men något borde också kulturarv och natur beaktas. Det finns redan tillräckligt av höghus i vackra miljöer som ger mera klaustrofobisk än njutbar känsla – till exempel vid Stångån. Låt oss åtminstone bevara vårt största och äldsta kulturarv domkyrkan såsom det utropstecken den i tusentals år ensam fått höja sig över staden!