5 februari 2009 21:00
<p>Det verkar som det kan finnas en öppning för David Persson, handbollsmålvakten i Mantorp, som inte får spela med hjälm men som så gärna vill spela och som mer eller mindre har fått läkarorder på att om han ska spela så måste han ha hjälm. Om det kan jag säga: stå på dig, David. Till förbundet: ge honom dispens.</p><p>Jag lider med David och minns med fasa den gången i skolhandbollen när jag som målvakt fick ett stenhårt kast i ansiktet. Vi kan väl ha gått i sjunde klass, kanske, eller så. Motståndaren kom i sololäge, jag hoppade fram, och han vräkte bollen mitt i snoken. Mina lagkompisar jublade, jag hade ju räddat. Men hela ansiktet stelnade, det snurrade i huvudet, och jag hade knappt en aning om var jag befann mig. Ännu mindre var målet var. Jag låg ner. Det brände i ansiktet och det var svårt att se genom tårarna. Reste mig upp. Alla kom fram. Skytten bad om ursäkt. Domaren sa något. Är det bra, sa han. Bra? är du inte klok, tänkte jag. </p><p>Jag kunde inte prata. Kinderna var som förlamade, läpparna förseglade, eller ihoplimmade, tungan tjock som en orm. Och näsan blödde. Kanske hade jag hjärnskakning. Man ledde ut mig till bänken. Då fick jag syn på Henne på läktaren. Våra blickar möttes. Inte kunde jag sitta på bänken då. Jag ville spela. Men fick inte.</p><p>Hade jag haft en hjälm (helst med galler), kunde jag ha spelat. Tror jag.</p> Jag vet hur detkänns, Persson