Kronprinsessan Victoria ska få sin Daniel från Ockelbo till sist. Det faktum att hon inte valde en blåblodig gemål har fått svenska republikaner att vädra morgonluft.

"Monarkin är inte demokratisk, och inte heller mänsklig", skrev till exempel Dagens Nyheters ledarsida dagen efter att förlovningen tillkännagjordes.

Republikanerna anser att det är absurt att ämbetet som statschef fortfarande går i arv i en tid när våra övriga makthavare är folkvalda och jämlikhet en självklarhet. Kungahusets särställning bygger på en idé om att dess medlemmar på något sätt är bättre, klokare eller finare än vanligt folk. Och den idén undergrävs om Victoria gifter sig med en helt vanlig svensk grabb, menar republikanerna - åtminstone vissa av dem.

Därför skulle giftermålet mellan Victoria och Daniel Westling urholka monarkins idé och bli början till slutet, resonerar de förhoppningsfullt.

Jag är faktiskt själv republikan, men mest i teorin. Vår svenska kungafamilj är så oförarglig att jag har svårt att uppbåda något större engagemang i frågan.

Och jag tror att de renläriga republikanerna tar miste om de föreställer sig att kungahusets ställning i folkopinionen dikteras av principer. Inte heller är det en tro på att släkten Bernadottes gener är av överlägsen art, som gör att många svenskar vill ha kvar Carl XVI Gustaf på kungatronen.

Vi gillar kungafamiljen på samma sätt som vi gillar huvudpersonerna i en såpopera. Vi lever oss in i deras öden och de ger oss lite verklighetsflykt i en i övrigt prosaisk vardag.

Därför kommer prins Daniel sannolikt att bli mycket populär - och stärka monarkins framtid, inte tvärtom. Han är ju ett slags dokusåpastjärna, fast i verkligheten.

Tycker någon att det är rimligt att vinnaren i Big Brother får en miljon? Eller rättare sagt, ställer vi oss någonsin frågan? Det är spelets regler och en del av det som gör det hela underhållande.

Daniel har utsatts för utmaningar och prov i många år.

Han har övertygat Victoria. Han har övervunnit kungafamiljens motstånd. Och han har visat sig stå pall för trycket från medierna.

Skulle inte den prestationen räcka för att vinna prinsessan och halva kungariket? En synnerligen välförtjänt dokusåpaseger, kan man tycka.

En beklämmande aspekt av motståndet mot Victorias giftermål med Daniel Westling är att något motsvarande inte fanns när Carl Gustaf, som då var kronprins, gifte sig med Silvia Sommerlath för över 30 år sedan. Det har inte heller ställt till med några större problem att Norges kronprins Haakon valde Mette-Marit Tjessem Höiby år 2001. Eller att Danmarks kronprins Frederik gifte sig med Mary Donaldson år 2004. Ingen av dessa kvinnor är av adlig börd. Och kronprins Haakons mamma, Sonja Haraldsen, är för övrigt dotter till en textilfabrikör.

Manliga tronföljare tycks alltså få välja partner utan tanke på det blåa blodet - medan Victorias val ifrågasätts.

Kan det ha något att göra med den grekiske filosofen Aristoteles? Några århundraden före Kristi födelse lanserade han idén att kvinnan bara är ett passivt kärl som bär mannens avkomma, ungefär som åkern bär fram säden. Det är utsädet som är det avgörande för vad som växer upp - inte åkern.

Finns föreställningen att barnen i första hand är mannens avkomma kvar? Att det är hans gener som förs vidare?

Det vore en förfärande tanke. Men det går tyvärr inte att utesluta att det är så när man noterar fixeringen vid Victorias val av partner.

I morgon är det den internationella kvinnodagen.

Niclas Ericsson

Ockelbo

Glasögonjätten flyttar till Ockelbo

Skogsbrand utanför Ockelbo under kontroll

Slipp smittan – boka hela butiken själv

Niclas Ericsson: Prins Daniel - en dokusåpavinnare

Insändare: Inför gratis kollektivtrafik på landsbygden

Ockelbo bryter med Martin